Björn Redfors vill förbättra vården vid hjärtinfarkt

Björn Redfors är professor i kardiovaskulär forskning vid Göteborgs universitet och överläkare i kardiologi på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Vi träffas på Wallenberglaboratoriet, där han bedriver en del av sin forskning. Här har han ett fortsatt gott samarbete med sin tidigare handledare Elmir Omerovic, bland annat i studier om Björns disputationsämne takotsubo, som ibland också kallas brustet hjärta.

Björn Redfors tycker att forskare i större utsträckning borde uppmuntras att vidareutveckla samarbeten med sina gamla handledare efter disputationen:

– Det har blivit väldigt viktigt att visa att man som forskare är självständig, men det begränsar möjligheterna till lokala samarbeten. Jag tror det skulle öka kvaliteten på forskningen, möjliggöra för större och mer meningsfulla forskningsprojekt och bättre locka fler unga forskare om vi lade mer fokus på att profilera oss gemensamt inom våra forskningsområden, i stället för lyfta fram våra enskilda labb och individuella forskare.

Hjärtmuskelceller stänger ner sig

Björn disputerade 2014 med an avhandling om modelldjur för studier av Takotsubo, syndromet där stark stress framkallar en slags hjärtinfarkt.

Vid takotsubo blir en stor del av hjärtmuskeln bedövad, ett fenomen som kardiologer kallar myokardiell stunning.  Även för patienter med vanlig hjärtinfarkt ses utslagna hjärtmuskelceller. Vid takotsubo återhämtar sig i stort sett alla celler ganska snabbt och hjärtat blir väsentligen återställt, men vid hjärtinfarkt dör celler. Hur stor del av de drabbade cellerna som dör respektive endast blir bedövade vid hjärtinfarkt är inte helt klarlagt.

Skyddar organismen

Björn Redfors grupp vill ta reda på varför och hur hjärtmuskelcellerna stängts av. Det finns olika teorier, men Björns grupp arbetar med hypotesen att det i grunden handlar om att skydda cellen. De tror att hjärtmuskelcellerna tillfälligt stänger av sin pumpaktivtet när de hotas av syrebrist, för att öka tillgången till syre och energi till andra cellulära processer som är viktigare för cellens och organismens (människans) överlevnad.

– Det finns vanligtvis en viss överkapacitet i hjärtat. Om bara en del av hjärtmuskelcellerna stänger av sig på ett ordnat sätt klarar hjärtat ändå att upprätthålla sin pumpförmåga, förklarar Björn och tillägger:

– Om vi kan förstå mekanismerna bakom myokardiell stunning skulle vi kunna utveckla bättre målstyrda behandlingar.

Internationella samarbeten

Efter disputationen följde två år som postdoktor i New York, en vistelse som lett till flera framgångsrika forskningssamarbeten i USA. Just nu är Björn involverad i två internationella kliniska studier, som på olika sätt jämför de etablerade behandlingarna för förträngning av hjärtats kranskärl, ballongvidgning och kranskärlsoperation.

Bild

Klinisk forskning är tidskrävande, både avseende studieadministrative uppgifter och när det gäller inkludering av patienter. De studier Björn driver på Sahlgrenska skulle inte vara möjliga att genomföra utan engagerade och duktiga medarbetare.

– Vi har flera duktiga personer i min grupp som bland annat sköter uppdatering av protokoll och etiska ansökningar. Vi skulle inte kunna driva våra forskningsprojekt utan dem, säger Björn, som konsterar att forskningen också är beroende av duktiga kliniker som tar sig tid att inkludera patienter i studierna:

Bild

– Patientmötet är mycket viktigt och ofta tidskrävande, och det är inte alla patienter med hjärtinfarkt som är villiga att delta i studier, särskilt de randomiserade studierna där lotten avgör vilken behandling de får, säger Björn Redfors.

Gruppens forskning har ett brett angreppssätt, från studier av mekanismer på cellnivå till kliniska randomiserade studier och vidare till registerbaserad forskning på befolkningsnivå:

– Vi vill röra oss mellan kliniska observationer, testa experimentellt, se samband på befolkningsnivå och detaljstudier i kliniska kohorter.