The Autism, Tics–ADHD and other Comorbidities inventory (A–TAC), Validity, reliabilty and the measurement of autism in males and females

Först och främst undrar jag om du kan berätta lite om dig själv?

Jag utbildades till psykolog vid Göteborgs Universitet och började min bana som psykolog inom den rättspsykiatriska slutenvården i Göteborg. Efter en tid fick jag möjligheten att bedriva doktorandstudier på 50 % vid CELAM (Centrum för etik, juridik och mental hälsa) som är centrumbildning vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Göteborgs Universitet. Jag disputerade i maj 2022 på en avhandling med titeln ”The Autism, Tics–ADHD and other Comorbidities inventory (A–TAC), Validity, reliabilty and the measurement of autism in males and females”. Efter disputationen ville jag fördjupa mina kliniska kunskaper inom området och jag arbetar numera på den neuropsykiatriska mottagningen för barn och unga (BNK) vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Du har precis disputerat. Grattis! Vad handlade ditt projekt om?

Tack! Mitt doktorandprojekt bestod av 4 delstudier som på olika sätt utvärderade screeninginstrumentet A–TAC. Den första delstudien fokuserade på validiteten för flera olika diagnostiska domäner i A–TAC medan de andra studierna hade ett specifikt fokus på autism. I den andra studien skapades en kortskala för autism, medan den tredje och fjärde studien fokuserade på mätning av autism hos pojkar och flickor. Samtliga studier är baserade på data från CATSS, det vill säga barn och ungdomsstudien i Sverige. CATSS är en stor tvillingstudie som utgår ifrån det svenska tvillingregistret vid Karolinska Institutet. Denna studie har inkluderat föräldraskattning med A–TAC vid nio års ålder men under de första tre åren av CATSS inkluderades även tvillingar som fyllde 12 år. I mitt doktorandprojekt har vi haft tillgång till dessa skattningar som idag består av data från över 30 000 tvillingar. Genom att länka deltagarna i CATSS med det svenska patientregistret så har vi även haft tillgång till information om registrerade diagnoser.

Kan du berätta lite om A-TAC som screeninginstrument?

Absolut, A-TAC utvecklades vid avdelningen för barn- och ungdomspsykiatri vid Göteborgs Universitet vilket var en föregångare till Gillberg centrum då det hade uppkommit ett behov av ett brett screeninginstrument som kunde användas i CATSS. A–TAC skapades för att kunna fånga upp neuropsykiatriska tillstånd så som autism, ADHD och inlärningssvårigheter men även andra vanligt förekommande diagnoser inom barn- ungdomspsykiatrin så som trotssyndrom eller tvång. Det är viktigt att komma ihåg att A–TAC inte är ett diagnostiskt instrument, utan det kan användas för att få en indikation på vilka svårigheter som finns. Det krävs ingen utbildning för att använda A-TC och det finns fritt tillgängligt på GNCs hemsida.

Varför har du valt just detta ämne för dina doktorandstudier?

Mitt doktorandprojekt startades när min huvudhandledare Sebastian Lundström föreslog att jag kunde genomföra en valideringsstudie av A–TAC med hjälp av data från CATSS. Med tiden kom mitt doktorandprojekt att få ett alltmer utpräglat fokus på psykometri och utifrån olika statistiska metoder har vi kunnat titta närmare på vilka styrkor och begränsningar A–TAC har som screeninginstrument.

Din första studie undersökte A–TACs validitet. Kan du beskriva studien och vilka resultat den gav?

I denna studie undersökte vi flera diagnostiska domäner i A–TAC genom att titta om exempelvis ett positivt screeningresultat för autism och ADHD kunde identifiera eller predicera en registrerad diagnos i det svenska patientregistret. Vi undersökte om diagnoserna var registrerade innan eller efter att A–TAC intervjun genomfördes i samband med att deltagarna fyllde 9 eller 12år. Resultatet pekade på att A–TAC har en särskild styrka som screeninginstrument för autism, ADHD, inlärningssvårigheter och trotssyndrom. Deltagarnas ålder vid diagnos spelade in, A–TAC kunde med större träffsäkerhet identifiera en registrerad diagnos innan 9 eller 12 års ålder. Den prediktiva validiteten varierade mer mellan de olika domänerna men resultatet pekade på en god prediktiv förmåga gällande exempelvis inlärningssvårigheter, autism och ADHD.

Utveckling av en kort screening för autism med hjälp av item response theory var din andra studie. Berätta gärna om det!

