EU-projekt ska förbättra skyddet av havsmiljön

Övergödning, överfiske och förlorade livsmiljöer. Att Västerhavet inte mår bra är ingen nyhet. För att vända utvecklingen ska de marina ekosystemen restaureras och en större del av havet skyddas. EU-parlamentet antog nyligen en restaureringslag som innebär att fler marina livsmiljöer ska kartläggas och att planer för hur de ska återskapas tas fram. Och enligt EU:s strategi för biologisk mångfald ska 30 procent av europeiska hav vara skyddade till 2030. En tredjedel av dem ska ha så kallat strikt skydd.

– Dagens skyddade områden har inte varit särskilt effektiva. På många platser tillåts fiske och andra verksamheter. Den nya lagstiftningen kommer innebära ett bättre och mer effektivt skydd för marina livsmiljöer, säger Pierre De Wit, forskare i marinbiologi på Institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet.

Ålgräsängar och musselbankar

Det nystartade EU-projektet MARHAB ska ta ett större grepp på vad som behöver göras för att förbättra skyddet av havsmiljön. I projektet, som leds av norska Havforskinginstituttet, ska forskare från fem olika länder arbeta med Kattegatt och Skagerrak som fokusområde. Resultaten ska sedan användas vid införandet av nya skyddade områden.

– Vi ska ta fram riktlinjer och metoder för att se till att de åtgärder som genomförs ger bättre effekt, säger Pierre De Wit.

En viktig del av projektet är att undersöka hur spridningen av individer inom arter ska vägas in när nya skyddade områden planeras. Pierre De Wit ska tillsammans med kollegan Marlene Jahnke från Institutionen för marina vetenskaper ska särskilt fokusera på musselbankar och ålgräsängar, två livsmiljöer som är viktiga för många havslevande arter.

– Det är viktigt att de skyddade områdena bildar ett nätverk där individer kan sprida sig emellan. För att det ska fungera behöver man till exempel ta hänsyn till havsströmmar, genetisk variation och arters olika spridningsätt, säger han.

Brist på stora rovfiskar

Medan övergödning och syrebrist har fått stor vetenskaplig uppmärksamhet – och varit ett centralt fokus för förvaltningsinsatser under flera decennier – har bristen på stora predatorer i kustnära marina ekosystem inte fått samma uppmärksamhet. Karin Hårding, forskare i zoologisk ekologi på Institutionen för biologi och miljövetenskap, ska tillsammans med norska kollegor undersöka konsekvenserna av färre stora rovfiskar och marina däggdjur i ekosystemen.

– Förlusten av stora rovfiskar som torsk kan orsaka så kallade trofiska kaskader, där avsaknaden av rovfiskar stör ekosystemets funktion och leder till en försämring av livsmiljöerna. Studier har visat att när rovfisk försvinner uppstår liknande effekter som vid övergödning, säger hon.

Tillsammans med sina norska kollegor ska Karin Hårding sätta sändare på bland annat torskar, tonfiskar och sälar för att kartlägga var stora rovfiskar och marina däggdjur söker sin föda och hur de rör sig mellan olika havsområden. Det blir en viktig pusselbit för att skydda rätt områden.

– En viktig målsättning med projektet är att ta fram ett skydd som gör att dessa toppredatorer kan komma tillbaka på västkusten. För att de ska kunna ske måste det även finnas korridorer mellan de skyddade områdena så att de stora rovfiskarna kan förflytta sig utan att bli uppfiskade, säger hon.

Text: Karl-Johan Nylén