The Fountain: An art-technological-social drama
Kort beskrivning
LTH-fontänen, som invigdes 1970 på Lunds Tekniska Högskolas campus, förväntades bli en modern "konstnärlig-teknologisk katedral av stål, glas och vatten utan motsvarighet i världen". Ändå visade den sig vara frustrerande som fontän: läckande, sprucken och aldrig effektivt vattenförande. Idag står den kvar på campus, varken som ett konstverk eller en ruin. Vår forskning initierar ett återtagande av ett statligt finansierat offentligt konstverk efter 25 års uppehåll och introducerar nya frågor - inte om hur man får fontänen att fungera som en fontän - om huruvida LTH-fontänen erbjuder en plattform från vilken ett nytt offentligt konstverk kan växa fram.
Det övergripande syftet med vår forskning är att undersöka om "misslyckade" offentliga konstverk kan återupplivas och tänkas om. Vårt mål är att bidra med en innovativ modell som har relevans för producenter, ägare och ansvariga för offentliga konstverk, men som även har betydelse för de som bor och verkar i de samhällen och sammanhang där dessa objekt uppförts. Härmed ifrågasätter vi avsiktligt begrepp som konstnärlig upphovsrätt och ägande. Vår forskning avser att undersöka och ifrågasätta begrepp som "framgång" eller "misslyckande" i samband med offentliga konstverk. Vårt angreppssätt skapar nya utmaningar för uppdragsgivare, arkitekter, stadsplanerare och konstnärer. Detta gäller inte minst i de sammanhang där olika avtal om offentlig konst skrivs. För att stödja vår forskning föreslår vi att LTH-fontänen ses som en fallstudie för ett ”omtänkande” av ett offentligt objekt. Vi vill utveckla ett förslag och utforma ett avtal för samtida anpassning av LTH-fontänen. Härmed återaktiverar vi diskussionen om Lunds största offentliga uppdrag med en ny generation studenter, personal och invånare i staden. Vi vill visa på ett konstnärligt och hållbart alternativ till att verket överges eller tas bort.
Om vi, som vissa menar, förstår konstverk i efterhand, vilken kollektiv mening kan avläsas i LTH-fontänen, utifrån förändrade sociala förhållanden? Med smeknamn så som "Laxtrappan", "Döda fallet" och "Fontana di Träti", har fontänen varit källa till åtlöje och urbana myter. Offentliga konstverk i urbana områden kan lätt bli föremål för kritik och stridigheter, inte minst utifrån kontroverser kring kostnader, placering, estetik och syfte. Ibland bibehåller ett konstverk sin plats i generationer. Vid andra tillfällen resulterar offentliga påtryckningar eller frågor om underhåll, i att de tas bort. Misslyckandet med LTH-fontänen är inte unikt i sitt slag. Däremot är det ovanligt att ett offentligt konstverk överlever i femtio år som orealiserat projekt. Situationen erbjuder en unik plattform för att studera frågor om kulturarv, hållbarhet och förändring i utformandet av offentliga rum och dess konstverk.