"Fågeln som röjer sin närvaro genom sången"
Lövsångaren är ett välkommet vårtecken och ljudinslag i vår svenska natur. Håkan Möller är professor i litteraturvetenskap och fågelskådare. Läs hans betraktelse av den lilla sångarens ankomst.
Nu har det hänt. Det var förrförra helgen. Under en promenad hörde jag den på andra sidan sundet på den sydligt belägna grannön. Bara en kort strof. Men det räckte för att det själsliga välbefinnandet skulle infinna sig. Ett stillsamt rus utlöst av några vaga men klart urskiljbara toner. Ett av tecknen på att den efterlängtade årstiden nu definitivt är här. Oberoende av den kyliga väderleken har den redan sedan flera veckor anlänt de sydliga delarna av vårt land och nu kan de första exemplaren höras sjunga här och där även en bit upp i landet. Vad var det jag hörde? Årets först lövsångare, en av de tropikflyttare som anländer tidigast. Med sina ca 13 miljoner vårt lands allra vanligaste häckfågel. Trots det är det kanske inte alla som vet hur den ser ut. Åtminstone i jämförelse med bofinken (hannen), som den konkurrerar med om att vara Sveriges vanligast fågel, kan den te sig oansenlig. Liten, slank, med gråbrungrön ovansida, svagt gultonad strupe och bröst, i övrigt vitaktig undersida och ett markerat gulvitt ögonbrynsstreck. Det skulle också kunna bero på att den rör sig rastlöst, fladdrande från gren till gren, och därför kan vara svår att få grepp om. På många håll i landet brukade det sägas att den kom när björklöven var stora som musöron. I takt med klimatförändringen tycks den liksom somliga andra flyttfåglar ha börjat anlända något tidigare än vad som har kommit att anses normalt. Och på många håll långt före att björken skimrar i ljust grönt.
Håll utkik efter fågeln som alltså röjer sin närvaro främst genom sången – en mjuk, vacker tre sekunder lång sångslinga, som stegrar sig i mitten för att sedan falla – och vars vetenskapliga namn – Phylloscopus throcilus – fritt översatt ger en antydan om dess beteende: snabblöpande lövskådare.
Håkan Möller
Håkan Möller är professor i litteraturvetenskap och ägnar sig vid sidan om sin akademiska vardag åt fågelskådning. Sedan ett par år har denna sysselsättning också blivit föremål för ett par trevande försök att skriva kultur- och zoologihistoriska artmonografier. Med fokus på en viss fågelart följer han behandlingen av den genom kulkultur- och vetenskapshistorien.