De olympiska vinterspelen – ingen självklarhet från början
Vinter-OS i Peking är det 24:e i ordningen. Men vägen fram till de första olympiska vinterspelen var både lång och krokig, berättar Göran Patriksson, professor emeritus i idrottsvetenskap.
Den franske baronen Pierre de Coubertin låg bakom förslaget om att återuppliva de antika olympiska spelen i Aten 1896. Vid denna tidpunkt hade han inga tankar på några separata vinterspel. Men det ändrades när han bevittnade de Nordiska Spelen i Stockholm efter en inbjudan från Viktor Balck, den svenske delegaten i den Internationella olympiska kommittén, IOK.
– De Nordiska spelen arrangerades första gången 1901 och innehöll främst vintersportgrenar som skridskor och skidåkning. Pierre de Coubertin blev intresserad av att inkludera några sådana grenar i OS, säger Göran Patriksson.
Vintersportgrenar vid sommar-OS
Vid sommar-OS i London 1908 förekom konståkning på skridsko för herrar, damer och paråkning. Sverige erövrade på herrsidan alla tre medaljerna med den suveräne Ulrich Salchow på första plats (han vann också tio världsmästerskap).
Även vid OS i Antwerpen 1920 fanns konståkning med på programmet, men dessutom ishockey. I konståkningen vann Sverige guld både i herrarnas tävling genom Gillis Grafström och i damklassen genom Magda Julin.
– Hon sågs ännu vid 96 års ålder åka skridskor i Stockholm, vilket var samma år som hon dog.
Separata vinterspel motarbetades
Tidigare hade flera förslag om separata vinterspel lämnats in till Internationella olympiska kommittén.
– Men dessa motarbetades energiskt av de nordiska länderna, speciellt Norge, som ansåg att vintersport var en ”nordisk angelägenhet”. Man hänvisade till Nordiska Spelen, Holmenkollen, EM och VM i skridskoåkning och så vidare, säger Göran Patriksson.
Vintersportveckan i Chamonix
1924 arrangerades ”vintersportveckan” i Chamonix för att hedra de kommande olympiska spelen i Paris samma år. Många av de allra bästa skridsko- och skidåkarna från Norge, Finland och Sverige, deltog inte.
– Flera svenska framstående vinteridrottare var istället med i lokala distriktsmästerskap, vilket säger att det inledningsvis inte ansågs som särskilt viktigt att vara med i ett OS eller som i det här fallet vintersportveckan.
Från Sverige tävlade 31 idrottare. Norge dominerade fullständigt och blev bästa nation följt av Finland och Österrike. Sverige slutade på sjätte plats.
– De svenska skidlöparna var handikappade av sin obekantskap med den alpina terrängen och ovana med modern skidutrustning i form av korta skidor och fasta bindningar och var klart underlägsna norrmännen.
Fick olympisk status
Arrangemangen i Chamonix var bristfälliga och ganska improviserade. De svenska aktiva idrottarna fick bo i väldigt enkla barackliknande bostäder, medan ledarna erbjöds rum på lyxhotell i den fashionabla vintersportorten.
Sverige vann en guldmedalj i konståkning på skridskor genom Gillis Grafström, curlinglaget placerade sig på andra plats och ishockeylaget kom bara fyra, då flera av de bästa spelarna föredrog att spela bandy i Sverige.
– ”Vintersportveckan” blev dock framgångsrik och på så hög idrottslig nivå att IOK året därpå beslutade att tävlingarna skulle få olympisk status och fortsättningsvis arrangeras vart fjärde år som olympiska vinterspel, säger Göran Patriksson, professor emeritus i idrottsvetenskap.
AV: Thomas Melin