Blickar in i konstnärens hem

Aroseniusprojektet går ut på att tillgängliggöra allt material om Ivar Arosenius som finns på UB, Göteborgs konstmuseum och Nationalmuseum, men också på andra håll, förklarar Dick Claésson, huvudredaktör för Litteraturbanken och sedan nio år engagerad i projektet.

– Det gäller brev, dagboksanteckningar, foton, skisser samt förstås de färdiga målningarna. När en konstnärs verk visas, exempelvis på museum, gör man vanligen ett urval. Men i detta projekt har ambitionen varit att visa allt material så att forskare och allmänhet själva kan bestämma vad de vill fokusera på.

Projektets hemsida är tänkt att vara så enkel om möjligt att botanisera på.

– Besökaren ska inte ens behöva använda sökfältet utan kan skrolla bland bilderna och klicka på det som verkar intressant. Bilderna går att vrida och zooma in på och dessutom ladda ner. När man klickat på en bild visas också ett galleri med relaterade verk att studera vidare. Med ytterligare ett klick får man fram bildens storlek i relation till de övriga i galleriet.

Huset i Älvängen

Under knappt två år, innan Ivar Arosenius gick bort på den 2 januari 1909, bodde han med hustrun Eva och dottern ”Lillan” i ett litet hus i Älvängen. Huset revs för 50 år sedan. En sidodel av det stora Aroseniusprojektet har därför varit att rekonstruera hemmet utifrån målningar, teckningar, foton samt minnen från släkt och vänner och andra personer som senare bott i huset. Att med utgångspunkt i ibland ganska motsägelsefulla data skapa en bild av ett förlorat hem kan liknas vid en palimpsest eller ett slags kollage av fragment, menar biträdande föreståndare Jonathan Westin.

– Vi har jagat dokument över Arosenius hem, intervjuat både familjemedlemmar och andra och letat foton. Vi har jämfört olika målningar med varandra och också med foton för att ta reda på både hur själva huset såg ut, vilka inventarier som fanns och hur de var placerade. Vi vet exempelvis att den ljusstake som Lillan blickar upp mot i den kända målningen Flickan vid ljuset, verkligen existerade, eftersom samma ljusstake finns på foton på den döde Arosenius. Vi vet också att rörspisen som ljusstaken står på har funnits i verkligheten. I andra konstverk är den prydd med en fågel som Arosenius kanske helt enkelt tecknat med ett kolstycke och sedan suddat bort. Men det finns också verk där konstnären målat exempelvis ett fönster som vi vet inte fanns i verkligheten.

Korniga flygfoton

Vissa frågetecken har rätats ut under projektets gång. Var fanns exempelvis ladan, och dasset där Arosenius målat nidbilder av sina konstnärliga fiender?

– Några korniga flygfoton från 1930-talet samt en skugga på bild där familjen sitter framför husets trappa gav gåtans svar. Ladan låg inte där våra informanter påstått utan en bit utanför trädgården.

Andra problem har fått förklaringar när forskarna besökt platsen där huset en gång stått, berättar Dick Claésson.

– Vi har varit där åtskilliga gånger för att göra växtinventeringar och jämföra dagens landskap med hur det var för hundra år sedan. Men en försvårande omständighet är att huset byggdes om två gånger under Arosenius tid. Vissa rum existerade inte samtidigt, och vid någon tidpunkt fick övervåningen en kattvind. Det är alltså ett hem i ständig förvandling vi rekonstruerat där inte bara föremål utan även väggar flyttats.

Digital teknik

För att få rätt proportioner på både huset och inventarier har Jonathan Westin använt digital teknik.

– Det finns en psykofysisk aspekt av både konst och minnen som innebär att vi gärna förstorar sådant som är viktigt för oss, exempelvis en barnkammare eller ett kök. För att ta reda på den verkliga storleken på rum och inventarier har jag använt olika metoder. Ett exempel är när vi hittade ett foto från 1970-talet på salongens rörspis med en ölburk placerad i öppningen. Eftersom vi kunde fastställa storleken på ölburken kunde jag förvandla den till en digital måttstock med vilken rörspisens dimensioner kunde beräknas.

Det idoga arbetet med Arosenius hem har resulterat i appen Dockhemmet. Men forskarna har också samlat sitt material i en diger bok på 700 sidor där varje rum får sin egen presentation, berättar Dick Claésson.

– Boken är dock inte till för allmänheten. Den trycks i en begränsad upplaga för forskare och specialintresserade och kommer inte att säljas.

Text: Eva Lundgren

Texten publicerades ursprungligen i GU Journalen nummer 3 2023