Nyfikna högstadieelever testar livet som forskare
De har fått undersöka mikroskopiska strukturer, testat salthalten i Göta älv och kikat på trädringar. Och mycket mer. Tjugo elever i årskurs åtta har under en fullspäckad vecka fått prova på hur det är att vara naturvetare.
DET BLÅSER 19 SEKUNDMETER och vågorna slår mot flytbryggan i Frihamnen. Med kalla händer fiskar eleverna upp vattenmätaren för att kunna läsa av temperaturen i älven. Fem grader. I luften är det inte så mycket varmare, trots att det är mitten av april. Med på bryggan, eller rättare sagt på den marina kolonilotten Flytevi, står marinbiologerna Maria Bodin och Marie Jensen och instruerar eleverna. Någon lånar Maries vantar. Någon annan ber att få hjälp med att skriva resultatet av mätningarna, eftersom hans händer är för kalla.
– Klarar ni det här, så klarar ni av att vara marinbiologer, säger Marie Jensen skämtsamt.
SAMTIDIGT SITTER ANDRA delen av gänget i en lite varmare container ett stenkast därifrån och diskuterar frågan ”Vad hindrar ungdomar att äta mat från havet?” med Susan Gotensparre, som arbetar i centrumbildningen Swemarc. ”För dyrt” kommer upp. ”Folk gillar inte förändring” är det många som kommer tillbaka till. ”Det låter äckligare än vad det är” är en annan förklaring. Det är tredje dagen och gänget verkar, trots det motsträviga vädret, att vara vid gott mod.
Jack Wahlqvist, Viktor Patriksson och Alexander Sjöstedt berättar att de sökt till praoveckan för att det verkade vara kul att få testa på så många olika grejer och att få se hur ett universitet fungerar. Tre dagar in i veckan är de nöjda, och tycker att gårdagens besök på Institutionen för fysik var det som än så länge varit mest spännande.
– Det handlade om AI, laser och sådant, säger Alexander Sjöstedt.
När grupperna byter plats får den andra gruppen försöka hitta lösningar på de problem som den första gruppen diskuterat sig fram till – att fisk är dyrt, inte upplevs smaka gott och att ungdomar är konservativa vad gäller matval. Det sistnämnda tror sig Max Rosenberg, Alexandar Cekic och Alinde Hillbratt kunna lösa genom att servera mat från havet i form av något som de faktiskt gillar:
– Hamburgare!
De har alla tre ett intresse för naturvetenskap, de tyckte att praoveckan verkade intressant och har funderingar kring att kunna arbeta med forskning i framtiden. Än så länge är de nöjda.
SUSAN GOTENSPARRE HÅLLER i dagens diskussion, men är även utsedd till projektledare för praoveckan och har följt med eleverna under hela veckan.
– Det har verkligen varit superkul att få hänga med dessa fantastiska ungdomar under veckan! Vi har haft ett fullspäckat schema och praoeleverna har tagit sig an de olika aktiviteterna med stor entusiasm och nyfikenhet. Men vi har också haft det kul ihop med många härliga skratt.
Prao för högstadiet är inget nytt. Under åren 2011–2019 tog fakulteten emot elever i både årskurs åtta och nio under populära praoveckor. Sen kom pandemin, och sedan dess har aktiviteten varit vilande.
– Det är jättekul att vi äntligen kan erbjuda prao för högstadiet igen. Det har varit en väldigt populär aktivitet som vi även vet har inspirerat elever till fortsatta naturvetenskapliga studier, säger Per Åberg, vicedekan och ytterst ansvarig för fakultetens skolkontakter.
Text: Camilla Persson
Foto: Susan Gotensparre, Camilla Persson
