Doktoranden Sebastian forskar kring viktreglering och ämnesomsättning

Berätta om ditt avhandlingsprojekt i korthet.
– Vår grupps forskning består i att undersöka hur läkemedlet semaglutid(*) verkar i hjärnan för att åstadkomma viktnedgång. Vad mitt projekt handlar om är att försöka ta reda på hur läkemedlet verkar specifikt i hypotalamus – den del av hjärnan som står för större delen av ämnesomsättningsregleringen.

Vilka frågor försöker ni besvara i er forskning?
– Frågor som vi försöker reda ut är exempelvis: Vilka celltyper är det som påverkas av semaglutid och vilka effekter härleds därifrån? Hur tas semaglutid upp i hjärnan och vad händer om vi blockerar det upptaget – vilka effekter försvinner?

Vad har hittills varit det roligaste med avhandlingsarbetet? 
– Rent allmänt så tycker jag det har varit otroligt roligt att få lära sig så mycket nytt, både teoretiskt och praktiskt i labbet. Jag gillar att lära mig, så att få göra det i ett fält och område där jag haft ett intresse så pass länge har varit ett nöje.

– Det har också varit mycket roligt att få prata med min handledare, Linda Engström Ruud, och spekulera kring hur hypotalamus och hur de nervkretsar vi studerar fungerar, att diskutera olika typer av spännande experiment man hade kunnat göra (om man hade haft tid och pengar till allt) och även bara att ställa frågor till någon som kan så mycket har varit väldigt roligt och lärorikt.

Hur kan en vanlig dag för dig som doktorand se ut? 
– En fantastisk sak med att vara doktorand är att det inte riktigt finns en ”vanlig dag”, dagarna kan variera mycket och det finns mycket rum att styra själv över hur man vill lägga upp arbetet. Med det sagt, så består dagarna av en del arbete vid datorn, en del laborativt arbete, och en del arbete i byggnaden för experimentell biomedicin, EBM, där vi gör våra djurförsök.

– Några av de saker vi gör i labbet i fysiologibyggnaden, är till exempel att kontrollera genuttryck på möss och genomföra olika former av immunohistokemisk analys på vävnad från olika försök, till exempel detektera och kvantifiera proteiner och signalämnen.

– I EBM-huset har vi våra möss och andra labb för operation och djurförsök. Mycket kortfattat, så består de flesta experiment huvudsakligen av att ge möss semaglutid och sedan väga dem samt deras matintag.

Utöver det mer vardagliga, så var det mycket nervkittlande att presentera på min första konferens.

Det var den första av Sahlgrenskas ”Junior Researcher Symposium”, och jag lyckades vinna ett diplom för bästa studentpresentation, så det var roligt!

Vad hoppas du på att resultaten ska kunna leda till? 
– Med tanke på den dramatiska ökningen av fetma världen över och hur hälsovådligt fetma är, så är forskning kring möjliga lösningar oerhört viktigt. Semaglutid är ett av de mest effektiva läkemedel när det kommer till viktnedgång, men har även vissa bieffekter, som illamående och diarré.

– Många framtida läkemedel bygger vidare på denna typ av läkemedel och i förhoppningen att kunna skapa ännu bättre läkemedel utifrån de som redan finns, så är det gynnsamt att veta dess verkningsmekanismer. Om man till exempel skulle kunna härleda varifrån bieffekterna kommer och varifrån de gynnsamma effekterna kommer, så öppnar det upp möjligheter för att skapa bättre läkemedel.

– Semaglutid har också blivit otroligt populärt tack vare dess effektivitet, och allt fler patienter använder det för just viktkontroll. Därför är det extra viktigt att veta vad det är semaglutid gör i hjärnan, speciellt nu när det är så många människor som använder det.

Bild

Har du stött på några utmaningar?
– Absolut, jag har definitivt stött på en hel del utmaningar under mina första år. Den andra delen av avhandlingsprojektet har varit ganska svår att få klarhet i. För att göra en lång historia kort, så spenderade jag flera månader på att operera möss och genomföra långa födointagsstudier samt diverse analyser av hjärnorna – utan några vidare uppmuntrande resultat.

– Det var tufft att jobba på så länge med "negativa" resultat, men i slutändan så känner jag att vi ändå har kommit närmre sanningen. Det ligger lite i min natur att fundera och spekulera, så det känns definitivt inte som att man står tomhänt efter en del ”motgång” – det känns ändå som att vi kommit närmre att förstå hur läkemedlet faktiskt fungerar.

Finns det något som du särskilt tycker att man tänka på innan man påbörjar forskarstudier ?

– Jag tycker nog bara man borde fundera lite kring hur pass intresserad man är i själva grundproblemet och ämnet. Har man ett genuint intresse och känner att man vill och kan göra något meningsfullt med det intresset så är det nog bara att köra på. Överraskande moment, resultat, och motgångar av olika slag, stöter de flesta på under sina forskarstudier – då är det bra ha en långsiktig meningsfullhet bakom vad man gör.