QoG-institutets bakgrund

Det teoretiska problemet

Det teoretiska problemet vi identifierade tog sig två uttryck. Det första var att det inte fanns någon allmänt etablerad definition av vad "god samhällsstyrning" eller "kvalitet på regering" innebär. Utan en tydlig definition kunde QoG varken operationaliseras eller mätas. Det andra problemet rörde vår begränsade förståelse för hur och under vilka omständigheter politiska institutioner av hög kvalitet kan skapas.

Problemet som det beskrevs i litteraturen var följande: Ur ett intressebaserat perspektiv skulle varje politisk och ekonomisk organisation/aktör föredra institutioner (regler och lagar) som gynnar deras egna särintressen. Sådana institutioner är dock per definition partiska, diskriminerande eller rakt igenom korrupta. Därför fanns det, inom ett intressebaserat synsätt, ingen lösning på problemet med hur institutioner av hög kvalitet kunde skapas – trots att det faktiskt hade skett i praktiken. Det saknades alltså en teori om hur QoG kan skapas.

Ett centralt motiv bakom skapandet av QoG-institutet var en misstanke (eller hypotes) om att i alla samhällen är kvaliteten på de statliga institutionerna av yttersta vikt för medborgarnas välbefinnande.

I delar av litteraturen är detta känt som problemet med "trovärdiga åtaganden" ("credible commitments"). Nobelpristagaren Douglass C. North uttryckte detta som att universella institutioner och administrativt beteende är omöjliga inom en strikt nyttomaximerande modell. Om politiska ledare lyckas forma en stat som är administrativt stark nog att skydda individers rättigheter från korruption och maktmissbruk, har de också förmågan att skapa en administrativ apparat som kan kränka dessa rättigheter. Elinor Ostrom, Nobelpristagare 2009, definierade detta som ett kollektivt handlingsproblem av andra ordningen: att skapa sociala normer om tillit och förtroende – utan vilka opartiska institutioner inte kan etableras – är i sig självt ett kollektivt handlingsproblem.

I utvecklingsländer finns det många fall där starka politiska ledare med en bakgrund i kampen för nationell frigörelse har misslyckats med att etablera tillförlitliga och kompetenta statliga institutioner. I Östeuropa visade forskningen en blandad bild. Litteraturen visade dock inte bara att det var svårt att förklara uppkomsten av universella och opartiska institutioner – inflytelserika politiska teoretiker som Russell Hardin argumenterade starkt för att även om sådana institutioner etableras, bör vi förvänta oss att de är svaga eftersom få aktörer, ur ett rationalistiskt perspektiv, har ett egenintresse av att försvara dem.

Det metodologiska problemet

Det andra problemet vi identifierade var metodologiskt. Mycket av forskningen om förändringar i statliga institutioner baserades på enstaka fallstudier av olika länder. Denna forskning gav visserligen värdefull information, men som bekant är det svårt att generalisera utifrån sådana studier. För att möjliggöra generaliseringar och testa hypoteser ville vi föra forskningen i två riktningar: den första var teoretiskt fokuserade jämförande och historiska fallstudier, den andra var omfattande statistiska studier med stort antal observationer (large-n-studier).

Det empiriska problemet

Det tredje problemet vi identifierade var empiriskt. Flera olika datamängder hade tagits fram i syfte att mäta QoG. Bland dessa fanns till exempel data om korruptionsnivåer, rättsligt skydd, informationsfrihet, valförfarandens kvalitet, konstitutionell struktur samt enkätbaserad data om människors uppfattningar om sina statliga institutioner i olika länder.

Vi identifierade ett antal stora problem med den tillgängliga datan som vi ville åtgärda. Ett var validitet och reliabilitet – det fanns stora skillnader i kvalitet mellan olika datakällor. Ett annat problem var att aggregerad och individnivådata vanligen hölls åtskilda. Ett tredje problem var att datan var utspridd, bokstavligen, över hela världen och därför svår att komma åt – inte minst för tidsbegränsade doktorander. Ett fjärde problem var att data om kvaliteten på regering i stort sett hölls separat från två andra teoretiskt relevanta datatyper.

Den första kallade vi "Vad du får"-data. Enkelt uttryckt: om ett land har hög QoG – vad leder det till i form av ökat mänskligt välbefinnande i områden som folkhälsa, ekonomiskt välstånd och läskunnighet, för att nämna några. Utöver sådana "hårda" mått ville vi även relatera QoG till mer "mjuka" data som social tillit, känslor av lycka och subjektivt välbefinnande. Den andra typen av data vi ville samla kallade vi "hur du får det"-data. Här ville vi inkludera alla möjliga variabler som skulle kunna förklara den enorma variationen i QoG mellan olika länder.

En viktig del av QoG-projektet var att skapa en världsledande och fritt tillgänglig databas där datakvaliteten lyfts fram

Vi insåg att den oorganiserade datainsamlingen utgjorde ett verkligt hinder för forskningsutvecklingen inom detta område. Det hade blivit ett inträdeshinder för människor som vill bedriva studier inom området – särskilt för doktorander. Därför blev en viktig del av projektet, förutom det teoretiska fokuset på hur QoG kan definieras och förstås, att skapa en världsledande och fritt tillgänglig databas där datakvaliteten lyftes fram och där informationen gjordes lätt att använda.

Vi betonade också att de datamängder vi ville skapa inte bara skulle vara värdefulla för forskare som vill göra kvantitativ forskning. De skulle vara minst lika viktiga för studenter som vill göra djupgående fallstudier av ett eller några få länder. För denna typ av forskning skulle vårt datamaterial kunna användas för att identifiera intressanta fall/länder ur olika teoretiska perspektiv. Dessa skulle kunna vara så kallade "outliers", det vill säga fall/länder som avviker från vad man förväntar sig utifrån etablerade teorier. Alternativt skulle datan kunna användas för att identifiera det som i jämförande metodik kallas "mest olika" eller "mest lika" forskningsdesigner.