Ketaki Nishikant Methe - Regenerativ medicin kan bli ett sätt att reparera skadad hjärtvävnad
Ketaki Nishikant Methe disputerade den 2 mars vid avdelningen för kirurgi, institutionen för kliniska vetenskaper, Sahlgrenska akademin på en avhandling med titeln: Transplantation of normal and decellularized syngeneic, allogeneic and xenogeneic cardiac tissue in mice and non-human primates
Regenerativ medicin kan bli ett sätt att reparera skadad hjärtvävnad
Hjärtvävnad har begränsad förmåga att läka och därmed reparera skador orsakade av till exempel hjärtinfarkter eller andra sjukdomar som skadar hjärtmuskeln. I vissa fall är en hjärttransplantation den enda utvägen, men det finns begränsningar med en transplantation med risk för avstötning, samt brist på donatorer.
Ett sätt att lösa dessa problem kan vara att använda sig av regenerativ medicin eller så kallade Tissue Engineering TE, det vill säga att odla kroppsegna celler utanför kroppen. Och genom att använda organspecifika, biokompatibla och bionedbrytbara stödjevävnader, så kallade Extracellular Matrix ECM (ett nätverk av proteinfibrer som finns mellan cellerna) finns här möjligheten att reparera eller återskapa den skadade vävnaden.
- Det finns mycket få kliniska studier utförda där TE används, däremot finns en teknik som visat lovande resultat, den innebär att man använder sig av hjärtvävnad, som genomgår en process där man avlägsnar celler samt genetiskt material, så kallad decellularisering DC. Efter att man avlägsnat denna immunologiskt aktiva vävnaden återskapas vävnaden genom att man tillför nya hjärtceller eller stamceller så kallad recellularisering RC, förklarar Ketaki Nishikant Methe, cellbiolog och forskarstuderande inom regenerativ medicin relaterad till bland annat hjärtvävnad.
Mer forskning behövs nu för att utveckla metoderna som kan leda till en behandling
Det finns studier kring ECM och DC men dess immunologiska perspektiv är inte omfattande studerat, utan oftast studeras ECM och DC i perspektivet av dess recellularisering RC. I avhandlingen har hon nu huvudsakligen beskrivit hur man framställer extracellulära stödjevävnad från hjärtvävnader och hur deras immunologiska egenskaper ser ut.
- Genom mina forskningsresultat har vi nu sett att DC- och ECM-vävnad uppvisar väl bevarad struktur men de protokoll som används måste finjusteras ur ett immunologiskt perspektiv. Immunsvaret kan inte generaliseras utan verkar vara individ specifikt. Data tyder också på att ECM-proteiner i sig verkar kunna ha immunogen effekt, vilket skulle kunna utgöra ett problem för användning av DC-vävnad i samband med transplantation om inte RC-processen är tillräckligt effektiv.
Huvudhandledare: Michael Olausson
Bihandledare: Göran Dellgren
Opponent: Tomas Lorant, Uppsala University, Uppsala
Betygsnämnd: Adad Baranto, Anna Elander och Knut Kvernebo