14 år som dekan – Per Cramér blickar tillbaka
Vid halvårsskiftet 2024 lämnar Per Cramér sitt uppdrag som rektor (dekan) för Handelshögskolan i samband med att hans mandatperiod går ut. Ett uppdrag som präglat hans liv de senaste 14 åren och som inneburit intellektuell stimulans och spännande möten, men framför allt en utveckling av Handelshögskolan.
Hur skulle du sammanfatta dina 14 år som dekan?
14 år är en väldigt lång tid. Det är först nu när jag ska lämna över som jag har blivit tvungen att tänka igenom vad jag har sysslat med. När jag tittar bakåt framstår det som en ynnest att ha fått vara dekan för Handelshögskolan så länge. Det har varit enormt stimulerande och jag har haft roligt. Jag har haft förmånen att omge mig med duktiga människor och tillsammans har vi faktiskt kunnat definiera en strategisk riktning som vi också rört oss i.
Vi har jobbat utifrån ett antal grundtankar, där fokus har varit kvalitet och relevans i utbildning och forskning. För att få en bättre balans och för att garantera en nära koppling mellan utbildning och forskning har vi arbetat medvetet med en expansion av forskningen samtidigt som utbildningen varit konstant.
Vi har också arbetat med att utveckla relationerna med det omgivande samhället. Dessa har vi stärkt, fördjupat och breddat, vilket har varit nödvändigt för att kunna upprätthålla relevans i en tid av snabba samhällsförändringar. Vi måste förstå hur samhällets efterfrågan på kunskap och kompetens förändras. Det är särskilt relevant för oss på Handelshögskolan eftersom vi arbetar inom områden som kan beskrivas som tillämpad samhällsvetenskap. Vi måste ha väl fungerande känselspröt för att förstå konsekvenser av förändringar och kunna formulera forskningsfrågor och utforma utbildningar som svarar mot samhällets behov.
En tredje utvecklingslinje har varit en ökad internationalisering av verksamheten, till exempel genom nya och mer omfattande samarbeten utanför Europa. Vi har också en ökande rekrytering av studenter med en utländsk examen till våra engelska program, vilket vi numera kan erbjuda både på kandidat- och masternivå. Det gör att vi kan skapa ett mångkulturellt klassrum som också bidrar till kvaliteten i vår utbildning genom att vi för in nya perspektiv.
Vi har också frågan om att ta ett samhällsansvar. Vi utbildar unga människor till positioner där de får inflytande. Då måste vi lära dem att det medför ett ansvar för dem själva, för deras organisationer och för samhället i stort. Det handlar om morgondagens entreprenörer, domare, företagsledare etc. Det är i det ljuset man måste se vår konsekventa integration av hållbarhetsperspektiv i utbildningarna.
Detta är utvecklingslinjer som jag är väldigt stolt över att vi kunnat etablera. Vi har haft ett stort mått av kontinuitet i våra strategier och spänt bågen hårdare varje gång.
Ackrediteringar driver kvalitet och renommé
Under din tid som dekan har arbetet med internationella ackrediteringar blivit fullt utvecklat. Varför har detta varit ett viktigt steg i Handelshögskolans utveckling?
För handelshögskolor utgör internationella ackrediteringar ett fantastiskt sätt att få till stånd en fortlöpande internationell jämförelse av kvaliteten inom forskning och utbildning. Det är resurskrävande att arbeta med denna typ av kvalitetsutveckling och det hade inte varit ett giltigt motiv om det gällt att få en särskild logga på visitkortet. Att analysera vår verksamhet och arbeta för att uppfylla ackrediteringsstandarderna gör att ackrediteringsprocesserna i sig blir kvalitetsdrivande.
De tre ackrediteringssystemens standarder ser olika ut, men har det gemensamt att de är kollegialt utformade för att främja kvalitetsutveckling vid handelshögskolor. De har en bred kollegial acceptans, till skillnad från rankingar där ett kommersiellt rankinginstitut sätter standarderna.
Det var ett oerhört styrkebesked 2022 när vi inom 12 månader prövades av alla de tre organisationerna EQUIS, AACSB och AMBA och fick ett perfekt utfall med 5-åriga omackrediteringar inom alla tre. Det var en bekräftelse på att vi överlag håller en god internationell kvalitet och vi fick också goda råd för vår utveckling framåt. Det är med tillfredsställelse jag kan konstatera att vi tillhör de drygt 100 handelshögskolor i världen som förmår bära en Triple Crown-ackreditering. Det är viktigt när vi ska ingå samarbetsavtal med starka universitet internationellt. Det stärker vårt renommé och gör det lättare, särskilt utanför Europa.
Du har engagerat dig i de internationella nätverken kring ackrediteringarna och din meritlista där är lång. Du har suttit sju år i EQUIS Accreditation Board, tre år i AACSB Continuous Improvement Review Committee, tre år i AACSB European Advisory Board och från och med nu i AACSB Initial Accreditation Committee. Och du har deltagit i ett 20-tal utvärderingar för EQUIS och åtta för AACSB, oftast som ordförande i Peer Review Team. Varför har detta varit viktigt och vad har det betytt för Handelshögskolan?
