Mjukvara, meditation och mångfald

Hur ofta tänker vi på mjukvarans stora inverkan på vårt samhälle?

Bild

– Jag påbörjade min civilingenjörsutbildning i datavetenskap mer eller mindre av en slump, när jag inte kom in på den konstutbildning jag tänkt mig, säger Birgit Penzenstadler. Utbildningen fanns på Technische Universität München nära min födelseort Erding i Tyskland. Jag hittade en intressant kurs i mediadesign, vilken visade sig ingå i ett datavetenskapligt program och jag bestämde mig för att helt enkelt läsa programmet

– Under utbildningen gick vi även en kurs i software engineering och den blev avgörande för min fortsatta bana. Kursen fick mig intresserad av de mer icke-teknologiska delar som alltid ingår i processen kring mjukvara. Jag insåg samtidigt vilken stor inverkan mjukvara har på vår tillvaro och fascinerades av den tanken. Mjukvaruprocesser är bland de faktorer som driver hela vår värld framåt och det är inte så ofta vi reflekterar över det.

– Mjukvaruteknik kan finnas med inom nästan alla områden idag – och i alla typer av applikationer. Oavsett om du är intresserad av design, människor, djur, natur, konst eller filosofi, att designa nya produkter eller vad du vill, kan mjukvara vara ett hjälpmedel och ett redskap.

Intresse för miljön uppstod tidigt

– Jag har ända sedan jag var liten varit mycket ute i naturen och naturen är fortfarande den miljö där jag trivs bäst. Jag älskar bergen och att vara vid havet och jag vill skydda alla dessa naturliga miljöer.

– Jag skaffade mig en doktorsexamen i kravteknik, men kände ändå hela tiden att jag behövde något mer än ”bara” software engineering och jag kände att jag ville bidra till miljömässig hållbarhet. Det innebar att jag antingen fick lägga min doktorsexamen på hyllan och jobba för en miljöorganisation, eller att jag satsade på forskning och istället inriktade forskningen mot hållbarhet. Eftersom envisa tyskar tenderar att hålla fast vid det de redan har, bestämde jag mig för att satsa på det senare alternativet. Under det senaste decenniet jag har därför bedrivit forskning kring hållbarhet, men utifrån ett mjukvaruperspektiv.

Hur kan IT bidra till ökad hållbarhet?

– Eftersom världens utveckling till stor del drivs av IT blir det ett mycket viktigt område för att underlätta övergången mot hållbarhet. Jag tror att många människor inom IT underskattar det ansvar och den makt de har och vilken roll de spelar för att forma den värld som omger oss.

– Filosofen och mjukvaruutvecklaren Grady Booch har sagt: "Varje rad med kod har en moralisk och en etisk implikation." Med kunskap kommer ansvar. Det betyder att vi som utvecklare av mjukvara och av IT-system mer generellt, bär ansvar för de system vi designar och bidrar med till den här världen. Det inkluderar alla positiva såväl som alla negativa effekter som ett programvarusystem kan föra med sig: miljömässigt, ekonomiskt och socialt.

– Det händer att jag möter mjukvaruutvecklare som vill frånsäga sig personligt ansvar och som menar att de bara levererar det som kunden har beställt. Men det är trots allt de som sedan implementerar systemet. Att ha möjlighet att göra skillnad är också ett ansvar.

"Software Engineering for Sustainability"

– Om vi ser precis samma sak från andra hållet blir det tydligt: Den stora potential som mjukvaruutvecklare har att påverka utvecklingen innebär samtidigt möjlighet att förändra vår värld till det bättre på mycket kort tid. Någonstans runt 2012  myntade jag uttrycket Software Engineering for Sustainability som sedan dess har blivit ett vedertaget begrepp. Det som krävs är att vi redan i utvecklingsskedet tänker igenom vad nya IT-systemet kan ha för tänkbar inverkan på hållbarhet och vad det egentligen är vi vill implementera. För det ändamålet har vi utvecklat Sustainability Awareness Framework, SusAF. Det är ett rätt enkelt bedömningsverktyg med ett antal vägledande frågor och visualiseringsdiagram som visar på de potentiella effekter ett system kan ha i fem olika dimensioner av hållbarhet: miljömässigt, socialt, individuellt, ekonomiskt och teknologiskt. Verktyget finns att ladda ner på Zenodo.

En större mångfald behövs inom IT-området!

– En annan konkret hållbarhetsaspekt handlar om att jag tror att IT skulle gynnas enormt av att ha en större mångfald bland de som jobbar inom området. Vi behöver fler kvinnor, färgade personer, fler nationaliteter och även en större representation från LGBTQIA-området än vi har idag.

Bild

– Varför det? Jo, IT-systemen är en av vår världs starkaste drivkrafter för förändring och som påverkar oss människor allra mest. Om vi ska ha system för alla, måste processen att ta fram dessa system inkludera en mycket stor mångfald av människor. De människor som utvecklar våra system behöver vara lika olika som världen de utvecklar systemen för.

