LIFE Lophelia – Restaurering av ögonkorall
Kort beskrivning
I Koster- Väderöfjordens Natura-område i norra Bohuslän finns rev av kallvattenkorallen Lophelia pertusa, ögonkorall. På två lokaler finns fortfarande levande korall, men på fyra andra lokaler, där det tidigare funnits levande korall, finns nu bara döda korallskelett. I projektet utvecklar vi metoder för att restaurera ögonkorall med hjälp av artificiella rev vars ytstruktur och form underlättar för korallarverna att sätta sig fast och påbörja kolonibygget. Ögonkorall behöver sedimentfria ytor som ligger en bit ovanför havsbottnen, och larverna dras till små skrymslen och hål att gömma sig i. De artificiella reven ska kunna massproduceras och syftet är att restaurera korallreven i området i stor skala så att det verkligen gör skillnad. Om vi lyckas kan det innebära att vi får en ökning av fisk och annan fauna som trivs i revmiljöerna.
Deltagare i projektet
Ann Larsson, forskningsledare, Institutionen för marina vetenskaper–Tjärnö
Personlig hemsida
E-post: ann.larsson@marine.gu.se
Iga-Maria Nestorowicz, Institutionen för marina vetenskaper–Tjärnö
Personlig hemsida
E-post: iga-maria.nestorowicz@gu.se
Susanna Strömberg, Institutionen för marina vetenskaper–Tjärnö
Personlig hemsida
E-post: susanna.stromberg@marine.gu.se
Anita Tullrot, projektledare, Kosterhavets nationalpark, Länsstyrelsen i Västra Götaland
E-post: anita.tullrot@lansstyrelsen.se
Mer om forskningen
Rev av ögonkorall, Lophelia pertusa, är ett hotat habitat och har minskat inom OSPAR (Nord-Ost Atlanten) och i hela Europa. Dessa kallvattenkoraller bildar spektakulära och artrika ekosystem i djuphaven. Fler än 1300 arter har observerats vid rev av ögonkorall, en artrikedom fullt jämförbar med den vid tropiska korallrev.
I Koster- Väderöfjorden i Kosterhavets nationalpark har korallreven minskat i utbredning under de senare decennierna. Delvis beror minskningen på tidigare bottentrålning som brutit sönder korallskeletten, men även på grund av tidigare destruktiva insamlingsmetoder i forskningssyfte som skrap och bottenhugg. Miljöförändringar kan också ha spelat viss roll för minskningen.
När reven fragmenteras av fysisk åverkan hamnar de avbrutna delarna direkt på havsbottnen där strömhastigheten är lägre, och överlevnaden för dessa fragment är över tid låg. Vattenströmmar och trålning som pågår i området river upp sediment som riskerar att lägga sig över korallerna, och kväva dem.
Återhämtat rev visar vägen
Revet vid Väderöarna (se karta) klassades som utdött då endast döda korallstrukturer hade hittats vid undersökningar 1995–1999. Men år 2013 hittades ett stort antal små levande kolonier efter vad som verkar ha varit flera lyckade nykoloniseringar. Vid Väderöarna fanns fortfarande stora tredimensionella klumpar av dött korallskelett kvar, och på dessa hade nya koraller etablerat sig. På de flesta andra lokaler finns bara dött korallgrus på bottnen, och där har ingen nyetablering skett. Detta indikerar att högre tredimensionella strukturer med lämpligt substrat behövs för att en återetablering ska kunna ske.
Revet vid Säcken hade 400 små till medelstora kolonier när det upptäcktes av Tomas Lundälv och Lisbeth Jonsson 1999, men bara 50 av dessa var levande vid ett återbesök 2014. Nu har revet krympt ännu mer och bara enstaka små levande delar av revet återstår.
Trålförbud ger korallerna en chans
Ökande temperatur, sjunkande pH, eutrofiering och andra stressfaktorer kommer att utsätta korallerna för fler påfrestningar. Fem av områdena där korall finns eller har funnits har varit stängda för trålning och ankring sedan 2001, ytterligare ett område skyddades 2015. Trålförbudsområdena är nu väletablerade och har respekterats i stor utsträckning, varför revområdena är skyddade från yttterligare mekaniska skador. Att ge korallernas larver upphöjda substrat kan öka deras chanser att återetablera sig i området och göra dem mer tåliga mot ytterligare påfrestningar, så att vi även fortsättningsvis får ha rev av ögonkorall i Kosterhavet. Att restaurera korallrev genom nyrekrytering av korallarver istället för att placera ut korallfragment tagna från andra rev gör också att det är större chans att de nya korallerna är bättre anpassade till dagens livsförutsättningar i området.
