Annika von Hausswolff varvar HDK-Valand med Moderna Museet

Efter två pandemiuppskjutningar visas just nu Annika Elisabeth von Hausswolffs retrospektiva utställning ”Alternativ sekretess” på Moderna Museet.  

− Jag är tacksam över att den till sist blir av i sin helhet, säger Annika, som har varvat utställningsarbetet med undervisning via Zoom.  

Sedan 2016 är hon adjungerad professor på Enheten för film, foto och litterär gestaltning vid HDK − Valand. Hon håller i kritikklasser och handleder studenter på mastersprogrammet i foto – från deras första idé till färdiga projekt.  

Sammanfattar mer än 30 års konstnärskap

Hösten 2022 är det dock hennes eget konstnärskap som står i fokus. Redan för tio år sedan fick Annika en förfrågan om att göra en retrospektiv utställning på Moderna Museet. Då tyckte hon inte att det var rätt läge. Den här gången var hon redo att visa och sammanfatta sitt mer än trettioåriga konstnärskap. Utställningen ”Alternativ sekretess” innehåller fotografier, skulptur, textil och installationer. 

 − Tillsammans med curatorn Anna Tellgren har jag stött och blött och gjort ett kraftigt urval. I början var jag lite orolig att utställningen skulle kännas splittrat. Men när jag står i den nu upplever jag att det finns en blick i alla verk som är väldigt konsekvent. Det är min gestaltande blick, säger hon.  

Bild

Annika menar det är en ynnest att få göra en retrospektiv utställning. Upptäckten av röda trådar i det egna konstnärskapet är tillfredställande och hon konstaterar att innehållet i hennes verk hänger ihop, även om tekniker och material har skiftat under åren och mellan projekten.    

I samband med utställningen har Annika också fått göra ett personligt urval av verk från Moderna Museets samlingar.  

För jag inspireras inte av min värld, vardag eller kanske naturen. Jag hittar inspiration i bilder. 

− Det var väldigt roligt. Inte minst för att jag själv är beroende av andras verk i mitt eget konstnärskap. För jag inspireras inte av min värld, vardag eller kanske naturen. Jag hittar inspiration i bilder.   

Hon gjorde sitt urval baserat på lust och valde verk som skapade en resonans i henne. Det blev en brokig samling som tillsammans speglar Annika.    

−  Vilket är precis vad bildkonst handlar om tycker jag, en skildring av verkligheten genom ett psyke. Det är inget fel på kollektiva konstmanifestationer, musik betyder mycket för mig, men det blir något helt unikt och starkt när upphovspersonen är en författare eller en bildkonstnär. 

Studenterna är viktiga

I sitt arbete på HDK-Valand ser hon det som sin främsta uppgift att just stötta studenterna i arbetet med att utveckla det egna, unika uttrycket.   

−  Jag försöker möta dem där de befinner sig och inte tala om för dem vad som gäller. Det är helt ointressant. Om inte studenten känner att hen har bäring i sina idéer och får stöd för dem finns det inget fotfäste att arbeta vidare.  

Annika trivs med att undervisa på HDK-Valand. En av anledningarna är institutionens val att låta foto vara ett eget ämne, till skillnad från många andra konstnärliga lärosäten där det är sammanslaget med fri konst och skulptur. Hon menar att fotots historia är väsensskilt från andra konstnärliga uttryck och därför behöver belysas som ett eget ämne.  

I februari avslutas utställningen i Stockholm och flyttar vidare till Malmö där den kommer att visas i en något nedbantad version. Ungefär samtidigt väntar en ny grupp fotostudenter i Göteborg på handledning av Annika inför sina slutproduktioner.  

Hon ser fram emot att ta med sig en del av erfarenheterna från utställningen tillbaka till sin undervisning.   

−  Trots att utställningen mest består av foto, vilket lätt kan bli lite platt, är den fint installerad. Jag pratar redan mycket med mina studenter om att hänga verk så det blir en fysisk upplevelse för betraktaren och nu vill jag verkligen föra vidare hur fantastiskt roligt det är att få ett rum till sitt förfogande, ta det i besittning och göra det till sitt. 

Text: Åsa Rehnström.