Det senaste är forskning inom inre hållbarhet

– Jag skulle beskriva min forskning som tvärvetenskaplig! Min forskning bottnar på många sätt i intresset för hållbarhet som jag alltid har haft med mig – jag har försökt kombinera min passion för hållbarhet med det jag för stunden har råkat studera i min forskning.

– Jag är ju egentligen mjukvaruingenjör, men ett av mina senaste stora forskningsintressen är området neuroplasticitet. Neuroplasticitet handlar om att vår hjärna kan omformas under hela livet. Intresset för hjärnan hänger ihop med att jag har ägnat mig åt yoga i 20 år och även undervisat i yoga sedan flera år tillbaka.

– Många av de mjukvaruutvecklare, forskare, lärare och studenter jag träffar är alltid stressade och jag tycker mig se ett ökat behov av individuell och inre hållbarhet. Jag undersöker därför hur vi kan använda så kallade neuroplastiska metoder, med fokus på andningsarbete, för att sänka våra stressnivåer, öka vår mentala och emotionella motståndskraft och därmed öka vårt långsiktiga välbefinnande.

– För mig är inre hållbarhet en mycket viktig komponent. Om vi inte kan ta hand om oss själva, blir det i längden svårt att ta hand om något annat. Jag har hållit på med yoga länge både som utövare och lärare och jag känner att jag fortfarande lär mig så mycket. Jag är övertygad om att de flesta människor kan ha nytta av någon form av yogarelaterad meditation om de fick möjlighet att testa. Själv har jag mycket goda erfarenheter.

– Som svar på de psykiska utmaningarna under covid19, genomförde jag hösten 2020 en forskningsstudie i andningsövningar med deltagare från hela världen. Andningsövningarna var framtagna för att öka deltagarnas välbefinnande, kreativitet och upplevda produktivitet. De olika andningsmetoder jag använder kan efter bara några minuter ge dig ny energi eller ett inre lugn – beroende på vad det är du behöver just då. Övningarna utlöser det parasympatiska nervsystemet och försätter oss i ett djupt tillstånd av avkoppling, vilket är fördelaktigt för att bilda nya neuronala anslutningar, neuroplasticitet, som hjälper oss att behålla kunskap, att lära oss nya färdigheter och att skapa nya vanor.

– Utvärderingen av kursen gav bra resulutat och nu i början av 2021 startar jag återigen en kurs i andningsteknik, där vem som helst kan anmäla sig och delta! Det går att komma i kontakt med mig via YouTube och Studentportalen.

Reflektioner kring informationsteknologins mer framträdande roll under coronatiden

– IT är ett verktyg. Om vi ser det från den ljusa sidan gör tekniken faktiskt det möjligt för oss att under coronatiden fortsätta bedriva utbildning, att hålla kontakten och prata med studenter och kollegor och att samarbeta. Det som inte är bra är att vi i någon mån verkar bortse från det faktum att människor känner sig isolerade och att även om vi tekniskt sett har kontakt med andra människor inte riktigt kan känna hur saker landar och hur de på andra sidan tekniken upplever saker.

– Den psykiska hälsan har försämrats kraftigt i år för många. Parallellt med tanken att vi vet att IT till viss del har räddat oss och vårt samhälle under pandemin – och att vi på det sättet kan göra det bästa av situationen – måste vi släppa idén om att informationsteknologi effektivt kan ersätta mänsklig kontakt och interaktion i verkliga livet. För det kan den inte.

– Men inom forskningen till exempel har vi kunnat vara effektiva trots pandemin, det är helt klart. Ur ett kreativitetsperspektiv har jag saknat den typen av möten som leder i oanade riktningar och de idéer som uppstår ur spontana samtal när vi träffar andra människor hela dagarna. När den här pandemin är över kommer vi att behöva många aktiviteter för att öka den mentala hälsan, stärka den sociala kontakten och få människor att känna tillhörighet.

Stort engagemang i studenternas hållbarhetsvecka "Act! Sustainable"

– 2019 fick vi en konkret fråga från GMV om vi inom IT-fakulteten var intresserade av att bidra med något under hållbarhetsveckan Act! Sustainable. Vi var en handfull forskare och lärare med hållbarhetsidéer som gick samman och nappade på förslaget – den lilla gruppen bestod av Jennifer Horkoff, Alice Srugies, Mafalda
Samuelsson Gamboa, Francisco Gomes och jag.

– Vi brainstormade och kom upp med idén att ha ett Design Jam, där utmaningen för studenterna består i att inom några timmar på ett givet tema komma med idéer på system som skulle bidra till hållbarhet, helst mycket konkret relaterade till målen för hållbar utveckling.

– I år ägde Act! Sustainable Design Jam rum för andra året i rad och studenterna verkar verkligen uppskatta den här utmaningen! Vi har haft bra deltagare båda åren, trots att eventet i år fick hållas online. Att ha en virtuell tävling kan ibland ta bort något av närvaron och spänningen, men just för att det var online kunde vi i år också ha med internationella deltagare från våra partneruniversitet ute i Europa!

 

Text: Catharina Jerkbrant, 2021