Psykiatri och njurmedicin vid behandling med litium
Kort beskrivning
Forskningens syfte är att öka patientsäkerheten vid profylaktisk långtidsbehandling med litium, som är förstahandsbehandling vid bipolär sjukdom.
Forskargruppen, som innefattar såväl psykiatrisk som njurmedicinsk kompetens, har lagt fokus på att studera patogenesen vid progredierande njurfunktionsnedsättning, som är den allvarligaste komplikationen till litiumbehandling och drabbar närmare hälften av patienterna. Våra tidigare resultat visar att det inte enbart är litiumexpositionen som är av betydelse utan att även andra faktorer påverkar sjukdomsförloppet.
Patogenesen vid litium-associerad njursvikt är alltfort ofullständigt känd men vår hypotes är att bl.a. somatisk komorbiditet är av betydelse. Genom att identifiera samsjuklighetens relativa betydelse kan behandlingen individualiseras utifrån ett helhetsperspektiv. Därigenom uppnås bättre förutsättningar för att minska risken för progredierande njurfunktionsnedsättning med terminal njursvikt som final konsekvens. Dessutom studerar vi följsamheten till kliniska riktlinjer vid litiumbehandling, betydelsen av intermittent respektive kontinuerlig långtidsbehandling och orsaker till avbrytande av litiumbehandling.
Data från laboratorieregister, diagnosregister, läkemedelsregister, Svenskt Njurregister och patientjournaler analyseras för att belysa våra frågeställningar.
Resultaten förväntas få stor betydelse för framtida behandlingsrekommendationer och säkerhetsrutiner samt öka kunskapen om när i förloppet behandlingen bör avvecklas innan njurskadan antar en progressiv irreversibel karaktär.
Jan Svedlund
Professor / universitetssjukhusöverläkare i psykiatri, emeritus
Gruppmedlemmar
Harald Aiff, överläkare psykiatri
Mihaela Golic, överläkare psykiatri
Steinn Steingrimsson, docent, överläkare i psykiatri
Per-Ola Attman, professor, överläkare i njurmedicin
Bernd Ramsauer, överläkare i njurmedicin
Staffan Schön, överläkare i njurmedicin