Sara Ebadi är en av de läkarstudenter som hjälper till i undervisningen. Under dissektion av kroppar som människor valt att donera till universitetet visar hon hur organ och strukturer i kroppen hänger samman, för en liten grupp läkarstudenter i taget. Det ger insikter som inte går att få på annat sätt.
Sara Ebadi har bara en termin kvar innan hon tar examen från läkarprogrammet vid Göteborgs universitet. Hon har också uppdrag som amanuens inom anatomi, vilket innebär att hon hjälper andra studenter att lära sig hur kroppen är uppbyggd. I undervisningen används bilder och olika modeller av kroppen, men även avlidna människor, som valt att donera sina kroppar till undervisningen vid universitetet.
Tryggt och respektfullt
När läkarstudenterna kommer till dissektionssalen är det ofta första gången de möter en avliden människa. Så var det för Sara också, och hon minns hur det var när hon själv var med om sin första dissektion för tre år sedan:
– Jag var lite nervös innan vi gick in i salen, för jag visste ju inte hur jag skulle reagera. Men det kändes väldigt tryggt och respektfullt. Det var verkligen omvälvande att få se hur den mänskliga kroppen ser ut på riktigt. Jag fick flera aha-upplevelser om anatomin som jag inte hade förstått med de bilder och modeller av kroppen som vi hade studerat tidigare.
Stor respekt
Studenterna förbereds väl innan de är med om sin första dissektion, bland annat med undervisning med olika modeller av plast och andra visualiseringar av kroppen. Efter dissektionen följs undervisningen upp med diskussioner under ledning av kursansvariga läkare och professorer.
För att skapa en neutral distans i undervisningssituationen benämns kropparna under anatomiundervisningen som ”preparat”.
– Vi är alla väl medvetna om att preparaten varit levande människor, och när jag påminner studenterna om det innan vi inleder en dissektion brukar alla nicka instämmande, säger Sara, och tillägger att tacksamheten till dem som valt att donera sina kroppar är stor:
– Genom att tillåta oss läsa av deras kroppar bidrar de till att vi blir bättre läkare och att vården blir bättre. Vi uppskattar det verkligen, säger Sara.
Vid varje dissektion är en mindre grupp läkarstudenter på plats, medan Sara eller någon av de andra anatomiamanuenserna blottlägger organ och strukturer, lugnt och metodiskt. Dissektionen sker helt anonymiserat, där studenterna får bli varse om sjukdomar och åldersförändringar under undervisningens gång.
En blivande kirurg
Det är roligt att se förändringen i de andra läkarstudenternas ansikten när de får nya insikter om hur den mänskliga kroppen är uppbyggd, tycker Sara. Förutom att det är stimulerande att undervisa ger hennes uppdrag som amanuens en möjlighet för henne att meritera sig inför den tid då hon som färdigutbildad läkare ska söka tjänstgöring för att kunna specialisera sig.
– Mitt mål är att så småningom bli kirurg. Det är en populär läkarinriktning där många känner sig kallade, men få blir utvalda. Att jag medverkar inom undervisningen inom anatomi innebär att jag får fördjupade kunskaper som för mig ett steg närmare min dröm.