Öar är hotspots för biologisk mångfald – de täcker mindre än 7 procent av jordens landyta, men står för upp till 20 procent av alla landlevande arter på planeten. Men öar är också hotspots för arters utrotning eftersom hälften av dagens hotade arter lever på öar.
I en ny studie har flera olika faktorer som påverkar risken och hastigheten för utrotning kartlagts. Forskarna har studerat däggdjur som lever på 182 nutida och tidigare öar.
– Vi har använt data om 1 200 levande och 350 utdöda arter av ö-däggdjur för att se vad som påverkar risken för utrotning, säger beräkningsbiolog Daniele Silvestro vid Göteborgs universitet och universitetet i Fribourg i Schweiz.
Storleken ändras av öns miljö
En riskfaktor är storleken på däggdjuren. För att anpassa sig till den unika miljön på en isolerad ö genomgår flera organismer extrema modifieringar av kroppsstorleken. Detta fenomen är känt som gigantism alternativt dvärgväxt – i allmänhet tenderar släktingar till stora kontinentala arter att bli mindre på öar och små arter tenderar att bli större. Men att vara en nedskalad eller uppskalad version av ursprungsarten ökar risken för utrotning, visar forskarnas studier.
– Djur som blir större på en ö blir mer attraktiva att jaga än deras fastlandssläktingar. Belöningen för varje fällt djur blir större. Stora djur som krymper i storlek blir mindre avskräckande att jaga för andra rovdjur och riskerar därför utrotning i högre utsträckning, förklarar Daniele Silvestro.
Daniele Silvestro har tagit fram ett program som kvantifierade data för en stor mängd levande, och utdöda, däggdjursarter på isolerade öar. Resultatet visade att ö-jättearter har en något högre risk för utrotning än ö-dvärgar. Denna skillnad var dock endast signifikant när utdöda arter inkluderades. Människans expansion runt om i världen har påverkat utrotningen av dvärgväxta och gigantiska ö-däggdjur på liknande sätt. Analysen visar sannolikt på effekten av mer intensiva och mångfacetterade mänskliga påtryckningar, såsom överexploatering och snabbare förluster av livsmiljöer, men också introduktionen av nya sjukdomar och invasiva rovdjur.
Utrotningen ökade med människan
Den största orsaken till utrotningen av däggdjur på öar är människan. I analysen framkom att det fanns ett tydligt samband mellan ö-utrotningar på global nivå och ankomsten av moderna människor, Homo Sapiens.
– Vi kunde se att utrotningen accelererade när människan befolkade och började påverka ekosystemet på en ö. Hastigheten i utrotningen ökade mer än 10 gånger efter att människan tagit över, säger Daniele Silvestro.
– När vi nu vet hur utsatta dessa däggdjur är, bör vi prioritera att skydda de mest extrema öjättarna och dvärgarna. Många av dem är redan hotade av utrotning, säger Daniele Silvestro.
Vetenskaplig artikel i Science: Dwarfism and gigantism drive human-mediated extinctions on islands
Kontakt: Daniele Silvestro, forskare på Institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet, telefon 076-490 99 31, e-post: daniele.silvestro@bioenv.gu.se
