Catja Tonberg från fri konst tilldelas Bror Hjorthföreningens teckningsstipendie

Catja Tonberg ser fram emot att ta processarbetet Queering the Flora, där hon undersöker queering som konstnärlig metod, vidare till Uppsala.
– Utställningen i Uppsala innebär att jag får tid att jobba vidare med mitt projekt Queering the Flora i nya rum och med nya möten. Stipendiepengarna ger mig också möjligheten att fokusera mer koncentrerat på mitt masterprojekt under en väldigt intensiv sluttamp på HDK-Valand, då vi nu jobbar med vår examensutställning, säger Catja Tonberg 
Examensutställningen för masterprogrammet i fri konst kommer att äga rum på Slakthuset i maj (reds. anm.)

Queering the Flora består av stora naturtrogna teckningar av växter, ritade med kol som täcker väggarna från golv till tak. Även om Catja älskar att teckna med kol så har hon inget givet medium som hon alltid arbetar med.
– Mina arbeten utgår mer från en idé eller ett koncept och sedan kommer formen utifrån det. Det kan vara i form av video, installation, ljudverk, textil, eller som i det här projektet - teckning. Jag ser inga begränsningar i material.   

Projektet bygger inte främst på ett intresse för blommor och växter utan snarare av ett stort intresse för hur makt tar sig uttryck.
– Människan har en önskan att indela både växter och människor i olika kategorier, ofta på sätt som egentligen inte säger så mycket om den faktiska individen. Detta är utgångspunkten för mitt verk. Jag älskar att vara i naturen och får mycket energi från växter av alla sorter i min vardag, så absolut har jag ett intresse av dem även om det kanske inte har varit den initiala drivkraften för mitt projekt.

Catja jobbar under sitt sista år på masterprogrammet med ett projekt som hon kallar Växtvärk, där hon samlar på växter som getts namn med kvinnliga eller queera konnotationer för att lyfta hur växter ofta könas som något feminint. Detta projekt har i sin tur lett till processarbetet Queering the Flora.
– Jag vill utforska queering som ett verb, det vill säga något man gör, snarare än något man är. Det handlar för mig om att undersöka hur man kan skapa ett mindre skifte i hur vi närmar oss de här växterna, eller hur vi läser dem som om de hade ett kön utifrån hur namngivaren tolkar deras utseende. Därför tecknar jag dem stort i rummet, större än mig själv och andra som tar plats i rummet och skapar nya sätt för oss att umgås eller studera växterna från Floran, som lämnar namnen utanför.