Kyrkans föremål – beskrivande lexikon
Kort beskrivning
Kyrkans föremål – beskrivande lexikon utkom i sin första upplaga våren 2015. Den ska nu komma ut i sin tredje utgåva och arbetet med uppdatering av föremålsorden pågår. Med kunskaperna som lexikonet ger kan både tillsynen av och kunskapen om föremål och inventarier öka i stället för att minska.
Bakgrund
Kyrkobyggnaderna ägs idag av församlingarna och är därmed inte längre statligt ägda offentliga rum. Det innebär att kyrkobyggnaderna med inventarier och föremål är utsatta för den risk som Svenska kyrkans minskande medlemsantal och därmed medlemsintäkter med försämrad ekonomi som följd innebär. I många kyrkor både i städerna och på landsbygden håller man inte längre regelbundet gudstjänster eller andra sammankomster.
Om lexikonet
Med kunskaperna som lexikonet ger kan både tillsynen av och kunskapen om föremål och inventarier öka i stället för att minska. Kulturmiljölagens 4 kapitel (KML 1988:950) skyddar alla svenska kyrkor uppförda till och med år 1939 med sina inventarier och föremål. Det är ungefär 2500 kyrkor och av dessa är runt 1000 från medeltiden. Antalet skyddade föremål och inventarier i dessa kyrkor uppgår till många tiotusental och detta bestånd utgör Sveriges kvantitetsmässigt mest sammanhållna kulturhistoriska arv av föremål. Föremålen i kyrkorna är till stor del tillverkade i Sverige men det finns många exempel på importerade föremål, till exempel flamländska altarskåp från 1400-talets slut.
Lexikonet upptar 495 olika föremålsord, varav 151 är se hänvisningar indelade i 24 huvudgrupper. Indelningen av lexikonets föremålsgrupper utgår från Riksantikvarieämbetets Förteckning över kyrklig inredning och kyrkliga inventarier KSAK. När vi började leta föremålsord visade de sig vara många fler än i KSAK. De tillkommande föremålsorden har vi hittat i bokverket Sveriges kyrkor, i Historiska museets föremålsdatabas och i andra bilddatabaser och i annan speciallitteratur. Lexikonet skrevs för att förklara och upprätthålla de kulturhistoriskt skyddade föremålens namn i vårt minne och därigenom vara ett hjälpmedel för att hantera dessa. Kunskapen om de liturgiska föremålen och andra kyrkliga begrepp har minskat snabbt under senare år. För att beskriva föremålen i de svenska kyrkorna är det ju nödvändigt att kunna namnge dem, att ge dem en korrekt terminologi. Vem kan skilja mellan halslin, handlin och huvudlin? Och vem vet vad en monstrans, ett epitafium eller en patén är? I artiklarna beskrivs föremålens material och mått, deras utformning under olika historiska tidsperioder samt teknik och dekor. Föremålens liturgiska funktion och geografiska aspekter berörs kortfattat. Föremålsorden har i förekommande fall försetts med sitt latinska ursprung. Många möjliga ord är mer eller mindre synonyma, t.ex. ”altartavla” och ”altaruppsättning” och se hänvisningar används därför flitigt. Artiklarna har hållits relativt kortfattade, men inom varje kapitel finns en eller flera längre artiklar; 21 artiklar är på en till två sidor och fem är två till tre sidor långa. Kapitlet om böcker och dokument bygger på en inventering i Skara stift och i det kapitlet är fem av artiklarna mer än en sida lång. Orglarna i kyrkorna är komplicerade instrument vilket medförde att fyra av dessa artiklar är över två sidor långa.
Illustrationer
Att en bild säger mer är tusen ord är ett välkänt uttryck, och det är väsentligt med illustrationer när man arbetar fram ett lexikon. För att tydliggöra föremålen valde vi att exemplifiera dem med teckningar av specifika, igenkännbara föremål från olika tidsperioder och i olika utföranden. Till exempel kan en detalj i ett större föremål markeras och på det sättet särskiljas från hela föremålet.
Projektgrupp
Charlotta Hanner Nordstrand (red.), Joakim Hansson (1960-2017) Högskolan Gotland, Gunnel Berggrén Uppsala domkyrkas textilkonserveringsateljé, Fanny Stenback papperskonservator, Lotta Möller layout, textred. och illustration, Maria Henje illustration.
Referensgrupp
Matilda Dahlquist – stiftsantikvarie Göteborgs stift nu på Länsstyrelsen Västra Götaland, Sara Strindevall – kyrkoantikvarie Göteborgs stift, Heikki Ranta – stiftsantikvarie Lunds stift, Ulrika Beskow – stiftsjurist Västerås stift, Berit Lundqvist – textilkonsulent Västerås stift, Björn Siggeström - konservator, Björn Bäckersten - kyrkoherde, Carl-Johan Bergsten – universitetslektor, Anders Gustavsson - professor, Johnny Hagberg - kyrkoherde. Utgivare: Skara Stiftshistoriska sällskap och Göteborgs universitet. I redaktionsgruppen ingick inledningsvis Anna-Gretha Eriksson – antikvarie RAÄ och Anna Adrian – konservator GSM.
Projektgrupp
Charlotta Hanner Nordstrand (red.)
Joakim Hansson (1960-2017) Högskolan Gotland
Gunnel Berggrén Uppsala domkyrkas textilkonserveringsateljé
Fanny Stenback papperskonservator
Lotta Möller layout, textred. och illustrationer
Maria Henje illustrationer