Masterstudenter i fri konst ger kritiska perspektiv på samhället
I två år har avgångsstudenterna på HDK-Valands masterprogram i fri konst fördjupat sig i allt från konstnärens roll i samhället till hur konstnärlig forskning kan bedrivas. Vi träffade tre av dem i samband med den gemensamma utställningen "Speculative Gatherings".
Kalendern visar mitten av maj, men i Göteborg råder högsommarvärme. I en lokal i stadens gamla slakthusområde presenterar avgångsstudenterna på HDK-Valands masterprogram i fri konst ett urval av sina konstnärliga arbeten. Verk, workshops och artist talks, som på olika sätt tänjer på gränserna för både det traditionella utställningsrummet och konstnärsrollen.
En av studenterna är David Spraggs. Han bor numera i Göteborg, men är född i Storbritannien och har sin tidigare utbildningsbakgrund från Goldsmiths i London. När han sökte till HDK-Valand hade han redan hunnit arbeta i några år, främst med ljud- och videokonst, men hade börjat tröttna på åskådaren som passiv betraktare.
− Inget fel med det i sig, men jag trivdes inte längre med att arbeta på det sättet. Jag ville inte längre att publiken enbart skulle se och prata om min konst, utan också delta, säger han.
På Speculative Gatherings presenterar han verket ”Summoning”. Det bygger på en deltagarbaserad performance som David har framfört på kulturscenen Skogen.
Han beskriver det som ett slags rollspel med avsikt att framkalla icke-mänskliga väsen.
− Mysticism och magi har alltid intresserat mig. När vi på ett lekfullt sätt genomför en ritual för att åkalla något bortom det mänskliga, även om vi bara låtsas, så väcker det frågor som ”hur relaterar vi till varandra?” och ”kan vi relatera till världen på ett annat sätt?”, säger han.
David funderar mycket på hur han som konstnär kan bidra till samhället. Inte minst i tider av kriser som konstant avlöser varandra – klimat, ekonomi, krig och pandemier.
− Skälet till att jag sökte hit var att HDK-Valand betonar konstnärens roll i samhället. Det individualistiska perspektivet intresserar mig inte. Allt handlar om vad vi gör ihop, säger han.
Att visa sin konst i ett sammanhang som Speculative Gatherings blev därför en utmaning.
− Jag presenterade ett ljudverk på vernissagen, men det jag visar här är dokumentation. Det viktiga är den upplevelse som deltagarna delade under min performance, säger han.
Även Raghad Resres skapande sträcker sig bortom det gängse utställningsformatet. Hon arbetar forskningsbaserat och hennes verk ”Hidden Dimension” bottnar i egna erfarenheter av att bo och växa upp i ett palestinskt flyktingläger i Jordanien.
Fokus ligger på lägrens arkitektur och hur den påverkar och begränsar kvinnorna som bor där. Raghad berättar att lägren växte fram som flyktingbostäder för de palestinier som tvångsförflyttades av den israeliska ockupationen under Nakba 1948, och att många på grund av den fortsatta bosättarkolonialismen har bott där i flera generationer.
− Byggnaderna speglar den starka känsla av gemenskap och solidaritet som finns bland lägrens invånare. Men de är så tätt byggda att det också skapar utmaningar för kvinnor, eftersom närheten suddar ut gränsen mellan offentliga och privata utrymmen, säger hon.
På vernissagen framförde Raghad en performance där hon både ”sydde fast” publiken i konstverket och sydde med röd tråd i sina egna fötter. Hon har även skapat bilder där hon med visuella medel försöker framkalla en känsla av åksjuka hos betraktaren. Metoden kallar hon för ”disruptive gestures”.
− Jag tror att den som lever länge i ett system inte riktigt kan se det. Det behövs handlingar som stör, säger hon.
Bakom sig har hon litteraturstudier från Hashemite universitet i Jordanien, och under årens lopp har hon arbetat i gränslandet mellan performance, deltagande teater och konceptuell konst. Studierna i Göteborg möjliggjordes med stöd från olika finansiärer och stipendier, bland annat Axel Adlers stipendium, genom vilket utomeuropeiska studenter vid Göteborgs universitet kan få sina studieavgifter betalda.
