Neuroendokrina tumörer
Kort beskrivning
Neuroendokrina tumörer (NET) är en bred grupp av tumörer som kännetecknas av att de uppvisar egenskaper från både endokrina celler och nervceller. I denna grupp återfinns bland annat vissa former av lungcancer, vissa former av pancreascancer, medulär thyroideacancer samt ett antal tumörer som utgår från magtarmkanalen s.k. gastero-entereo-pancreatiska NET (GEP-NET).
SI-NET – optimerad behandling och tumörbiologi
Neuroendokrina tumörer (NET) är en bred grupp av tumörer som kännetecknas av att de uppvisar egenskaper från både endokrina celler och nervceller. I denna grupp återfinns bland annat vissa former av lungcancer, vissa former av pancreascancer, medulär thyroideacancer samt ett antal tumörer som utgår från magtarmkanalen s.k. gastero-entereo-pancreatiska NET (GEP-NET).
Fokus i pågående projekt ligger framförallt på small intestinal-NET (SI-NET) d.v.s. neuroendokrina tumörer som utgår från endokrina celler (EC-Celler) i tunntarmsslemhinnan. SI-NET har i allmänhet en avvikande fenotyp (beteende) och kännetecknas av en långsam tillväxthastighet och lång överlevnad kombinerat med en förmåga till extensiv spridning. Patienter med spridd SI-NET kan inte botas med tillgänglig behandling men erbjuds ofta upprepade behandlingar där såväl kirurgi, leverartärembolisering och peptid receptor medierad radioterapi (PRRT, riktad strålbehandling) är behandlingsalternativ.
I ett flertal pågående projekt studeras möjligheten att förutsäga behandlingsutfall av SI-NET behandling. Gemensamt för dessa projekt är nyttjandet av translationell forskningsmetodik där kliniskt material och patientuppgifter används i kombination med molekylärbiologisk metodik.
SI-NET har även en intressant genotyp (rubbningar i arvsmassan) där man trots omfattande studier inte kunnat påvisa några förändringar i arvsmassan som förklarar tumöruppkomst eller tumörtillväxt. Detta utgör ett hinder i utvecklandet av nya behandlingsformer.
I ett flertal pågående projekt studeras tumörbiologi hos SI-NET där kliniskt operationsmaterial utgör ett viktigt material som kompletteras med cellodling och djurstudier.
Övriga forskare
- Jakob Grenabo Specialistläkare kirurgi
- Edward Lecaros Specialistläkare kirurgi