Karta
Metod
Material och utformning av de artificiella reven ska testas och utvecklas i laboratoriet för att främja rekrytering av korallarver. För att undersöka vilken typ av substrat larverna av ögonkorall behöver för att kunna sätta sig fast, kommer vi att ta in föräldrakolonier i laboratoriet lagom till leksäsongen och samla in deras gameter. Detta har vi gjort under flera år tidigare, och vi vet därför att vi kan få larver till våra experiment. Sedan tidigare har vi även en del kunskap om larvernas intresse för olika typer av ytor som indikerar att de föredrar komplexa ytor med små hålrum. Nu ska vi testa olika typer av komplexa substrat som bör innehålla mycket kalciumkarbonat och inte vara giftiga.
Rätt substrat viktigt för larverna
Korallarver sätter sig gärna på underlag som är rika på kalciumkarbonat eftersom det ger bra pH-värde och underlättar när larverna ska börja producera sitt kalkskelett. Ett sådant lämpligt substrat som kommer att testas i detta projekt är en metallurgisk slagg, en restprodukt från metallframställning. Vi kommer även att testa skelett från döda koraller, snäckskal med hål från svampdjur som borrat sig in i skalen, och vi ska producera kalkrika substrat med hjälp av 3D-printer för att testa olika storlekar på hålrum. Substraten kommer att testas både i labb och i fält.
Starka vattenströmmar ställer krav på revens utformning
Men substraten som larverna ska sätta sig på är bara en liten del av den större strukturen, de artificiella reven. Vi kommer att designa rev som ger larverna sedimentfria ytor cirka en meter eller mer ovanför botten, och som är konstruerade så att de underlättar för larverna att sätta sig fast.
Eftersom de vuxna korallerna klarar sig bäst där det är hög strömhastighet måste larverna lyckas med att fästa sig på ytor som är kraftigt strömspolade. Då krävs att formen på revstrukturen och ytan är komplex och bryter upp vattenströmmen i små virvlar för att larverna ska komma i kontakt med ytan och hinna fästa sig.
Larverna fäster sig genom att använda sina nässelceller som ankare. Nässelcellerna har klibbiga trådar som de kastar ut när de känner att det finns fasta ytor i närheten. För att undersöka hur de artificiella reven bör utformas för att maximera kontakt och fastsättning av larver kommer lokala flödeshastigheter och turbulens runt ned-skalade modeller av de artificiella reven att undersökas i ett större strömakvarium på laboratoriet. Dessutom kommer larvernas förmåga och vilja att sätta sig fast i olika strömhastigheter att undersökas.
Miljöfaktorerna avgörande
I projektet ska vi även undersöka miljöfaktorer som är viktiga för ögonkorall på de områden som vi ska restaurera, och där vi vet att koraller har funnits tidigare. De miljöfaktorer som främst kommer att undersökas är salthalt, temperatur, strömförhållanden och sedimentexponering. Genom detta kommer vi att kunna koncentrera utsättningen av artificiella revstrukturer till områden där förutsättningarna är som bäst, samt i framtiden kunna undersöka sambandet mellan miljöfaktorer och lyckad återetablering. I projektets början kommer vi göra en kartläggning med hjälp av högupplöst sonar för att hitta eventuella oupptäckta rev, och för att kartlägga den befintliga habitatkomplexiteten i områdena.
Gynnar mångfalden av fisk och andra arter
Vi ska även kartlägga biodiversiteten för att sedan kunna se om våra utplacerade rev har bidragit till att öka densamma. Flera kommersiellt intressanta fiskarter trivs i revhabitaten. Förhoppningen är att restaureringen kommer att ha en positiv effekt på dessa fiskar när de artificiella reven väl har fått en etablerad fauna av arter som brukar vara associerade till rev med ögonkorall. Många arter inom reven är viktig mat för fisken. Målsättningen är att de artificiella reven ska underlätta för korallernas larver att etablera sig, samtidigt som de ska fungera som substitut för revmiljön för övrig fauna, under tiden korallerna växer till sig.
Det kommer att bli en utmaning att designa de artificiella reven så att de ger larverna bästa möjliga förutsättning och även initialt erbjuder habitat för associerad fauna, samtidigt som de ska vara möjliga att massproducera på ett kostnadseffektivt sätt. När utformningen av reven är klar ska vi påbörja restaurering på de sex lokalerna i Kosterfjorden-Väderöfjordens Natura 2000-område.
