När man söker en doktorandtjänst gör man det med ett avhandlingsprojekt som man vill genomföra under sin tid som doktorand – något som är så viktigt och intressant att man kan tänka sig att arbeta med det i fyra års tid.
Vi ställde några frågor till Linda K. Hammarfelt, viceprefekt för forskarutbildningen.
Fyra år är lång tid, hur håller man som doktorand intresse och motivation uppe?
– Man behöver förstås ha ett starkt intresse för det man forskar om, eftersom avhandlingsprojektet är ens huvudsakliga arbetsuppgift. Och en doktorandtjänst ger en ju chansen att grotta ner sig i ett ämne på ett sätt man inte alltid kan göra senare i karriären. Men jag vill lite bort från myten om forskningen som ett kall eller en passion. Det kan lätt leda till stress och en känsla av otillräcklighet dagar då man inte känner sig "kallad" utan mer ser arbetet som ett jobb.
– Sedan gör man mycket annat också utöver forskning, många av våra doktorander undervisar till exempel inom sina ämnen. Och ofta kan undervisning, men även seminarier, konferenser och kurser man går tillsammans med doktorandkollegerna hjälpa till att hålla igång motivationen.
Du har själv varit doktorand – hur kommer det sig att det blev forskning för dig?
– Jag tyckte redan tidigt under studietiden att språk och litteratur var roligt – inte minst att skriva uppsatser! Och det var just i samband med att jag skrev min magisteruppsats om en japansk-tysk författare som en av mina lärare uppmuntrade mig att söka doktorandtjänst. Det är jag väldigt glad för idag, för jag gillar mitt jobb.
Vad tycker du var roligast respektive svårast?
– Roligast var förutom själva skrivandet att jag fick chansen att vara med i olika nätverk, resa och diskutera mitt projekt med andra doktorander och forskare. Jag var till exempel gästdoktorand i Hamburg i ett halvår. För mig var det svåraste av allt att jag var så självkritisk, jag hade svårt att lita på att det jag skrev och gjorde var bra nog. Med tiden har jag blivit lite snällare mot mig själv.
Vad har du för tips till den som vill bli doktorand?
– Att inte fastna på ett ställe utan våga röra på sig till andra länder, lärosäten och miljöer under studietiden tror jag är viktigt för att utvecklas. Sedan gäller det att hitta en balans mellan att vara målmedveten och fokuserad på det man vill göra och samtidigt kunna ta till sig av konstruktiv kritik och den feedback man får på vägen.
Text: Janna Roosch