Item response theory (IRT) är en psykometrisk metod som bland annat kan användas för att minska mängden frågor i ett formulär. Inom IRT studeras varje enskild fråga vilket skapar möjligheten att identifiera de frågor som bäst mäter den egenskap som ett instrument avser att mäta. Kortare instrument kan därmed skapas genom att välja frågorna med bäst precision. I den andra studien använde vi oss av IRT för att studera samtliga 17 frågor i autismdomänen i A–TAC med målet att skapa en kortversion.  Fyra frågor med god precision identifierades och inkluderades i kortversionen vars psykometriska egenskaper liknade de resultat som vi fann för hela autismdomänen med 17 frågor i den första studien. En kortskala kan exempelvis vara värdefullt i storskaliga forskningsstudier där man vill undersöka prevalens och när det inte finns ett behov av att undersöka den bredare bilden av autism.

Din tredje artikel handlade om mätning av autism hos flickor och betydelsen av en könsspecifik jämförelse. Kan du sammanfatta studien?

I den tredje studien tittade vi närmare på de cirka 300 pojkar och 120 flickor från CATSS som hade en registrerad autismdiagnos i det svenska patientregistret. Vi använde oss av A–TAC skattningar och tittade närmare på domänerna för autism, ADHD, inlärningssvårigheter och trotssyndrom. I ett första steg tittade vi skillnader i medelvärde för respektive kön, det vill säga vi jämförde pojkar och flickor. Denna jämförelse visade att pojkar med autism framförallt erhöll högre poäng på domänen för autism och ADHD. I nästa steg genomfördes en statistisk justering av skalorna med hjälp av standardpoäng vilket i praktiken innebär att flickor jämförs med flickor och pojkar med pojkar. Genom denna analys kunde vi istället se att flickor med en autismdiagnos erhöll högre poäng på samtliga skalor jämfört med pojkar med en autismdiagnos. Detta tyder på att flickor med en autismdiagnos kan ha större svårigheter än pojkarna, men detta är något som först blir synligt när flickor med autism jämförs med flickor istället för med pojkar.

Bild

I den fjärde och sista studien användes en metod som heter Differential Item functioning för att mäta autism hos pojkar och flickor, berätta lite om den.

Studien utgår från hela populationen i CATSS och här studerade vi om någon eller några frågor i autismdomänen i A–TAC hade en bättre förmåga att fånga upp autism hos pojkar eller flickor. Den statistiska analysen visade på att 3 frågor främjade pojkar, exempelvis frågan kring om barnet fastnar i sitt intresse så att det blir tjatigt eller för intensivt. Vi fann även tre frågor som främjade flickor, däribland frågan om barnet talar för gällt eller för tyst. I nästa steg använde vi oss av detta resultat för att skapa könsspecifika skalor av de befintliga frågorna i autismdomänen. Sammantaget visade resultatet på att användandet av kortare och könsspecifika skalor inte förbättrade precisionen vid screening. Att det var ett jämnt antal frågor som främjade pojkar respektive flickor tyder på att hela autismdomänen i A–TAC med 17 frågor kan mäta autism på ett likvärdigt sätt hos pojkar och flickor.

Vilken betydelse har resultaten i praktiken och därmed för kliniskt arbete?

Att utvärdera ett instrument och studera dess validitet och reliabilitet är ett grundläggande och viktigt steg för att vi ska kunna tolka resultaten vi får fram. A–TAC används både inom forskning och i klinisk verksamhet och har som screeninginstrument sin styrka i att ge en bredare bild av de svårigheter som vanligen kan ses inom barn- och ungdomspsykiatrin. Att flickor med autism erhöll ett lägre medelvärde på autismdomänen i A–TAC belyser vikten av att inte enbart fokusera på antalet symtom utan även på kvalitén, det vill säga den nedsättning som ett symtom medför i vardagen. Slutligen så visade delstudie fyra på att autismdomänen i A–TAC ger en likvärdig mätning för pojkar och flickor vilket i praktiken innebär att de skillnader vi ser i medelvärden representerar en meningsfull variation inom autism och är inte ett resultat av ett systematiskt mätfel.

Vad har varit höjdpunkten i din forskarkarriär?

Att disputera var givetvis ett stort mål och en höjdpunkt i min akademiska utbildning. För mig har hela doktorandtiden varit otroligt givande och utmanande. Jag har haft förmånen att ha både fantastiska handledare och kollegor som har stöttat mig hela vägen in i mål. I vardagen har den stora höjdpunkten varit att få samarbeta med andra forskare som tar sig tid till att kommentera och granska de olika studierna vilket även har bidragit till att varje studie har utvecklats och blivit bättre med tiden.

Om du blickar framåt i tiden, vad blir nästa forskningsämne för dig?

För varje år som gick under mina doktorandstudier så insåg jag allt mer och mer att jag behöver komplettera min forskning med att arbeta kliniskt med barn som psykolog, vilket jag nu även har fått chansen att göra. Genom att arbeta kliniskt hoppas jag på att få nya tankar och idéer kring forskningsfrågor som är kliniskt relevanta. Jag hoppas även på att kunna ägna några timmar i veckan åt forskning och vara en del av pågående forskningsprojekt på Gillbergcentrum.