När man gör en utvärdering så handlar det om att göra en bedömning, framför allt genom ett platsbesök med kollegiala samtal. Man har förstås ett uppdrag att bedöma om skolan lever upp till standarderna, men man lär sig också oerhört mycket om hur andra handelshögskolor fungerar och man tar med sig saker hem. Det har varit grymt lärorikt!
För mig personligen har det varit intellektuellt stimulerande. Dels för att man måste skärpa till sig som ordförande, men också för att jag har träffat många intressanta kollegor och haft väldigt många bra samtal. Och jag har etablerat bekantskaper som finns kvar även fortsättningsvis.
Brett och starkt externt engagemang för Handelshögskolan
Kontakterna med näringsliv och samhälle är viktiga för Handelshögskolan och som dekan har du haft en central roll i dessa. Hur har detta utvecklats under årens lopp? Ser behoven både hos oss och inom näringsliv och samhälle lika dana ut nu som när du tillträdde?
Att upprätthålla relationerna med samhället runt oss är en väldigt viktig del i dekanuppdraget. Det har förändrats en del. Vi har fått en bredare samverkan. Vi har, sedan länge, mycket goda relationer till det lokala, globalt aktiva, näringslivet, som exempelvis Volvo, SKF, Stena, Göteborgs hamn och Mannheimer Swartling. Det har skett en breddning, men också en fördjupning, av vår samverkan genom ramavtal som även omfattar forskningssamverkan. Sådana har vi under senare år ingått med till exempel med Volvo Cars, Getinge och RISE. Vi har även haft en breddning mot offentlig sektor inom Handelshögskolans Partnerprogram.
Alla våra externa partners är avnämare. De anställer våra studenter och är aktörer som deltar i tillämpade forskningsprojekt, inspirerar till forskningsfrågor och medverkar i referensgrupper inom forskning och utbildning. Nu mera integrerar vi våra partners djupare i vår verksamhet, exempelvis genom medverkan i referensgrupper för våra utbildningsprogram.
För egen del har det varit ett rent nöje att upprätthålla kontakten med ledningarna för våra partners. Jag har haft så många stimulerade samtal. Det finns ett brett och starkt engagemang för Handelshögskolan i det omgivande samhället. Jag tror att detta har stärkts. Det såg man bland annat under vårt 100-årsjubileum förra året.
Balans mellan forskning och utbildning
Du har också tillsammans med ledningsgrupper, styrelse och prefekter arbetat hårt för att Handelshögskolan ska få en bättre balans mellan forskning och utbildning. Varför har detta varit viktigt och hur har det gått?
När jag tillträdde var verksamheten inom stora delar av Handelshögskolan starkt fokuserad på utbildning. Om man långsiktigt ska bygga kvalitet inom utbildning är jag övertygad om att det behövs en nära koppling till forskning. Utbildning handlar om att föra över kunskap till nya generationer. Då kan det inte vara gårdagens kunskap vi för över.
Samtid har vi inte kunnat expandera forskningsverksamheten med ökningar av basanslaget utan har varit hänvisade till att öka inflödet av externa bidrag som vi söker i konkurrens. Här har vi varit framgångsrika. Nu finansieras vår forskning till ca 60 procent av externa bidrag. Detta har kompletterats med att antal större donationer.
I dagsläget är vi i en situation där vi har en så god balans att vi kan se oss i spegeln och säga att vår utbildning har en nära länk till forskningen. Det är en framgång men medför också risker. Vi blir mer bidragsberoende, vilket kräver att vi även fortsättningsvis är framgångsrika i konkurrensen om extern forskningsfinansiering. På aggregerad nivå klarar vi detta, men på institutions- och sektionsnivå slår det från år till år vilket skapar utmaningar som måste hanteras. Detta har vi lyckats med hittills. Kanske har vi hittat den rätta nivån nu.
Västlänken öppnade ett möjligheternas fönster
Bygget av ett nytt hus för Handelshögskolan är ett projekt som påbörjats under din tid som dekan. Det har varit en lång process och nu kommer du inte att stå som värd när det nya huset invigs. Känns det surt?
Nej, det gör det inte, jag hoppas att jag får vara med på invigningen!
För ungefär 13 år sedan hade vi ett första möte med staden, Trafikverket och Akademiska Hus om möjligheten att placera en ingång till station Haga i Handelshögskolan. Redan tidigare hade vi diskuterat möjligheten att riva de dysfunktionella tegelhusen och bygga ut för att kunna samla hela Handelshögskolan på en adress. Men vi kom inte vidare, det fanns ett motstånd inom staden. Västlänken öppnade ett möjligheternas fönster.
Pandemin var en dyster period men den hade det goda med sig att de mest störande momenten med rivning och spontning kunde göras då. Givetvis är det påfrestande att vi under lång tid varit tvingade att verka på en byggarbetsplats. Vi lider av trångboddhet och brist på studentarbetsplatser och jag är imponerad över att verksamheten kunna tackla dessa utmaningar, till exempel genom schemaläggning och optimering av studentarbetsplatser.
