För att få den största skörden av körsbär så ska pollineringen skötas av både honungsbin och murarbin. En ny studie ledd av en forskare på Göteborgs universitet visar på ännu en vinst med biologisk mångfald.
Körsbär är, liksom många andra fruktbärande växter, beroende av korspollinering för att bära frukt. Det innebär att en fruktodling behöver ha flera olika sorters körsbärsträd för att bina ska transportera pollen från en sort till en annan vid befruktningen.
– Vanligen odlas körsbärsträden med växelvisa rader med de olika sorterna. I vissa fall kan man blanda sorter i samma rad, men då kan det bli svårt att skörda rationellt. Alltså måste bina flyga från en trädrad till nästa för att fruktsättningen ska lyckas, säger Julia Osterman, biolog vid Göteborgs universitet och huvudförfattare till studien som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Ecology and Evolution.
Synergi med två bi-arter
Tillsammans med tyska forskarkollegor upptäckte Julia Osterman att om pollineringen sköttes av flera arter av bin så blev det fler körsbär på träden. De observerade förekomsten av bin i totalt 17 körsbärsodlingar i östra Tyskland. Vissa odlare använde sig av honungsbin i bikupor som pollinatörer, andra av vilda murarbin. En del odlingar använde sig av båda arterna i olika utsträckning. Forskarna såg en synergieffekt i de odlingar som hade båda bi-arterna.
– Det gav utslag på körsbärsskörden. De odlingar som hade honungsbin och många murarbin kunde få bär på upp till 70 procent av blommorna. De odlingar som bara hade honungsbin eller bara murarbin som pollinatörer kunde ligga på 20 procent, säger Julia Osterman.
Många odlare hade alltså redan två arter av bin, ofta som en back-up om vädret var för kallt för honungsbina vid blomningen som sker tidigt för körsbär. Honungsbin blir aktiva först när temperaturen går över 12 grader Celsius, medan murarbin klarar lägre temperaturer. Den kraftiga ökningen av fruktsättning skedde när båda arterna var aktiva. Forskarna spekulerar i varför det blev så.
Bamburör som bomaterial
– En teori är att när murarbina också finns närvarande så påverkas honungsbinas sök efter föda, de blir störda och byter därför trädrad oftare, vilket resulterar i mer korspollinering. Men det enda vi vet är bina interagerar och att det uppstår en synergieffekt, säger Julia Osterman.
Detta är såklart värdefull information för körsbärsodlarna som kan bjuda in de vilda murarbina till sina odlingar genom att erbjuda bra bomaterial.
– Murarbin är solitärer och tillverkar inte honung i vaxkakor som honungsbin, de är mer fokuserade på att samla in pollen som de matar sina avkommor med. De gillar att krypa in i rörformade utrymmen där de kan lägga sina ägg. Genom att placera ut till exempel bamburör eller trä med borrade hål i fruktodlingarna så kan odlarna få murarbina att bygga bo där. Men det verkar bara fungera till en viss gräns, sedan blir det inte murarbina fler, även om man har placerar ut ännu mer bomaterial, säger Julia Osterman.
Liknande resultat har observerats i mandelodlingar och nästa steg för Julia Osterman är att undersöka om denna synergieffekt gäller för andra fruktträd, samt försöka utreda exakt hur de båda bisorterna påverkar varandra.
Kontakt: Julia Osterman, forskare på Institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet, telefon: 0707-51 72 80, e-post: julia.osterman@bioenv.gu.se
Om studien
Studien genomfördes i Sachsen-Anhalt and Thüringen i Tyskland under våren 2020 tillsammans med forskare från Martin Luther University Halle-Wittenberg och ett forskningsinstitut i Erfurt och är publicerad i Ecology and Evolution.