Markus Johansson, forskare
Markus är forskare i statsvetenskap. Hans forskning handlar bland annat om Europeisk integration, EU-politik, EU:s institutioner, Europeiska unionens råd och kollektivt handlande. Han undervisar på samtliga nivåer inom ämnet Europakunskap.
Vad forskar du om?
Jag forskar om europeisk integration och särskilt vad som formar beslut i EU:s institutioner. Jag har ägnat mig huvudsakligen åt medlemsstaternas samarbete och inflytande i ministerrådet, men även betydelsen av ledarskap för EU:s utrikespolitik, och numera medlemsstaternas lagefterlevnad i EU.
Varför är det intressant att forska om det?
För det första tycker jag att EU som politiskt system är intressant, och inte minst hur det, trots brister och motsättningar, inte bara överlever utan också utvecklas som samarbete. EU är ett samarbete mellan sina medlemsstater, och just medlemsstaternas interaktioner blir därför särskilt intressanta för att förstå hur EU fungerar, och när och varför det inte gör det.
Mitt intresse för ministerrådet kommer ur att det är just medlemsstaternas institution i EU. Min nuvarande forskning handlar om huruvida medlemsstaterna efterlever de lagar och regler de själva satt upp genom gemensamma beslut, och varför de ibland inte följer de gemensamma lagarna. Medlemsstaternas lagefterlevnad är helt centralt i EU, eftersom EU inte själv kan implementera många av besluten som fattas. Om de gemensamma besluten inte följs blir de betydelselösa, och i förlängningen kan bristande lagefterlevnad ses som ett hot mot EU:s överlevnad som politiskt system.
Hur kommer det sig att du valde att ägna dig åt statsvetenskap?
Jag läste tekniskt program när jag gick på gymnasiet, men var egentligen hela tiden mer intresserad av samhällsfrågor och inte minst internationella relationer. Jag sökte därför Statsvetarprogrammet, men visste nog inte riktigt vad jag gav mig in på. Jag fastnade dock ganska snabbt för statsvetenskap, inte minst på grund av att jag tyckte att just inslagen om EU var intressanta. Valet av statsvetenskap förstärktes sen när det var dags att skriva uppsats. Då tyckte jag att det blev roligt på riktigt. Detta är skälet till att jag ville fortsätta som forskare.
Vad undervisar du i?
Jag undervisar i huvudsak på olika kurser i Europastudier, både på kandidat- och masternivå. Det mesta handlar om EU som politiskt system, hur institutionerna och beslutsfattande fungerar, men också frågor som berör demokrati och representation. Jag är kursansvarig för kursen Modern Europeisk Integration II som ges på kandidatprogrammets fjärde termin, och för kursen Environment and Energy in European Integration som ges som valbar kurs på det Exekutiva magisterprogrammet i Europastudier.
När är ditt jobb som roligast?
Jag tycker att forskning är lite av en berg- och dalbana, och ibland med tvära kast mellan hopp och förtvivlan. Det gör att det går upp och ner vad som är roligast. Just nu uppskattar jag mycket den del av forskningsprocessen som handlar om att utveckla forskningsidéer och argumenten kring vilka som är de vetenskapligt intressanta frågorna inom de områden jag ägnar mig åt. Det gäller både mina egna projektidéer, men också idéer som utvecklas av studenter på olika kurser jag undervisar på, eller när jag handleder studentuppsatser.
Utöver det tycker jag att det finns en väldig tillfredställelse i att lösa de problem som hela tiden uppstår i forskningsprocessen, att hitta resonemang och argument som löser svagheter eller outvecklade delar i en text. Det kan ibland vara riktiga Eureka-ögonblick! Sen är det såklart också roligt att se om de utvecklade resonemangen och argumenten håller i empiriska data.
Om du inte hade blivit statsvetare, vad hade du blivit då?
Jag hade nog kunnat ägna mig åt något annat samhällsvetenskapligt ämne, även om jag alltid tyckt att de politiska dimensionerna varit mest intressanta. Jag är även intresserad av kulturvård. Om jag inte valt en akademisk bana alls så hade jag kunnat tänka mig något hantverksyrke.