Vems är ansvaret?

Vid GU är Joakim Sandberg professor i praktisk filosofi. Men vid Rijksuniversiteit Groningen, Nederländerna, är han professor i ekonomi och finans ur ett humanistiskt perspektiv. Den professuren är den första i sitt slag och syftet är att skapa en djupare dialog mellan ekonomer och humanister.

Och det kanske behövs. Kombinationen humaniora och ekonomi är ganska ovanlig – åtminstone än så länge.

– På senare år har dock så kallade ppe-utbildningar – philosophy, politics, economy – blivit allt vanligare, bland annat vid universitetet i Oxford. Den typen av utbildning funderar vi på att ge även vid min institution. Idag är synen på ekonomi nämligen väldigt ensidigt vinstorienterad. Men så har det inte alltid varit.

Vid en kris blir politik och etik viktigt

Förr i tiden uppfattades företag mer som en del av samhället med ett visst ansvar för dess utveckling, förklarar Joakim Sandberg.

– En rent marknadsekonomisk syn på ekonomi, som den som Reagan och Thatcher stod för, är ganska ny. Synsättet kan fungera i goda tider, då egenintresset leder till ett allmänintresse; konkurrensen ger bättre eller billigare varor, kunden väljer det som passar den egna plånboken, ekonomin tuffar på.

Men vid en kris, som exempelvis den pågående, blir plötsligt politik och etik viktigt.

– Ett exempel är bankerna som fortfarande knappt ger någon ränta på insatta medel, trots att de själva nu tjänar bra på de pengar de har i Riksbanken. Att bankerna kan tjäna enorma summor utan att kunderna får något tillbaka visar att marknaden inte fungerar. Samtidigt skjuter energipriserna i höjden, vilket energibolagen förklarar med att deras kostnader gått upp. Om banker och energibolag gemensamt tagit ansvar hade det inneburit bättre ekonomi för kunderna och därmed gynnat hela samhället.

Bild

Efterlyser hållbart perspektiv

”Allmänningens tragedi” är en utveckling som den kända nationalekonomen Elinor Ostrom uppmärksammat: Om alla som exempelvis bor intill en sjö fiskar så mycket det bara går, tjänar de förstås på det i det korta perspektivet. Men när fisken tagit slut har alla förlorat. Ett mer ansvarsfullt agerande vore att avstå från snabba vinster och istället komma överens om hur mycket fisk var och en får ta upp. På så sätt tjänar alla, visserligen inte så mycket, men utan att fiskbeståndet kollapsar.

– Den där insikten har inte riktigt nått samhället i stort och heller inte handelshögskolorna. Studenterna får istället lära sig att företag närmast definitionsmässigt ska ägna sig åt vinstmaximering. Ansvaret för klimat, natur och rättvisa arbetsförhållanden ligger någon annanstans. Tvärtemot vad många tror, tycker dock många företagare att det är bra om staten går in och beskattar koldioxidutsläpp eller kräver miljömärkningar – samma regler gäller ju för alla.

Utbildningar påverkar

De ensidiga utbildningarna påverkar studenterna, berättar Joakim Sandberg.

– Inom ekonomisk psykologi finns undersökningar som visar att ekonomistudenterna faktiskt blir alltmer självfokuserade under utbildningens gång. Det är ju väldigt sorgligt, särskilt som det inte alls behöver vara så. De lärare i ekonomi som jag samtalar med är nämligen inte alls så övertygade om att allt bara handlar om pengar, tvärtom är många engagerade i miljö- och rättvisefrågor.

Om företagen inte har något särskilt ansvar för miljö och samhälle, kanske konsumenterna har det? Genom att kräva miljömärkta varor kan man påverka företagen och till och med göra miljövänliga produkter lönsamma, menar Joakim Sandberg.

– Men vi människor spelar hela tiden olika roller. Jag kan prata hållbarhet med mina studenter men sedan ändå stå i duschen i tio minuter, utan att fundera så mycket över det. Dessutom är det inte så lätt att handla medvetet; vi kan inte alltid veta i detalj hur en vara producerats eller hur transporten gått till.

Eget ansvar

Den fråga Joakim Sandberg brukar ställa till sina studenter är följande: Vad skulle hända om en komet plötsligt kom farande mot jorden?

– Skulle vi alla då sitta lugnt i båten och hoppas att staten hittar på någon ny skatt? Eller skulle vi faktiskt anstränga oss för att göra något åt kometen innan det är för sent?

Joakim Sandberg driver forskargruppen i finansiell etik, vilken består av ett tiotal filosofer och ekonomer engagerade i frågor kring finansmarknadens ansvar för samhälle och miljö. Deras senaste forskningsprojekt är Mistra Finance to Revive Biodiversity som syftar till att stärka marknadens intresse för biologisk mångfald.

– Klimatkrisen är relativt enkel att förklara för allmänheten, inte minst efter de heta somrarna i Europa på senare år. Men att få människor att inse allvaret i att en okänd groda är hotad, är svårare.

Affärsmodeller som skyddar mångfald

Dit pengarna går påverkar det samhälle vi får, påpekar Joakim Sandberg.

– Ett mål med Mistra-projektet är därför att utveckla affärsmodeller som skyddar den biologiska mångfalden. Bland annat skulle man kanske kunna prissätta förstörelse av natur. Men, som Immanuel Kant påpekade, allting har antingen ett pris eller en värdighet; om naturen bara handlar om ekonomi kanske andra värden försvinner?

Men vad är pengar egentligen? Många föreställer sig att pengar är materiella ting som går att stoppa in i ett bankvalv, påpekar Joakim Sandberg.

– Men så är det inte alls. Istället kan pengar beskrivas som ett socialt kitt som reglerar olika förhållanden mellan människor och som ständigt måste vara i rörelse. Pengar i en kassakista, utan kontakt med mänskliga händer, har inget värde alls.

Statens ansvar

Också den allmänna uppfattningen om statens ansvar på finansområdet, är felaktig.

– Angela Merkel sade vi något tillfälle att staten måste bete sig som en duglig husfru och hålla igen med utgifterna vid en kris. Men, som nationalekonomen Keynes påpekade, är statens uppgift precis den motsatta: Vid goda tider gäller det att spara så att man sedan, när krisen kommer, kan satsa desto mer.

Om detta och annat är Joakim Sandberg ofta ute och föreläser, både för näringslivet och för politiker. Han har också skrivit flera rapporter för riksdagen.

– Jag upplever att man lyssnar på mig, även om jag inte är säker på att det alltid innebär så mycket praktisk handling.

Började undervisa som 22-åring

Att Joakim Sandberg blev forskare är inte så konstigt. Böcker och läsning har intresserat honom större delen av hans liv.

– I åttan skrev jag ett specialarbete om filosofi och kvantfysik, efter att ha råkat hitta några verk om det i ett antikvariat. Och när kompisarna efter en punkkonsert stod och rotade bland bandets skivor letade jag istället efter den litteratur som kanske också fanns att köpa.

Han tog examen i ekonomi och filosofi samtidigt och började undervisa på universitetet redan som 22-åring.

– Men det är inte alltid bra att bara köra på. Ett tag var jag sjukskriven på grund av utbrändhet, så jag har försökt lära mig att sakta ner.

Ett sätt att ta det lugnt är att vistas ute i skärgården, menar Joakim Sandberg.

– Sedan sju år tillbaka hyr jag varje sommar en lägenhet på Hyppeln. Där får jag tid till sådant som jag annars inte hinner med, som att läsa skönlitteratur och populärvetenskap – och spela fotboll med dottern.

Text: Eva Lundgren, texten är ursprungligen publicerad i GU Journalen