Centrum för en ny gemensam föreställning om världen

Vid svenska lärosäten har konstnärlig forskning bedrivits i cirka två decennier.
– Grunden för centrumet kommer att vara just detta arbete som redan är gjort och som vi kommer att bygga vidare på. För att göra det har vi identifierat fyra viktiga områden för undersökning: sätten att föreställa sig och förstå klimatförändring, historisk förändring, demokrati samt teknologi.
Ordet imaginär behöver förstås på rätt sätt i sammanhanget, förklarar Mick Wilson.
– Imaginär ska inte tolkas som något som är inbillat, overkligt eller osant. Istället handlar det om att undersöka hur det imaginära spelar roll för hur vi uppfattar och erfar världen. Ett exempel är systemet med nationer, vilket förstås är ett verkligt fenomen. Men även om vi gärna tänker oss att många länder alltid har funnits eller i varje fall har en lång historia, är indelning i nationer ett väldigt nytt sätt att föreställa sig världen. Det handlar om en sorts kollektiv fantasi och en av vår tids viktigaste utmaningar är att förändra och förfina denna fantasi så att den blir till nytta istället för till skada.

Också klimatomställningen och den nya AI-tekniken kräver en ny kollektiv fantasi för att vi ska kunna skapa en bättre förståelse för dessa områden, förklarar Mick Wilson.
– Hur kommer AI-tekniken att förändra ekonomi, utbildning, kultur, sysselsättning? Den här typen av frågor ställdes redan på 1960-talet när de första datorerna kom som fyllde ett helt rum. Frågorna återkom när internet, bärbara datorer och mobiltelefoner skapades. Tekniken är ”ny” men sättet vi tänker på dessa teknologier, exempelvis som något som av sig självt skapar förändring, är gammalt. Vi föreställer oss att tekniken är drivkraften för förändring, snarare än att se den som en produkt av hur olika aktörer – forskare, teknologer, kapitalister, ekonomer och andra – föreställer sig och förstår världen. Vi behöver nya sätt att tänka om och förstå förändringar som inte ger all makt till ett element i världen, som den kommersiella utvecklingen av ny teknik. Teknikens former skapas av mänskliga aktörer och andra krafter, inte genom en inre driftkraft hos tekniken själv.

Den forskning som utvecklas vid CAPIm ska vara nära knuten till utbildningen, förklarar Mick Wilson.
– Till nästa år planerar vi till exempel en resande sommarskola, där vi inte kommer att låsa in oss i något klassrum utan istället bedriva en vandrande skola, där vi lär oss tillsammans genom att följa i den store forskaren och tänkaren Walter Benjamins fotspår under hans sista resa då han försökte fly undan de fascistiska krafterna i Europa. Vi kommer att fortsätta utveckla befintliga experimentella kurser och även utveckla nya intensiva workshoppar där forskarna och studenterna genom gemensamma undersökningar tillsammans tar fram läroplanen istället för att arbeta med redan fastställd kunskap. 

Bild

CAPIm innebär ett samarbete mellan Göteborgs universitet och Kungl. Konsthögskolan i Stockholm, förklarar Mick Wilson.
– Det är två väldigt olika institutioner, där den ena är ett stort universitet, den andra en liten specialiserad akademi. Dessa olikheter innebär stora möjligheter: Kanske kommer vi att inse att vi, i det experimentella utrymmet mellan lärosätena, varken behöver göra som i Stockholm eller i Göteborg utan på ett tredje eller fjärde sätt som vi uppfinner tillsammans. 

Centrumet kommer att bjuda in både nationella och internationella forskare och konstnärer men också ha flera event öppna för allmänheten.
– Vi vill diskutera komplicerade idéer på ett sätt som är tillgängligt för de flesta men utan att förlora komplexiteten. För att nå olika sorters publik kommer vi att vara på olika arenor: invigningen av CAPIm skedde på Mejan i Stockholm men det första årliga symposiet planeras till Kulturhuset Bergsjön.

Ett annat viktigt mål är att öka anslagen för konstnärlig forskning, berättar Mick Wilson.
– Exempelvis EU-finansiering är väldigt svårt att få om man inte redan har statligt stöd. Där finns mycket att göra.

Kommer CAPIm att lösa några av dagens stora problem?
– Just att uppfatta problem som något man redan identifierat och i förväg har en klar uppfattning om, kommer inte att leda forskningen framåt. Vi vill öppna upp för nya sätt att se på samhället och då kanske problemen ser helt annorlunda ut.