Jeanine Olsen, forskare inom marin evolutionsbiologi, har utsetts till hedersdoktor på Naturvetenskapliga fakulteten. Jeanine Olsen har samarbetat tätt ihop med Göteborgs universitet i sin forskning på olika arter av brunalger och sjögräs. Bland annat ledde hon kartläggningen av ålgräsets hela arvsmassa.
Grattis till hedersdoktortiteln, vad är dina känslor och reaktioner på detta?
– Jag känner mig djupt hedrad. Det är också väldigt roligt och spännande.
Vad är det som är så intressant med sjögräs?
– Sjögräs är de enda marina blommande växterna. Ålgräs (Zostera marina) är den mest geografiskt utbredda sjögräsarten och är grundarten för ett helt ekosystem där ålgräset bidrar till hållbara fiskevatten som barnkammare. Ålgräset gör även vattnet klarare, motverkar kusterosion samt binder betydande mängder kol.
Hur har du jobbat med Göteborgs universitet i din forskning?
– Mina kontakter med Göteborgs universitet går tillbaka till början av 1990-talet och mitt första EU-anslag, där mitt eget universitet i Groningen och Göteborgs universitet var partner. Vi skulle undersöka samspelet mellan genetik och biologisk mångfald hos flera tångarter med olika ursprung. Vi kunde också visa att biologisk mångfald på genetisk nivå är en drivkraft för ekosystemfunktioner. Snart expanderade arbetet till andra arter och sedan till sjögräset Zostera marina.
– På nationell nivå var starten av Linnaeus Centre for Marine Evolutionary Biology (CeMEB) mycket viktig eftersom det var en långsiktig satsning över 10 år (2008–2018 och fortsättningsvis). Jag var medlem i en rådgivande grupp till CeMEB. Detta var en fantastisk möjlighet att gå vidare inom den genomiska forskningen med en uppsättning nyckelarter. Under denna period var jag också gästprofessor vid Göteborgs universitet. Jag åkte till Göteborgs universitet minst två gånger om året i nästan 25 år, de flesta av mina besök var på Tjärnö. Kvaliteten på forskningen vid denna forskningsstation är i toppskiktet av marina labb över hela världen.
Vad gör du nu?
– Jag gick i pension från Universitetet i Groningen 2016 men fortsätter att vara aktiv på olika sätt. Alla verkar tro att jag har ”inget att göra” och därför blir jag ofta tillfrågad som koordinator i olika nätverk. Då kan jag vara inblandad i den roliga forskningen utan alltför stort ansvar. Vad kan vara bättre än det?