Att förklara politik viktigast för ny hedersdoktor
Journalisten Fredrik Furtenbach är ny hedersdoktor vid Samhällsvetenskapliga fakulteten. Det viktigaste för honom som politisk kommentator är att kunna läsa och förstå politik och han nördar gärna ner sig i udda undersökningar som inte sällan kommer från Göteborgs universitet.
Grattis till hedersdoktoratet, hur känns det?
– Hedrande såklart! Och överraskande, även om jag nog är en av de politikjournalister som använder forskningsresultat allra mest. För mig är det viktigt att ha fakta att stå på, och inte bara dra fram mina egna gamla käpphästar.
Vad betyder det här för dig?
– Jag har mycket att göra med valforskare och läser mycket forskningsresultat, så det känns fint att uppmärksammas av just forskare inom samhällsvetenskap. Jag vet att det finns en gammal debatt om huruvida det är någon mening med hedersdoktorer eller inte, men själv är jag glad.
Du läste statsvetenskap vid Göteborgs universitet på 1980-talet, hur kommer det sig att du blev journalist och inte statsvetare?
– Jag började faktiskt läsa juridik. Men när vi kom till grundlagarna tyckte jag att det var jätteintressant, medan mina kursare tyckte att det var supertrist. Då kände jag att jag hamnat fel och bytte till statsvetenskap. Sen fick jag chansen att komplettera med en kort journalistutbildning. I journalistjobbet använder jag mycket valforskning, särskilt sen jag blev kommentator. Jag gillar också udda och extra nördiga undersökningar, de brukar vi ta in i min podd "Det Politiska Spelet".
Hur minns du studietiden vid Göteborgs universitet och vad har utbildningen betytt för dig i din journalistiska gärning?
– Den har betytt mycket för mig. Framförallt ett sätt att tänka, källkritik och vetenskapsteori. Sen fick jag mycket kontakter som jag fortfarande har nytta av när jag letar efter information eller behöver bolla med någon som vet mer än mig.
Det sägs att du jobbade som biträdande forskare vid Valforskningsprogrammet, vad gjorde du där?
– Forskare är verkligen att ta i, men jag jobbade med SOM-institutets undersökningar och valundersökningarna medan jag pluggade. Jag sammanställde svar på enkäter. Sören Holmberg var min chef. Det var enkla uppgifter, men jag lärde mig mycket om enkätundersökningar och opinionsmätningar. Jag jobbade med två tjejer, en blev sedan biträdande partisekreterare och en blev professor.
Det var aldrig aktuellt med en akademisk karriär?
– Nej inte då, men när jag varit reporter länge funderade jag allvarligt på det. Men då blev jag chef för Ekots politikgrupp i stället.
När bestämde du dig för att bli journalist?
– Jag ville faktiskt bli det ett tag redan som barn, jag gillar språk. Som hundratals andra på journalistlinjen ville jag bli grävande reporter, det finns väldigt mycket romantik kring det. Men när jag praktiserade på DN halkade jag in på politik.
Du har ju bevakat svensk politik i 30 år, nämn tre inrikespolitiska händelser som etsat sig fast i ditt minne?
– Mordet på Anna Lindh, alliansens valseger 2006 och flyktingkrisen kring 2015.
Vad är det mest unika med vår inrikespolitik?
– Den är ju under enorm förändring. När jag började på 90-talet var den ofta ganska konsensusinriktad och dominerades av konflikten mellan vänster och höger. Sociala medier fanns inte. Sen har den kommit att domineras alltmer av invandring, integration och kulturkrig. Och ett mycket högre tonläge.
Vilka är dina främsta drivkrafter som journalist?
– Jag var väldigt inriktad på nyhetsjakt som reporter, men nu är det att tolka, förklara och sätta i ett sammanhang. Jag tycker att det viktigaste för en politisk kommentator är att kunna läsa och förstå politik. Och kunna förklara den. Att vara väldigt spetsig eller att vara en skicklig stilist kommer längre ner på listan.
Vilket betyg ger du den statsvetenskapliga forskningen vid Göteborgs universitet?
– Jag har ingen fullständig överblick över det, förstås. Men Göteborg dominerar ju valforskningen. Valundersökningarna och SOM-undersökningarna betyder mycket för alla som vill tolka opinionen och följa hur den ändras.
I samband med universitetets doktorspromovering den 20 oktober kommer du att hålla tal. Har du hunnit fundera över vad det ska handla om?
– Nej, jag har ingen aning ännu, faktiskt. Jag kommer få en värd, Lena Wängnerud. Jag får väl börja med att bolla med henne.
Text: Anna-Karin Lundell
"Fredrik är snabbtänkt, påläst och har en passion att beskriva och förklara för sina lyssnare de allt mer komplicerade turerna i svensk inrikespolitik. Det finns idag en brist på svenska statsvetare som noggrant följer dagspolitiken och som specialiserar sig på politisk samtidshistoria. Därför är Fredriks bidrag till den politiska journalistiken särskilt angeläget."
Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap.
"Jag var en av tjejerna som jobbade som kodare ihop med Fredrik på Valforskningsprogrammet under 1988 års valundersökning. Han var väldigt noggrann vilket också kan utläsas som att han var rätt långsam i sin kodning. Vi var tre kodare, när vi andra fått klart stora högar med färdigkodade enkäter var hans högar fortfarande ganska små. Vi brukade roa oss med att gissa partival utifrån svarpersoners bakgrund – kön, ålder, yrke, utbildning. Ofta hamnade vi rätt. Det blev väldigt tydligt att hur människor tänker politiskt påverkas av var de befinner sig i samhället."
Lena Wängnerud, professor i statsvetenskap.