När tegelhusen revs trodde vi att vi skulle flytta in i ett nytt hus 2024, nu blir det 2027. Efter att sprängningsarbetet blev klart i början av året är det nu ett mer normalt, förutsägbart bygge och man gör allt för att det ska vara klart senast i juni 2027. Detta är också en sak jag är ganska stolt över – att vi har tagit oss från det första initiativet till snart ett färdigt hus.
Viktigt med en kaxig studentkår som ställer krav
En lång rad kåraktiva studenter har passerat under årens lopp. Vad betyder studentkåren för Handelshögskolans utveckling?
Handelshögskolans studentkår HHGS är en helt unik tillgång för Handelshögskolan. Genom sin förmåga att samla studenterna (över 70 procent av våra studenter är medlemmar i HHGS) är studentkåren ett legitimt språkrör.
Det viktiga för fakultetsledningen är att vi har en stark och självständig studentkår, gärna lite kaxig, som vill samarbeta för att utveckla skolan. Det har HHGS verkligen levt upp till. HHGS har en förmåga att genom en mångfald av aktiviteter engagera studenter, men också att representera kåren och skolan utåt genom exempelvis körer, mässor, föreningar och de unika kårbolagen. Detta visar att våra studenter har en oerhörd dådkraft. Genom kåren ges studenter vid Handelshögskolan möjlighet att få erfarenheter som ligger långt bortom det som lärs ut i föreläsningssalarna. Kåren är en makalös verksamhet som också bidrar till ett starkt ”vi”. Dessutom sporrar kåren fakultetsledningen till att göra saker bättre.
Kårens engagemang under 100-årsjubileets homecoming var enastående, men också dess ansvarstagande under pandemin. Vi öppnade upp lokalerna så att studenter skulle kunna sitta här och plugga och kåren tog verkligen sitt ansvar att se till att de stränga pandemireglerna efterlevdes, och även för att upprätthålla sociala nätverk och mötesplatser. Det främjade studenthälsan.
Spännande möten och intellektuell stimulans
Vad har varit det bästa med att vara dekan för Handelshögskolan?
Att det har varit så oerhört intellektuellt stimulerande. Tack vare att jag haft så fantastiskt bra medarbetare och ledningsgrupper där vi kunnat arbeta opretentiöst och med högt i tak i diskussionerna, så har vi även kunnat hantera riktigt svåra frågor genom uppriktiga diskussioner där kloka argument brutits mot varandra.
Ditt bästa minne från dessa 14 år?
Det är svårt att plocka ut något specifikt. Många saker har varit fantastiskt roliga. Det var en häftig känsla när vi klarat av lavinen av omackrediteringar 2022 med bästa möjliga utfall. Det var en bekräftelse på att vi höll måttet.
Jag har också haft många spännande möten med personer. Timothy Snyders Tore Browaldh-föreläsning och den diskussion som följde var ett ypperligt exempel på intellektuell stimulans. Men jag känner mig också nöjd över detaljer som solceller på taket. Eller när vi har haft komplexa diskussioner i svåra frågor i fakultetsstyrelsen eller lärarförslagsnämnden, och sedan fattar ett beslut som har kollegial legitimitet och som man känner att man verkligen kan stå för. Då har jag känt mig nöjd!
Vad kommer du att sakna?
Jag kommer nog att sakna lite av intensiteten i arbetet. Och jag kommer att sakna alla de människor som jag arbetat så nära under så många år, till exempel ledningsgruppen och medarbetarna på fakultetskansliet. Vi har haft en stor integritet och respekt för varandra, men också kunnat se oss själva i skrattspegeln. Det är en fantastisk förmån att få arbeta i den här miljön.
Vad kommer du definitivt inte att sakna?
Frustrationen av att känna mig otillräcklig, i allt från att inte riktigt nå fram till det mål jag strävande efter till ha svårt med att hinna med min e-post,. Det är känslor som jag inte kommer att sakna. Och det blir en lättnad att äga min kalender.
Ska forska om innebörden av begreppet krig i svensk lagstiftning
Vad ska du göra nu?
Nu ska jag återgå till Juridiska institutionen och arbeta med ett forskningsprojekt som pågått ett antal år och som handlar om de rättsliga förutsättningarna för beredskap med fokus mot innebörden av begreppet krig i svensk lagstiftning. Det är frågor som i vår samtid har blivit allt för aktuella och som behöver belysas närmare.
Jag är väldigt glad över den nya ledning som fått förtroendet att tillträda och jag har en oerhört stor tillförsikt att de kommer att fortsätta driva utvecklingen av Handelshögskolan framåt.
Det viktigaste just nu är att agera på att akademins roll i samhället är utsatt, i en tid när samhället behöver en stark, oberoende akademi. Skiljelinjen mellan åsikter och fakta har blivit alltmer grumlig i den offentliga debatten och akademin har ett ansvar att upprätthålla den. Akademin måste därför stå fri från politisk påverkan och Handelshögskolan måste vara en arena där vi kan ha faktabaserade, respektfulla diskussioner i komplexa frågor som polariserar samhället. Att förverkliga detta innebär en stor framtida utmaning som vi har ett gemensamt ansvar för att möta.
TEXT: Maria Norrström