Kulturarvens makt i krig och fred

Statyer, byggnader och hantverk. Men också språk, strukturer och traditioner. Våra kulturarv finns överallt omkring oss, i olika former. Och de bär med sig mer än bara vittnesbörd om vår historia.
– Kulturarv handlar om framtiden. Vi tar med oss det som är viktigt för oss från det förflutna in i samtiden. Något vi kan lära av, som påverkar våra liv och tankar, eller som helt enkelt bara är fint, säger Ola Wetterberg, professor vid Institutionen för kulturvård och föreståndare för centrum för kritiska kulturarvsstudier.

VI HAR TRÄFFATS FÖR ATT prata om betydelsen av kulturarv, tillsammans med Eva Löfgren, universitetslektor vid Institutionen för kulturvård. Platsen är Landala kapell, en faluröd kyrkobyggnad från slutet av 1800-talet, idag omgiven av höghus och en trafikerad väg. En gång tillhörde kapellet Göteborgs domkyrkoförsamling, idag vistas fristående församlingar i lokalerna. En påminnelse om att kulturarv är något dynamiskt, där sammanhang och innebörd kan variera och förändras över tid.
– Kulturarv är inget som man kan förstå en gång för alla, eller som har samma betydelse för alla. Se bara på det här kapellet. För församlingarna är det en plats för gemenskap och religiös praktik, och en viktig symbol för verksamheten. För äldre som växte upp i Landala har kapellet kanske en annan betydelse, som ett minnesmärke eller en påminnelse om en annan tid, säger Eva Löfgren.

BÅDA SER FÖRVALTNINGEN av kulturarv som en förutsättning för att utveckla samhället.
– Det vi har omkring oss har tillkommit under lång tid, enorma resurser har lagts ner, och människor har byggt relationer till det. Om vi inte klarar att ta med oss det vi har skapat in i det nya, kan vi aldrig bygga en hållbar framtid, säger Ola Wetterberg.

HUR KULTURARV KAN FÅ nya betydelser och användningsområden har båda granskat i sin forskning om Sveriges kyrkliga kulturarv. Svenska kyrkan har många välbevarade byggnader, men många av dem står tomma. Vissa församlingar har därför släppt in andra verksamheter i kyrkorummen, som förskolor, föreningar eller konstutställningar.
– Att balansera bevarande och förnyelse kan vara en utmaning, men hittills har vi sett mer konsensus än konflikt. De flesta anser att kyrkorna behöver fyllas med verksamhet för att leva och fortsätta vara betydelsefulla, säger Eva Löfgren.

Kulturarv tolkas och omtolkas ständigt. En minnesstaty som en gång restes för att hylla Karl XII, eller Sveriges unionsbildning med Norge, får andra betydelser när världen förändras. Ett annat exempel är statyerna som raserades i spåren av den antirasistiska Black Lives Matter-rörelsen.
– Vissa monument blir tydliga symboler, som idag står för något annat än när de först skapades, säger Ola Wetterberg, som påpekar att kulturarv kan användas både för positiva och negativa syften.

– De kan skapa identitet och hemhörighet, men också konflikter. Om kulturarv medvetet förstörs uppfattas det som ett angrepp mot demokratin och samhället.

ATT RASERADE KULTURARV kan få stora konsekvenser är något som Feras Hammami, universitetslektor vid institutionen för kulturvård, har sett i sin forskning om kulturarvens roll i krig och fredsbyggande. Genom historien har många aktörer försökt manipulera och förstöra nationers eller folkgruppers kulturarv. Målet har oftast varit att stärka sin legitimitet, och samtidigt utplåna motståndarens sociala och kulturella sammanhang.
– Kulturarv ger oss styrka, representationer, självförtroende och en trygghet i gruppen. De är centrala för vår identitet, vår känsla av tillhörighet och vårt kollektiva minne. Därför blir de också ett mäktigt vapen i krig och våldsamma konflikter, säger han.

Exemplen är många. Under konflikten i det forna Jugoslavien mördades många bosniaker, eller slaviska muslimer, i något som senare definierades som en etnisk rensning. Samtidigt förstördes mängder med byggnader och offentliga institutioner som hade koppling till folkgruppen.

FERAS HAMMAMI, SOM SJÄLV kommer från Palestina, har också forskat om förstörelsen av materiella representationer i det palestinska samhället. Han berättar om sin födelsestad Nablus, där israelisk militär i början av 2000-talet särskilt riktade in sig på att förstöra stadskärnans äldre bebyggelse.
– Den gamla staden vittnar om människors historiska existens i området, därför var den en viktig måltavla. Det handlar om makt och bosättarkolonialism: att försvaga människor genom att radera eller ta över deras kultur och koppla bort dem från sin historia, säger han.

KRIGET I UKRAINA ÄR det senaste exemplet på vilken roll kulturarv kan spela i våldsamma konflikter. När ukrainska kulturarv förstörs för att ersättas med ryska, är det ett försök att få befolkningen att känna sig avskärmad från Ukraina och närmare Ryssland. Det omvända skedde även från ukrainsk sida efter Sovjetunionens fall, påpekar Hammami, då tusentals sovjetiska monument togs ner.
– Här blir det tydligt att kulturarv är en viktig identitetsfråga. Förstörelsen av det ukrainska kulturarvet visar att kriget i Ukraina inte begränsas av säkerhets- och ekonomiska frågor, säger han.

ATT RASERA MATERIELLA, MEN även immateriella kulturarv – genom att exempelvis förbjuda traditioner, språk eller till och med ett värdeladdat ord – är en form av psykologisk, moralisk och politisk krigsföring. Och den är effektiv.
– När den nationella och kulturella infrastrukturen attackeras blir människor rädda, och riskerar att tappa känslan av att existera som grupp eller nation. De sociala resurserna är en del av kulturarvet som hotas i krig: samhällsstrukturerna, kontakten med grannar och det som ger människor ett sammanhang, säger han.

Att skydda kulturarv är viktigt för möjlighet till fredsbyggande och försoning efter en våldsam konflikt.
– Det som vittnar om tiden före kriget behövs för att lära av det förflutna, och reflektera över det som hänt. Om allt rivs ner finns inga referenser längre. Därför spelar kulturarv även en stor roll i återbyggnadsprocesser, säger han.

Av: Ulrika Ernström