Expedition till Svalbard för att undersöka Golfströmmen
Ett forskarteam från Göteborgs universitet åker i augusti till Svalbard med forskningsfartyget Skagerak för att undersöka djupvattenbildning i den nordligaste delen av Golfströmmen.
– Är man intresserad av att ta reda på om Golfströmmen kommer att stanna av, då måste man forska här, säger Anna Wåhlin, professor i oceanografi på Institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet.
Golfströmmen kan sägas ”vända" vid Svalbard. Det sker för att strömmens varma ytvatten kyls ner och salthalten höjs, och därmed blir vattnet också tyngre. Det tyngre vattnet sjunker sedan ner till botten, strömmar tillbaka söderut och lämnar därmed plats för nytt varmt ytvatten. Ombildningen av de olika vattenmassorna är viktig för att den globala havscirkulationen ska fungera – in med varmare ytvatten, bort med kallare djupvatten.
– I Svalbard vill vi spåra vad som händer när vattnet blir tillräckligt tungt för att börja sjunka och bilda djupvatten. Vi kommer undersöka salthalt, temperatur och syrgashalt och följa djupvattnets väg ut från det inre av Storfjorden, ut på kontinentalsockeln och tillbaka in i Nordatlanten. Vi vill ha en siffra på hur mycket djupvatten som bildas och varför det bildas så mycket, säger Anna Wåhlin som är expeditionsledare.
Storfjorden viktig del av Golfströmmen
Storfjorden på Svalbard är speciell i avseende vad gäller djupvatten. Här skapas det nämligen mycket havsis genom att saltvattnet fryser till; framför allt på vintern, men också en del på sommaren. Och när saltvatten fryser, så bildas iskristaller bestående av sötvatten, vilket gör att saltet pressas ut och blir kvar i havsvattnet – som alltså blir ännu saltare och därmed tyngre.
– Vattnet är väldigt salt och tungt när det lämnar fjorden och sedan blandas det med omkringliggande vatten och salthalten blir lägre. Om man vill forska på om Golfströmmen kommer att stanna av, så är denna process en del av det. Det är viktigt eftersom det påverkar den globala havscirkulationen, säger Anna Wåhlin.
Kommer Golfströmmen att stanna?
– Nej, det finns ingenting som tyder på att Golfströmmen kommer att stanna. De drivkrafter som driver den har inte ändrats, det vill säga vindsystemen i Nordatlanten samt djupvattenbildningen i norr, och de långa tidsserier som finns visar ett stabilt strömsystem som har vissa variationer.
– Men vi behöver mer kunskap, bland annat om den norra delen där djupvattenbildningen sker, och vi behöver långa tidsserier för att kunna göra säkra jämförelser. Storfjorden är speciell för här finns redan långa tidsserier med data att jämföra med, så vi kan se vad som förändrats, säger Anna Wåhlin.
”Hade inte gått utan R/V Skagerak”
Forskarna åker till Svalbard med Göteborgs universitets forskningsfartyg Skagerak för att genomföra sina undersökningar. Under isen inne i Storfjorden kommer forskarna att skicka in en fjärrstyrd undervattensfarkost – ROV – för att göra mätningar, skanna mindre områden och ta foton.
– Det är viktigt för att förstå processerna inne i isen bättre. Vi vill in under isen för att se exakt hur det ser ut när vattnet lämnar isen. Vi hoppas få riktigt fina foton på den process som kallas ”brine rejection”, det vill säga när saltvattnet fryser och saltet pressas ut, säger Anna Wåhlin.
Forskarna kommer sedan med hjälp av R/V Skagerak följa djupvattenströmmen i tio dagar och ta prover dygnet runt. Fartyget åker en halvtimme, stannar därefter en timme för att ta vattenprover med CTD, och fortsätter sedan vidare.
– Vi har ett fantastiskt fartyg i Skagerak som gör det möjliggör denna typ av forskning med den utrustning som redan finns ombord. Det är annars ett stort arbete att samla ihop all mätutrustning, se till att allt fungerar, skicka containrar, packa upp och sedan omvänt efter expeditionen. Större fartyg kräver att man har många projekt ombord, ibland 10 – 12 projekt som skall samsas om fartygstiden. Då blir varje projekt mer utspätt och det blir absolut inte tid för detaljerade processtudier som den som vi ska göra i augusti.
– Jag hade inte kunnat göra den här forskningen utan Skagerak, säger Anna Wåhlin.
Text: Annika Wall
