Evolutionen kan rädda musslor från havsförsurning
Musslor och ostron kan drabbas av ett allt surare hav eftersom de har skal av kalciumkarbonat. Hur mussellarver reagerar på miljöförändringar, och deras möjlighet att anpassa sig till lägre pH-värden, har stor betydelse för överlevnaden, visar ny forskning från Göteborgs universitet.
– Det är viktigt att förstå hur musslor ska kunna överleva i framtiden för att man ska kunna fortsätta odla och äta musslor, säger Alexander Ventura på institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet och författare till en ny doktorsavhandling.
Koldioxid från luften hamnar i havet
Havsförsurning beror på att havet tar hand om en del av utsläppet av koldioxid i atmosfären. På så sätt blir havet allt surare i takt med miljöförstöringen. Och ett allt surare vatten kan få negativa effekter på marina organismer som producerar skal av kalciumkarbonat. Det blir helt enkelt svårare for djur som musslor och ostron att bygga och underhålla sina skal.
– Men negativa konsekvenser av miljöförändringar, som havsförsurning, kan försvinna med tiden tack vare evolutionen när djuren anpassar sig till den förändrade miljön, säger Alexander Ventura.
För att studera tåligheten hos blåmussellarver (Mytilus edulis) utsatte han mussellarver för olika pH-värden. Från normalt havsvärde med medelvärdet 8.1, ner till det extrema pH-värdet 7.1.
Det visade sig att toleranströskeln för mussellarverna motsvarade det lägsta pH-värde som larverna normalt utsätts för i sin naturliga miljö, ungefär 7.8.
– Men vi upptäckte också att flera larver från populationen tålde lägre pH-värden, ungefär runt pH 7.6, vilket är ett tecken på deras anpassningspotential till havsförsurning, säger Alexander Ventura.
Studerade ärftliga egenskaper för överlevnad
Forskarna studerade även hur stor ärftligheten var för de egenskaper som kan påverka larvernas överlevnad. Resultaten visade att både storlek och missbildningar på skalen hos mussellarver, som är två viktiga egenskaper för musslornas 
överlevnad, ärvs i hög grad när larverna utsätts för lågt pH.
– Det verkar betyda att det finns en hög anpassningspotential hos musslorna, säger Alexander Ventura.
Forskarna identifierade också vilka gener som slås på när larver börja bilda sina skal.
De genetiska experimenten gjordes på larver av stillahavsostron (Crassostrea gigas) istället för på musslor eftersom ostronens arvsmassa har kartlagts, vilket gör det lättare att identifiera intressanta gener.
– Det är viktigt att förstå vad som händer inuti de känsliga ostronlarvernas celler när det första skalet bildas för att kunna förutsäga vilka effekter miljöförändringar kommer att ha i framtiden, säger Pierre De Wit, handledare och docent vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet.
Alexander Venturas forskningsprojekt är en del av ett större EU-projekt, CACHE, som undersökt om kommersiella skaldjur, som musslor, ostron och kammusslor, kan motstå miljöförändringar.
Platser där forskningen har bedrivits: Förutom i Göteborg också vid Department of Fisheries and Wildlife and Coastal Oregon Marine Experiment Station (Oregon State University, Newport, Oregon, USA).
Kontakt:
Alexander Ventura, institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet, mobil: 076- 32 055 23, e-post: xela3185@gmail.com
Pierre De Wit, institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet,
telefon: 031-786 9550, e-post: pierre.de_wit@marine.gu.se
Avhandlingens titel: Bivalves in the face of ocean acidification.
Handledare: Sam Dupont och Pierre De Wit
Foto:
1. Mussellarver
2. Experiment
3 Musselhona som släpper ägg
4. Alexander Ventura