1. Hur skulle du själv beskriva din forskning?
Min forskning rör skrivandets praktik, det vill säga en mängd aspekter av det som är en författares görande: att läsa, minnas, vänta, tänka, att vara ensam, att tappa tråden och modet, att vara tillsammans, att tvivla, att dra slutsatser, att hoppas och misslyckas och börja om. Att arbeta med ord helt enkelt. Tematiskt är mina forskningsintressen språk och makt, feminism och representation, skrivande och etik, essän som form, romanen som förhandling och neurodiversitet i relation till litterär form.
2. Vad fick dig välja just detta ämne och inriktning?
Mina forskningsämnen sammanfaller i hög grad med mina litterära intressen, jag bearbetar i stort sett samma frågor fast på olika sätt. Att forska i litterär gestaltning tror jag har att göra med nyfikenheten på hur något skrivs, inte bara vad som skrivs. Jag tycker att jag nästan dagligen ställs inför fenomen som vore spännande att utforska, men vissa motiv ligger trots allt närmare hjärtat.
3. Kursen Autistiskt skrivande och läsande har nu pågått i några veckor, har den hittills blivit som du hade tänkt och kan du redan nu se något som du inte hade väntat dig av studenterna?
När vi planerade kursen försökte vi att inte ha så mycket förväntningar, utan hålla oss öppna för vad som kunde hända. Däremot tänkte vi noga kring kursupplägg och utsatte oss själva för de uppgifter vi tänkte ge till studenterna. Vi hade väldigt många sökande så vi visste att studenterna skulle vara motiverade och litterärt skickliga, men vad som har slagit mig under de här veckorna är hur bra textsamtalen har blivit. Det tror jag har att göra med den kunskap som redan finns i gruppen, kring autistisk varseblivning och språkanvändning, och som kommer till sin rätt när studenterna inte måste anpassa sig efter den neurotypiska blicken hela tiden.
4. Din forskning har fått mycket uppmärksamhet i media, var detta något du hade väntat dig? Varför tror du att ämnet lockar till ett medialt intresse?
Det är svårt att veta exakt vad som väcker intresse. Essän Mutant, som kom ur forskningsprojektet ”The Double Bind. Romanen som (freds)förhandling” uppmärksammades kanske för att jag bytte mitt tidigare akademiska skrivande mot en essäform där jag behandlade mina kunskapskällor på ett mer jämbördigt plan. Projektet ”Autistiskt skrivande. Att återta ett annat modersmål” väcker frågor för att neurodiversitetsperspektivet är ganska nytt i Sverige. Tanken på att autister själva ska ha inflytande över forskning, pedagogik och språk som gäller dem som grupp är ovan för många. Dessutom är den konstnärliga forskningens metoder och kunskapsfält fortfarande relativt okända. Samtidigt som forskare har ett ansvar att visa hur frågor kan ställas utifrån det konstnärliga arbetets premisser kan det krocka med formatet och dynamiken som präglar media. Den konflikten tror jag att många forskare är väldigt medvetna om.
5. Har du något annat spännande som du vill du dela med dig, något som är på gång?
– Jag är just nu involverad i frågor som rör etik och konstnärlig forskning. Etisk reflektion utgör ofta en del av konstnärliga processer och forskningsprojekt, hur kan den bidra med kunskap till andra fält och vad kan vi lära oss av arbetet med etik inom andra discipliner? Ett uppdrag som anställd vid ett universitet är att främja demokratiska värderingar och respekt för alla människors lika värde, vilket är ett arbete mer aktuellt än någonsin. För egen del längtar jag efter att skriva en ny roman!
Slutligen – grattis, du blev befordrad till professor nu i höst!
–Tack! Som professor i litterär gestaltning fortsätter jag mitt arbete som lärare på masterprogrammet och att utveckla ämnet tillsammans med mina fantastiska kollegor. Förutom att handleda studenter och doktorander hoppas jag framöver att kunna planera fler forskningsprojekt. Helst sådana som är modiga, omsorgsfulla och relevanta.
