Vad handlar din forskning om?
– Jag intresserar mig för relationen mellan makt och motstånd i feminism och forskar om feminismen som transformativt projekt, det vill säga hur feminismen kan förändra olika saker i samhället. Feminismen handlar ju om rättvisa och att flytta befintliga gränser, bland annat sociala och politiska. Min doktorsavhandling handlade om hur feminismen förändrar strukturer inom akademin, men transformativ feminism kan också handla om att förändra politiken, civilsamhället och fördelning av resurser.
Varför är det så intressant?
– För att det är frågor som handlar om våra liv som syftar att öka det demokratiska och jämlika deltagande i samhället och det berör alla. Frågorna finns på ett personligt vardagligt plan, men existerar också på ett politiskt plan. Spänningen mellan den personliga och politiska nivån väcker intressanta frågor.
– När jag växte upp arbetade min mamma heltid, men hade dessutom hand om allt hemma. Min mamma satte stolthet och värde i sitt dubbla arbete och klagade aldrig över fördelningen. Men jag upplevde att det behövde förändras, så jag började bry mig om rättvisefrågor. Jag insåg att det är väldigt komplexa frågor – det finns inga enkla svar och det tycker jag är intressant.
Vad forskar du om just nu?
– Nu forskar jag om kamper för rättvisa i ett globalt perspektiv. I mitt nuvarande forskningsprojekt undersöker vi bland annat kampen för kvinnors och HBTQI-personers rättigheter i tre olika regioner: Skandinavien, Turkiet och Ryssland. Där undersöker vi transnationella samarbeten mellan lokala grupper, men också hur samarbetet påverkar tankar om rättigheter och rättvisefrågor på olika platser.
– Det är spännande att undersöka samarbeten över gränser och samspelet mellan globalt och lokalt, för det finns inte ett samlat enhetligt svar. Idag är sociala medier är en central arena för politisk aktivism. Till exempel i Turkiet läggs aktioner ofta direkt upp på nätet, för att synliggöra och nå ut utanför landets gränser. Mitt allra senaste projekt – som handlar om samspelet mellan det digitala, det sociala och det kulturella – spinner vidare från just dessa förändringar.
Har du haft någon aha-upplevelse i din forskning?
– Ja, i mitt post doc-projekt, där jag undersökte hur kvinnoorganisationer och staten samverkade kring frågor om kvinnors rättigheter. Jag trodde att det skulle visa sig att organisationerna var tvungna att anpassa sig till politikernas idéer om vilka förändringar man kunde göra. Men jag upptäckte att det var helt annorlunda: politikerna vände sig till organisationerna för att få hjälp med att bereda underlag och organisationerna fungerade som en slags serviceorgan till politikerna, att genomföra politiska beslut.
Har du gjort några andra intressanta resultat som överraskat dig?
– Jag forskar nu i olika länder som präglas av olikheter när det gäller till exempel lagstiftning om kvinnors rättigheter och sexuella rättigheter, men det finns också mycket likheter och det är intressant att upptäcka. Det beror vilken skala man betraktar verkligheten utifrån, den statliga eller den personligt vardagliga, den nationella eller den lokala. Jag har exempelvis undersökt vad förväntningar på att leva öppet som gay innebär för muslimska lesbiska kvinnor i Danmark eller för asylsökande HBTQI-personer i Norge.
Hur kan din forskning bidra till samhället?
– All forskning ägnar sig inte åt att undersöka problem som redan har identifierats. Den forskningen fungerar förebyggande, så att säga, genom att fördjupa vår kunskap om världen, om vetenskapliga metoder. Just min egen forskning rör sig inom ett område som uppfattas samhällsrelevant idag. Jag har även en ambition att bidra till samhället med min forskning.
– Målsättningen är att lära oss mer om de sammanhang som ger möjligheter till levbara liv, och om hur solidaritet över gränser kan skapas. Det försöker jag göra konkret just nu, bland annat genom att stärka kontakterna mellan forskare och civilsamhällesaktörer i olika länder.
Vad ser du för framtida utmaningar inom ditt forskningsfält?
– Det finns mycket motstånd mot genusfrågor i samhället just nu. Det är ett motstånd mot en politisk förändring som vissa grupper inte vill se. Men också ett uttryck för att dessa frågor fått erkännande och synlighet, något som egentligen är en positiv förändring. För genusforskare gäller det att vara fortsatt förankrade i ett vetenskapligt synsätt, trots att frågorna politiseras hela tiden, och synliggöra genusvetenskap som ett pluralistiskt ämnesområde.
– Viljan till förändring, av akademin och av samhället, gör genusvetenskap till ett föränderligt och ifrågasättande ämne. Det väcker intresse både hos studenter och allmänhet och är ett spännande ämne att vara verksam i.
Av: Annika Wall
