Att forma framtiden med design
Design kan bidra till förändring. Det vet de tre masterstudenterna Jakob Tangen, Xin Ai och Gabriella Di Feola. Här berättar de om programmet, vad de har lärt sig och hur de i sina examensprojekt utforskar teman som rör sorg, identitetsskapande och social hållbarhet.
HDK-Valands stora tegelhus på Kristinelundsgatan i Göteborg spelar en viktig roll i Jakob Tangens liv. I drygt fem år har han gått här. Först på kandidatprogrammet i design, sedan på masterutbildningen.
− Byggnaden betyder mycket för mig. Jag älskar att vara på skolan ihop med andra som också jobbar hårt för att de framför allt vill lära sig saker, inte för att de drivs av pengar, säger han.
När vi träffar Jakob är han färdig med studierna och visar sitt examensarbete ”Homeness”. En fåtölj, en lampa och ett soffbord. Tre möbler i trä och metall som har tagits fram i samverkan med Göteborgs stadsmissions satsning ”Bostad först”, vars syfte är att ge bostad åt hemlösa. Att det var möbeldesign Jakob skulle ägna sig åt var ganska givet. Hans pappa är snickare och under uppväxten i Seattle, USA, kunde Jakob utforska hantverket som sådant. När kärleken förde honom till Göteborg upptäckte han HDK-Valand och de generöst tilltagna verkstäderna.
− De är jättefina, och jag tror att det på många sätt var bra att jag valde den här utbildningen. För mig faller sig själva hantverket naturligt, medan tankesättet på både kandidat- och masterutbildningen har varit nytt och utmanande, säger Jakob och förklarar:
− Mycket handlar om att kunna svara på varför du som designer gör det du gör. Som till exempel, ”varför ska du ens introducera ett nytt objekt till världen?”. Det är sådana frågor vi utmanas att reflektera över.
I ”Homeness” testar han en designpraktik bortom gängse produktdesign. Möblernas form har vuxit fram genom samtal med deras framtida ägare. Det vill säga tre före detta hemlösa personer som har fått sina nuvarande bostäder genom ”Bostad först”.
− Vi har suttit ner och pratat och jag har ställt frågor om objekt de redan har hemma. De har fått berätta om sin smak, vilket är något de knappast är så vana vid, säger han.
Utifrån samtalen har Jakob sedan tagit fram unika möbler åt var och en.
− Inom industrin designar du åt hypotetiska mottagare utifrån vad ett företag bestämt. Det kan också vara intressant, men det här ger något på ett djupare plan, konstaterar han.
Även Xin Ai har flyttat till Sverige från andra sidan klotet. Bakom sig har hon studier i grafisk design från Shantou-universitetet i kinesiska Guangdong. En utbildning som Xin beskriver som ytterst traditionell i sin syn på design.
− Den synen utmanas på HDK-Valand. Här uppmuntras vi att tänja på gränserna för vad design kan vara. Jag älskar fortfarande grafisk design, men på HDK-Valand har jag haft möjlighet att testa även andra designfält, som stop motion och video, säger hon.
Till skillnad från Jakob har Xin inte haft någon extern partner i sitt examensarbete. I projektet ”The shore we never reach” formger hon en bok hon själv har skrivit utifrån egna, starka upplevelser. Hon står bakom hela processen från innehåll till bokens bindning.
− Mitt projekt är inspirerat av den kulturkrock jag upplevde när jag kom från Kina till Göteborg för att gå på HDK-Valands masterutbildning. Skillnaderna var så stora att jag drabbades av en identitetskris, berättar Xin, och beskriver det som en smärtsam upplevelse.
Nästan allt var annorlunda. Människornas attityd till livet, hur de uppfattade sig själva och vad de värdesatte i tillvaron. Även relationen mellan lärare och studenter var något helt nytt.
− På HDK-Valand är lärare och elever jämlikar. Efter dagens studier kan de gå ut och ha en picknick tillsammans. Det är knappt möjligt i Kina. Det är fortfarande ett samhälle som består av starka hierarkiska relationer, säger hon.
I examensprojektet bearbetar hon det meritokratiska ideal som omfamnas av nästan hela det kinesiska samhället.
− I Kina är det bara två saker som räknas – talang och ansträngning. Att vara framgångsrik är det enda som är värt något. Det är ett kollektivt kulturfenomen. I mitt arbete vill jag lyfta att det finns andra värden. Andra sätt att nå självrespekt och bygga sitt liv, säger hon.
Även Gabriella Di Feola har gått masterprogrammet i design på HDK-Valand. Hon genomförde sitt examensarbete i samarbete med Lilla Änggården i Göteborg. Ett museum som härbärgerar storyn om den välbärgade familjen Grén, som levde i huset på 1800-talet. Men Gabriellas fokus ligger inte på den historia som redan berättas på museet. Utan på delar som inte är fullt lika synliga. Som berättelsen om sorg och om att förlora barn.
− Makarna Grén fick fem barn, varav tre dör. Det finns inte mycket dokumenterat om de döda barnen, och det jag vill är att fånga in minnet av dem. Förmedla en känsla, säger hon.
Arbetet är tätt sammanvävt med den egna erfarenheten av att förlora dottern Estrid.
− Jag har velat skapa en plats för att prata om sorgen. Det var vad jag saknade i min sorgeprocess. Att ha något annat än bara hemmet och kyrkogården att gå till, säger hon.
Projektet ”child remains/telning stoft” består av olika delar, men är framför allt en VR-värld att kliva in i. Det är också ett konstnärligt utforskande av hur vi med hjälp av digital teknik kan levandegöra vårt kulturarv genom att skapa fysiska upplevelser av det.
Ändå vill inte Gabriella lägga så stor tyngd vid den tekniska delen av arbetet.
− Om jag pratar om begrepp som VR eller XR så sätter det agendan för samtalet om sorg. Tekniken möjliggör, men är inte kärnan i projektet. Det viktiga är innehållet, säger hon.
För att kunna ta sin masterexamen behövde Gabriella ta tjänstledigt från jobbet som interaktionsdesigner på forskningsinstitutet RISE. I botten har hon humanistiska studier inom konst, kultur och media, och hon har bland annat läst spelvetenskap. Inte för att hon själv gillar att spela, utan för att, som hon säger, ”spel är intressant ur ett designperspektiv”.
Vad skulle du säga att du har lärt dig på HDK-Valand?
− Det är så mycket. Framför allt har jag blivit förälskad i designfältet. Inte minst att man genom det kan arbeta med flera olika kunskapsområden samtidigt, säger Gabriella.
Gemensamt för de tre masterstudenterna är att de i sina projekt utforskar designens möjligheter att på olika sätt förändra och påverka samhällsutvecklingen. De låter designen få spela roll. Vara med och forma en socialt rättvis och miljömässigt hållbar framtid.
Jakob säger att han är övertygad om att han som designer har något att bidra med.
− Jag hoppas på att få fortsätta det arbete jag har påbörjat inom ”Bostad först”. Här finns en ny roll för mig som designer. Det är design som befinner sig i ett utvidgat designfält och som handlar om hur vi kan skapa för att förbättra samhället, säger han.
Text: Camilla Adolfsson
Mer information Jakob Tangen
Mer information Gabriella Di Feola
Mer information Xin Ai
