Uppkomsten av sammansatta verbkonstruktioner i nederländska. Ett konstruktiongrammatiskt perspektiv på språkförändring
Kort beskrivning
Projektet syftar till att ge:
• Ny empirisk kunskap om nederländska språkets historia
• En redogörelse för uppkomsten av perifrastiska verbkonstruktioner i germanska och romanska språk
• En diskussion av grundläggande mekanismer för språkförändring
• En kritisk reflektion över grammatikaliseringsteorin
• Ett nytt teoretiskt bidrag inom diakron konstruktionsgrammatik
Ett viktigt ämne inom språkhistorisk forskning är uppkomsten av perifrastiska verbkonstruktioner i de germanska och romanska språken. Ett klassiskt exempel är uppkomsten av perfekt med "ha" (a) ur en possessiv konstruktion som i (b).
(a) Jag har packat min resväska.
(b) Jag har min resväska packad och klar.
Denna utveckling anses traditionellt vara ett typiskt fall av grammatikalisering, en process där ett lexikalt element (t.ex. det possessiva verbet 'ha') gradvis förlorar sin lexikala betydelse och börjar fylla en grammatisk funktion (t.ex. hjälpverbet 'ha').
Projektet utvecklar ett alternativt perspektiv inom diakron konstruktionsgrammatik, som behandlar formella och/eller semantiska förändringar inom både hjälpverb och perfektparticip. För detta ändamål studeras uppkomsten av tre perifrastiska verbkonstruktioner i nederländska (dvs. perfekt/passiv med hjälpverb 'ha', 'vara' och 'bli') i en korpus med historiska nederländska texter från 1250 till 2000.