Klimatpolitiska styrmedel för noll-utsläpp

Det råder en relativt bred enighet, både inom politik och näringsliv, om att Sverige bör gå i främre ledet i den omställning som krävs för leva upp till Parisavtalets mål om att begränsa den globala uppvärmningen till under två grader. Enligt det klimatpolitiska ramverk som beslutades år 2017 ska Sverige senast år 2045 inte längre ha några ”nettoutsläpp” av växthusgaser till atmosfären.

För att leva upp till klimatåtagandena krävs åtgärder och anpassningar i flertalet samhällssektorer och även om en relativt bred enighet råder kring målen så saknas ännu en sammanhållen bild av hur klimatomställningen ska gå till i praktiken. Utvärderingar av de åtaganden som gjorts såhär långt visar också att takten i klimatomställningen måste öka för att leva upp till de klimatpolitiska åtagandena.

Fokus på att hitta långsiktiga styrmedel

Inom ramen för initiativet Fossilfritt Sverige har en rad branscher utarbetat färdplaner som ger en bild av både lösningar och hinder för klimatomställning i olika sektorer. En hel del går att åstadkomma med redan existerande tekniska lösningar och åtgärder men för att uppnå målet om noll nettoutsläpp krävs mer långtgående tekniska skiften i en rad sektorer. Det handlar om bränsleskifte och på lite längre sikt elektrifiering av transporter och om att introducera nya produktionsprocesser i exempelvis stål- och cementindustrin.

Återkommande i flertalet av dessa färdplaner är en efterfrågan på tydliga, transparenta och långsiktiga politiska spelregler. Fokus för detta projektet kommer att ligga på hur man bäst ska utveckla klimatpolitiska styrmedel för att understödja innovation, få fart på klimatinvesteringar och hantera risker i de sektorer där trösklarna för en klimatomställning tenderar att vara särskilt höga, till exempel basindustri och tunga vägtransporter. Målet är att genom att utvärdera befintliga klimatpolitiska styrmedel, analysera potentiella kompletterande styrmedel och möjliga kompletterande åtgärder kunna ge svar på hur gapet, mellan mål och ambitioner och faktiska åtgärder och utsläppsminskningar, ska kunna överbryggas.

Fem arbetspaket med olika perspektiv

I arbetet, som är uppdelat i fem arbetspaket, kommer vi kombinera kvantitativa och kvalitativa metodansatser för att belysa dessa frågeställningar från flera olika perspektiv såsom tekniska, ekonomiska och institutionella. Vår förhoppning är att kunna bidra till att visa hur man genom att arbeta innovativt med olika klimatpolitiska styrmedel (där en viktig aspekt är att stärka prissignalen relaterad till utsläpp av växthusgaser) och genom samverkan mellan producent och användarled för t.ex. basmaterial och transporttjänster på allvar kan sätta fart på klimatomställningen även i de branscher där skiftet bort från befintlig koldioxidintensiva tekniker hittills har gått långsamt.

En tvärvetenskaplig forskargrupp

Projektgruppen är sammansatt av forskare, med specialisering inom både nationalekonomi och natur- och teknikvetenskap, som tillsammans har omfattande erfarenheter av miljö- och klimatekonomisk och energi och teknikrelaterad forskning. Stor vikt kommer att läggas vid att både inom ramen för befintligt kontaktnätverk inom akademi, näringsliv och politik och genom återkommande utåtriktade aktiviteter förankra arbetet i och resultat från projektet bland en bred grupp av intressenter.

Som litet land kan Sverige jobba innovativt

Sjunkande kostnader för förnybar energi och snabb teknisk utveckling inom områden som elektromobilitet, energilagring och informationsteknologi gör att en omställning till ett energisystem helt baserat på förnyelsebara energikällor framstår som uppnåeligt. Steget från dagens system till ett som kan tillgodose alla energitjänster (el, värme, värme/kyla, mobilitet, industriella processer m.m.) baserat på förnyelsebara energikällor är dock betydande. Sverige och svensk industri står för en väldigt liten del av de globala utsläppen av växthusgaser men
denna litenhet kan också vara en fördel när det gäller möjligheterna att arbeta innovativt med styrmedel och nya samverkansformer.

Tidigare erfarenheter inom miljölagstiftningsområdet visar också hur små länder som Sverige kan bidra med erfarenheter (både avseende teknik och klimatpolitiska styrmedel) som sedan kan fungera som modell och skalas upp och därmed vara till gagn även utanför landets gränser.