Bild
Äskhults by
Foto: Johan Wingborg
Länkstig

På vandring i Äskhults by med hedersdoktor Pär Connelid

Publicerad

Att vandra runt i Äskhults by är som att förflyttas 200 år tillbaka i tiden, närmare bestämt till 1825. Det är nämligen från det året traktens äldsta karta är. Sedan slutet av 1990-talet pågår ett omfattande arbete med att återställa kulturmiljön till hur det var då.
– Men bygden har en betydligt äldre historia. Det är faktiskt 5 000 år av odlarmöda vi har under våra fötter, förklarar Pär Connelid, Humanistiska fakultetens hedersdoktor 2021.

Bild
Pär Connelid
Pär Connelid.
Foto: Johanna Hillgren

Åkermarken och själva byn ligger uppe på en så kallad drumlin, som inte ska förväxlas med en ås, berättar historiegeografen Pär Connelid, som sedan 1995 varit engagerad i återställandet av byn.

– En drumlin är en väldig moränrygg, formad som en gigantisk limpa, som slipats till av inlandsisen för cirka 13 000 år sedan. Det är på sådana formationer vi hittar våra äldsta lämningar av odling. Jorden var idealisk för det tidiga jordbruket, visserligen stenig men stabil med 5–10 procent lera som håller fukten. Det som ser ut som drumlinens naturliga terrasskant är dock en kulturprodukt. Marken har bearbetats i 800–900 år vilket fått matjorden att sakta röra sig ner och successivt bilda hela tre meter jord i den nedre delen av dumlinen.

Connelid guidar
Pär Connelid visar runt en grupp historiker och förklarar hur restaureringen gått till.
Foto: Johan Wingborg

Återställning av byn

Det var i slutet av 1990-talet som Västkuststiftelsen, med bidrag från Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket, påbörjade det mödosamma arbetet att återställa Äskhults by till hur det såg ut för 200 år sedan, berättar Pär Connelid.

– Byn är speciell eftersom de fyra gårdarna ligger kvar på sina ursprungsplatser och alltså inte flyttades under det stora skiftet i början av 1800-talet. Husen har också bevarats omålade, vilket många tror är ett fattigdomsbevis. Men det är en missuppfattning, har man riktigt bra virke mår husen bäst av att inte målas. Människor har faktiskt levt ganska gott här, dessutom under väldigt lång tid. I pollenundersökningar av intilliggande Svinsjön har man hittat både korn, havre och råg som är cirka 5 000 år gamla. Den som vet hur man ska titta märker snart att olika tidsåldrar ligger som årsringar i landskapet; man tog exempelvis inte bort gamla odlingsrösen utan lät stenarna vara kvar på åkern, bland annat för att rösena bevarar värmen i marken. Fornhistoriska lämningar var helt enkelt en del av det landskap som brukades för 200 år sedan.

Forna tiders djur, grödor och redskap

Bild
äskhults by
Foto: Johan Wingborg

På 1900-talet planterades granskog på utmarken. På 1950-talet forslades dessutom ett hundratal väldiga stenblock bort från åkern.

– I restaureringsarbetet ingick att avverka skogen och istället låta ljung breda ut sig, så som det var förr. Också de stora stenblocken flyttades tillbaka. Flera av de äldre bönder som var med när vi presenterade restaureringsplanerna skakade på huvudet åt oss.

För att skapa en autentisk tidig 1800-talsmiljö har inte bara själva landskapet återställts. Restaureringen har också handlat om att återinföra både forna tiders djur, grödor och redskap.

– Bland annat har vi 35 jämtgetter och kommer snart att få 35 värmländska skogsfår. Att vi använder lantraser, anpassade till vårt klimat, är ytterligare en viktig del av bevarandearbetet, eftersom flera av dessa raser är hotade. För att Äskhults museibonde ska få en rimlig arbetsbörda har vi dock gått med på vissa kompromisser: åkrarna plöjs med plog istället för med dåtidens årder och det är belgiska arbetshästar som drar vid sådd, skörd och plöjning, trots att de inte kom till Sverige förrän på 1860-talet.

Vid husen ligger en fruktträdgård och en kålgård och man odlar sin egen takråg. Träden hamlas enligt så kallat stubbskottsbruk där trädet huggs nära marken. Det ger nya unga skott som kan användas exempelvis i stängsel samtidigt som näring frigörs i jorden så att bonden kan odla, förklarar Pär Connelid.

– Äskhult är ett slags landskapshistoriskt museum. Byn är ett av Sveriges största kulturreservat och innebär den mest ambitiösa landskapsrestaureringen i landet. Äskhult är också en viktig inspirationskälla för oss som lever idag och kanske börjat förstå vikten av närodling och av att värna om det landskap man har. Men dessutom är ett historiskt skött landskap, med öppna ängar och djur som betar, otroligt vackert.

2021 blev Pär Connelid Humanistiska fakultetens hedersdoktor. I motiveringen nämns bland annat hans engagemang i den västsvenska kulturmiljövården. Han har också bidragit till att överbrygga klyftan mellan akademi och allmänhet på samma gång som han vetenskapligt förnyat och fördjupat kunskapen om historien i landskapet. 

Text: Eva Lundgren, GU Journalen

Äskhult

Naturreservatet Äskhult är på 135 hektar, varav 100 hektar utmark, och ligger 2 mil sydost om Kungsbacka. Byn är unik eftersom de fyra gårdarna ligger kvar på sina ursprungliga platser och alltså inte flyttades i samband med skiftena. Efter ett omfattande återställningsarbete ser området idag ut ungefär som det gjorde enligt en karta från 1825. Bland annat har åkrar plöjts, träd nyhamlats, kålgårdar liksom en ljunghed återskapats. Sedan 2004 är Äskhult ett kulturreservat. Förvaltare är Västkuststiftelsen.