Studerar mycket liten och okänd del av människokroppen

Jacob Croft studerar flageller, det vill säga den svans som vissa celler har för att röra sig. Spermier är ett exempel. Flageller innehåller mikrotubuli som är rörformade proteiner som ger stabilitet och rörelseförmåga. Ofta används grönalger eller trypanozoma, ett encelligt djur som orsakar sömnsjuka, som modellorganismer. Jacob Croft däremot använder humana spermier eftersom han är mer intresserad av hur det fungerar hos människa. Hos oss finns dessutom en spiralformad struktur i mikrotubuli i flagellens spets. Spiralen finns inte hos andra arter och han vill förstå vad den har för funktion.

– Jag vill också ta reda på vad proteinet som utgör spiralen är. Det känns väldigt spännande eftersom det är en del av människokroppen som är helt okänd. Problemet är att det är svårt att isolera bara spetsen.

Med tusentals bilder skapas en tredimensionell bild av cellen

Det är här mikroskopet kommer in i bilden. Närmare bestämt ett cryo-elektronmikroskop.  I det tittar han på preparat som han först fryst in med hjälp av flytande etan. Det är viktigt att infrysningen går fort annars hinner iskristaller bildas som skadar cellen.

– Genom att med hjälp av datorkraft lägga ihop flera tusen bilder ur olika vinklar får man en bild där man kan se atomernas position i förhållande till varandra i mikrotubuli och i spiralen. Flera av dessa bilder läggs sedan i sin tur ihop till en tredimensionell bild som man i datorn kan rotera och titta på från olika håll. Upplösningen är tillräcklig för att man ska kunna identifiera enskilda aminosyror. Om jag kan få fram en sekvens på åtminstone tio aminosyror, fast helst fler, kan jag matcha dem mot en lista på hundra möjliga proteiner och på så sätt förhoppningsvis få reda på vilket proteinet är.

Bild

Sin grundutbildning har Jacob Croft från University of Arizona och genom ett utbytesprogram fick han möjlighet att läsa en termin vid Uppsala universitet. Han sökte sedan doktorandtjänst både där, i USA och Göteborg. Eftersom han gärna ville ägna sig åt elektronmikroskopi är han glad att han fick tjänsten vid Institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet. Nu har han varit i Göteborg i snart två år. Han gillar både Sverige och Göteborg.

– Människor här är mer lika mig än dem i USA. Svenskar är mer inriktade på att hjälpa varandra, det är inte bara ”jag först”.

Klättrar på fritiden

Han tycker att Göteborg är en alldeles lagom stor stad som är lätt att ta sig fram i eftersom det finns bra lokaltrafik. En annan fördel är möjligheter att klättra på nära håll. Som doktorand tycker han det kan vara svårt med balansen mellan allt man ska hinna med, men han försöker i alla fall att vara ledig på helgerna och då ger klättringen bra avkoppling.

– Jag har alltid gillat att vara fysiskt aktiv. När man klättrar tävlar man mot sig själv. Det är problemlösning där man måste tänka ut hur man ska tackla klippan på bästa sätt. Dessutom får man vara ute i naturen och så är det lätt att få kompisar.

Om han kommer att stanna i Sverige eller inte vet han inte än. Inte heller om han kommer att fortsätta som forskare efter disputationen.

­– Förut var min plan att bli professor och driva ett eget labb men nu har jag kommit på att jag nog tycker bättre om att jobba på labb själv än att driva ett labb.