Pekka Jaako studerar hur normal och elakartad blodbildning regleras på ribosomnivå.

Vad har du för vetenskaplig bakgrund?

Jag har en magisterexamen i biologi från Uleåborgs universitet, Finland. I samband med dessa studier tillbringade jag ett år som Erasmusstudent vid Lunds universitet där jag gjorde mitt examensarbete i Dr. Stefan Karlssons laboratorium, och det slutade med att jag blev kvar där som doktorand. Mitt doktorandarbete fokuserade på att studera hur mutationer i gener som kodar för ribosomala proteiner försämrar produktionen av röda blodkroppar vid en sällsynt sjukdom som kallas Diamond-Blackfans-anemi. Detta projekt fick mig intresserad av denna fascinerande grupp av ärftliga benmärgssviktssyndrom som kallas ribosomopatier, som alla orsakas av distinkta defekter i ribosombiogenesen men som på ett okänt sätt visar sig som mycket vävnadsspecifika fenotyper. Efter mina doktorandstudier och en kort postdoktoral utbildning i Dr. David Bryders laboratorium i Lund kände jag att jag kunde karakterisera hematopoiesis men behövde lära mig mer om ribosomer. Därför gjorde jag gjorde därför ytterligare en postdoktoral utbildning i laboratoriet hos Dr. Alan Warren vid University of Cambridge, som är en av de ledande forskarna inom ribosomopatier, med särskilt fokus på strukturella aspekter av ribosombiogenes. Denna utbildning hjälpte mig att få en mer omfattande förståelse för ribosomopatier, förutom att lära mig relevant metodik inklusive polysomprofilering som vi nu har satt upp här i Göteborg.

Bild

Vilka är de stora vetenskapliga frågorna du arbetar med? Finns det en vision för din forskargrupp?

Det övergripande målet i min forskning är att förstå hur normal och elakartad blodbildning regleras på ribosomnivå. Vi publicerade nyligen en proof-of-concept-studie för ribosomsammansättning som ett terapeutiskt mål vid akut myeloisk leukemi, och vi tar det nu vidare genom att arbeta med kliniska proteinsynteshämmare. Vi har också gjort en spännande iakttagelse som kan bidra till att förklara varför ribosomdefekten hos patienter med Shwachman-Diamonds syndrom specifikt försämrar bildningen av en typ av vita blodkroppar som kallas neutrofiler. Vår forskning kombinerar musmodeller med mRNA-translation och encellsprofileringsmetoder. Vi hoppas att detta tillvägagångssätt kommer att ge grundläggande insikter om sjukdomsmekanismer som kan tillämpas för att utveckla mekanismbaserade behandlingar för blodsjukdomar.

Varför började du med forskning?

Jag blev intresserad av genetik på gymnasiet och fortsatte att studera det vidare på universitetet. Under den här studietiden jobbade jag ett par somrar som forskningsassistent och märkte att jag verkligen gillade både den intellektuella utmaningen och de sociala aspekterna av att forska.

Vilka samarbeten har ni idag: med andra forskargrupper, med industrin eller kliniskt?

Vi har etablerat arbetsflöden för att karakterisera och genetiskt manipulera hematopoetiska stamceller som har gjort det möjligt för oss att bidra till den pågående forskningen i vår miljö. Vi har också köpt specialutrustning för att kvantifiera och fraktionera ribosomer som vi delar i samarbete med många lokala forskare samt de på AstraZeneca. Slutligen har vi haft en bra initial kontakt med lokala kliniska forskare, och vi hoppas att vi snart kommer att vara i en position där vi kan börja tillämpa vår forskning i kliniken.  

Kort beskrivning av din forskning för icke-akademiker

Alla celler i vår kropp behöver producera proteiner för att kunna växa och dela sig. Denna uppgift utförs av ribosomer, som ofta kallas cellens proteinfabriker. Ny forskning har visat att ärftliga defekter i ribosomfunktionen orsakar en grupp sjukdomar som kallas ribosomopatier. Shwachman-Diamonds syndrom är en ribosomopati som kan leda till försämrad bukspottkörtelfunktion och brist på vita blodkroppar. Mitt laboratorium har genererat en musmodell som efterliknar den ribosomala defekt som ses hos patienter med Shwachman-Diamonds syndrom. Vi strävar efter att använda denna modell för att fördjupa vår förståelse av sjukdomsmekanismerna vid Shwachman-Diamonds syndrom och att tillämpa denna kunskap för att utveckla nya behandlingar för denna sjukdom. I en annan forskningslinje har vi tillämpat musmodeller av en typ av blodcancer som kallas leukemi för att visa att leukemiceller har en relativt hög proteinsynteshastighet och att störningar i ribosomfunktionen i dessa celler skadar deras funktion. Med utgångspunkt i detta resultat försöker mitt laboratorium utveckla nya behandlingar riktade mot ribosomen för patienter med leukemi.

November 2024

Intervju av Niclas Lundh

Mer information finns på Pekka Jaako's forskningssida.

Editor: webb@biomedicine.gu.se