Ett antal av de förväntningar hon hade på masterprogrammet har dessutom infriats.
− Jag ville få djupare kunskap och jag ville identifiera min roll som konstnär i det offentliga rummet – och det är dit jag har kommit, säger Raghad.
Framför allt har hon tillägnat sig ett teoretiskt ramverk. Numera kopplar hon sitt skapande till dekoloniala praktiker, intersektionalitet och feminism.
Hon ser också på sin konst som ofrånkomligen politisk.
− I början identifierade jag mig inte alls som politisk. Nu pratar jag inte längre om min konst utan att prata om det koloniala arvet, säger Raghad.
För Dominika Kemilä är det nästan tvärtom. Teoridelen var i princip på plats. Hon visste att hon ville arbeta forskningsbaserat och hade redan konstnärliga undersökningar på gång. Faktum är att det här är Dominikas andra masterexamen från HDK-Valand.
− Jag har gått både kandidat- och masterutbildningen i textilkonst och var färdig 2017. Men redan under kandidatutbildningen drogs jag allt mer åt fri konst och var tidigt inne på att forska. Det var därför jag ville ta ännu en master, säger Dominika.
Frågan var hur hon skulle gå vidare med sin konst. I installationen ”Enemy of the people” finns delar av svaret. Här mixar Dominika enkla material som presenning med särskilt formgivna stolar och fotografi. I hörlurar hörs ljuden från olika uppläsningar hon genomfört runt om i Europa. Texten hon läser är dokumentation om de avrättade karelerna.
– Det jag undersöker är den sovjetiska säkerhetspolisens arkiv och dess potential som minnesmonument. Tidigare jobbade jag med större teman, som deportationer i Sovjet och hur man bearbetar trauman över tid. När jag upptäckte mitt eget karelska efternamn bland avrättade och begravda i en massgrav i Sankt Petersburg, ville jag veta mer, säger hon.
Men hur skulle hon, som var van att arbeta platsspecifikt, kunna ta det karelska temat vidare när hon inte ens kunde resa in i Ryssland? Lösningen blev att närma sig platserna ändå. Spela in vind från den norska sidan av Barents hav och besöka den sovjetiska säkerhets- och underrättelsetjänstens fängelseceller i Estland. Men framför allt göra uppläsningar ur arkivmaterialet på platser nära den ryska gränsen i Norge och Finland.
− Att läsa de här människornas namn på platser som relaterar till massmorden blir ett sätt att återföra dem till verkligheten, konstaterar Dominika.
Hon säger att hon under utbildningen framför allt har lärt sig att tydligt avgränsa sitt arbete och att forska genom konstnärlig praktik.
– Utbildningen har pushat mig att söka sammanhang och använda konstnärliga undersökningar ute i det offentliga rummet mycket mer metodiskt än tidigare, säger hon.
Liksom David och Raghad ser Dominika konstnärsrollen som en möjlighet att knyta an till aktuella frågor både på ett samhälleligt och personligt plan.
− När du arbetar med konstnärliga undersökningar, är det, som jag ser det, just den här gränsöverskridande dialogen som är den främsta styrkan, säger Dominika.
Text: Camilla Adolfsson, frilansskribent
Mer om studenterna i reportaget
- Raghad Resres raghadresres.com
- Dominika Kemilä dominikakemila.com
- David Spraggs davidspraggs.co.uk
Speculative Gatherings
I maj 2024 skapade avgångsstudenterna på masterprogrammet i fri konst ett kreativt nav i Slakthuset i Göteborg: Speculative Gatherings.
Speculative Gatherings erbjöd en dynamisk serie konstverk, samtal, middagar, föreställningar, uppläsningar och filmvisningar, utifrån 14 oberoende konstnärliga projekt.
Studentgruppens mål var att utforska: "Vilka världar är möjliga? Vilka historier vill vi berätta? I ett samhälle som fokuserar på individen, hur skapar vi sätt att samlas? Att spekulera ber oss att tänka på hur saker och ting är och hur de skulle kunna vara. När vi samlas skapar vi världar, delar idéer, använder verktyg och berättar historier."
Speculative Gatherings genomfördes 10-18 maj, 2024, på Slakthuset i Gamlestadsområdet.
