Bild
Therése Ramströms omslagsillustration en underarm med en av operationsteknikerna. Förlängning: Senan sys ihop med stor överlappning, vilket ger en mycket god stabilitet.
Omslagsillustration: Förlängning av senan till spastiska muskler: senan sys ihop med stor överlappning, vilket ger en mycket god stabilitet
Foto: Pontus Andersson/ Pontus Art Production
Länkstig

Therése Ramström - Funktionsbaserat behandlingskoncept effektivt vid spasticitetskorrigerande kirurgi på arm och hand

Publicerad

Therése Ramström disputerade på en avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, Institutionen för kliniska vetenskaper, inom ämnet ortopedi

Titeln på avhandlingen är: Rehabilitation and outcomes after spasticity-correcting surgery in the upper limb

Länk direkt till avhandlingen

Bild
Therése Ramström, legitimerad arbetsterapeut specialiserad i rehabilitering av övre extremitet efter ryggmärgsskador.
Therése Ramström, legitimerad arbetsterapeut specialiserad i rehabilitering av övre extremitet efter ryggmärgsskador.

Funktionsbaserat behandlingskoncept effektivt vid spasticitetskorrigerande kirurgi på arm och hand

Förmågan att utföra aktiviteter är viktigt för en människas identitet och självkänsla. Men om du råkar ut för en skada i hjärnan eller ryggmärgen (CNS) kan du i efterförloppet drabbas av spasticitet. Denna kan yttra sig i olika former av överaktivitet eller som ett motstånd i kroppens muskler. Detta kan ha negativ påverkan på din rörlighet och autonomi.

­– Tillgängliga behandlingar för spasticitet har visat varierande resultat. Kirurgi är en av behandlingsformerna, men olika tekniker och bristande tillgång till behandlingsresultat har gjort att det varit svårt att veta vilken effekt kirurgisk behandling har vid spasticitet, säger Therése Ramström, legitimerad arbetsterapeut specialiserad i rehabilitering av övre extremitet efter ryggmärgsskador.

Schematisk bild av den kirurgiska teknik som används vid senförlängningar
Schematisk bild av den kirurgiska teknik som används vid senförlängningar
Bild
Här kommer en förklarande bildtext
Vissa senor är för korta för att kunna förlängas. Då kan man istället göra en tenotomi, det vill säga att man skär av senan som hittar ett nytt ställe att fästa vid och på så vis uppnår man en förlängning. Illustrationen visar tenotomi på pronator teres muskeln.
Foto: Pontus Andersson/ Pontus Art Production

Therése Ramström arbetar på CARE, Center för avancerad rekonstruktion av extremiteter, på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, med rehabilitering efter rekonstruktiv handkirurgi. Hennes forskning och avhandlingsarbete är framför allt inriktad på genomförbarhet och resultat av deras behandlingsalgoritm, som innehåller spasticitets-korrigerande kirurgi med senförlängningar, samt en efterföljande specifik rehabilitering (s.k. regimspecifik) för patienter med spasticitetsproblematik i övre extremitet efter CNS skada. 

– Specifika mål har varit att utforska hur behandlingsalgoritmen fungerar i praktiken, alltså det kliniska utfallet, beskriva individers upplevelser av hur behandlingen inverkat på vardagligt liv, beskriva vilka prioriterade aktivitetsbegränsningar individer identifierade inför behandlingen omvandlade till målsättningar, och kartlägga dessa utifrån Internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (ICF).

Ytterligare ett syfte var att översätta självskattningsformuläret Arm Activity Measure till svenska (ArmA-S) och utvärdera dess psykometriska egenskaper.

Den föreslagna behandlingsalgoritmen för spasticitetskorrigerande kirurgi i denna avhandling.
Den föreslagna behandlingsalgoritmen för spasticitetskorrigerande kirurgi i denna avhandling.

Tydlig preoperativ patientinformation är positivt för både behandlingsbeslut och resultat
Sammanfattningsvis visar resultaten i avhandlingen att behandlingskonceptet med regimspecifik postoperativ rehabilitering fungerar bra i praktiken, med få komplikationer och där de regimspecifika målsättningarna nås i hög utsträckning. Deltagarna upplevde förbättringar inom en rad olika vardagliga situationer, som aktivitetsförmåga, kroppsfunktioner, psykologiskt och socialt välbefinnande.

– Patienter visade på en rad olika förbättringar som minskad spasticitet, minskad smärta, förbättrad handfunktion, rörlighet och förbättrat aktivitetsutförande och tillfredställelse med förmågan till aktivitet. Oberoende av diagnos, kön eller motorisk funktion, förefaller det viktigt för patienterna att i rehabiliteringen efter spasticitetskorrigerande kirurgi, fokusera på personlig vård, men även vardagliga aktiviteter och förflyttning.

Den svenska versionen av självskattningsformuläret ArmA-S visar att det är ett användbart formulär för att följa förändringar hos personer som genomgår spasticitetskorrigerande kirurgi i övre extremitet.

– Resultaten kan i förlängningen stärka beslutsunderlaget inför behandling och därmed öka kvaliteten och optimera möjligheterna för ett bra utfall, där patienter är väl införstådda med vilket resultat som kan förväntas. För den enskilda patienten, dennes anhöriga och remitterande läkare är det viktigt att utveckla vetenskapligt grundad patientinformation. Patienterna bör få ta del av tydlig information innan operationen om både planerad behandling och förväntat resultat innan beslut om kirurgi fattas. Resultaten presenterade i avhandlingen kan hjälpa till med detta.

Vanliga mål i respektive regim (H, L, NFR), bilder tagna före och 6-12månader efter operation.
Figur 24 a-c, från sidan 85 i avhandlingen. Aktuellt behandlingskoncept innebär att post-operativ rehabilitering följer tre olika regimer; hög-, låg- och nollfunktions regim (HFR, LFR, NFR). Regimerna skiljer sig åt gällande innehåll, intensitet och förväntat utfall. Vanliga mål i respektive regim. HFR användande av armen i enhandsaktiviteter, LFR användande av handen som stödhand i tvåhandsaktiviteter, NFR underlätta hygien och omsorg av handen. Bilder tagna före operation samt 12 månader efter operation.
Bilden visar en patients öppningsförmåga av handen före och 12 månader efter operation.
Bilden visar en patients öppningsförmåga av handen före och 12 månader efter operation.

Text: Susanne Lj Westergren

INFORMATION OM DISPUTATIONEN

Huvudhandledare: Johanna Wangdell
Bihandledare: Lina Bunketorp-Käll och Carina Reinholdt
Opponent:  Christina Brogårdh, Lunds universitet, Lund
Betygsnämnd: Katarina Nilsson Helander, Claes Hultling och Anna Danielsson