Fem frågor till Ram Krishna Ranjan

Hur skulle du beskriva din forskning och din avhandling? 
Jag använder filmpraktik för att förstå hungersnöden i Bengalen 1943 från ett kast-subalternt* perspektiv i min forskning. Hungersnöden drabbade nästan tre miljoner människor och orsakades av flera faktorer, inklusive brittisk kolonialpolitik, krigsförhållanden, lokala eliter och företag som lagrade livsmedel för egen vinning, samt makthierarkier relaterade till kast, klass och kön. Nyligen publicerad forskning har fokuserat på hungersnöden utifrån ett antikolonialt perspektiv, men det finns en lucka när det gäller att se sambandet mellan kasthierarkier och hungersnöden. En viktig fråga som uppstår är hur man kan hitta och dela rättvisa berättelser om hungersnöden även när man fokuserar på kast och underordning. De etiska, metodologiska och estetiska frågorna har varit en central del av min forskning. 
* Subalternitet är en maktordning och handlar om när underordnade grupper inte kan uttrycka sina egna politiska intressen och är därför röstlösa. Det är ett begrepp inom postkolonial teori.  
 

Vad fick dig att välja detta forskningsämne? 
Jag kommer från ett område i Indien som ofta drabbas av översvämningar. Där är det svårt att inte se kopplingen mellan kast och katastrofer. Den position du har i kasthierarkin påverkar ofta din möjlighet att hantera svåra händelser och följderna som dessa efterlämnar. Det är en “allmänt känd sanning” men däremot saknas forskning inom området. Under 2010-talet, när intresset för hungersnöden i Bengalen väcktes på nytt, var huvudfokuset en antikolonial synvinkel, och kastfrågan var märkbart frånvarande. Denna brist på uppmärksamhet fick mig att bli intresserad av hungersnöden. Jag tänkte att det skulle vara intressant att undersöka hur filmpraktik kan användas för att utforska sambandet mellan kastfrågan och hungersnöden. 
 

Hur har din forskningsprocess sätt ut? 
Min forskning har följt en utforskande och föränderlig process som kännetecknas av en serie konstnärliga experiment. Vid varje steg har insikter från den tidigare fasen spelat en betydande roll i att omforma och ompröva forskningsfrågorna så väl som helhetsperspektivet. I stället för att följa den "konventionella" metoden att kartlägga fältet genom omfattande läsning, skrivande och sammanfattning av befintlig kunskap inom området, satte jag filmskapandet i förgrunden redan från början. Utgångspunkten var befintliga filmer om hungersnöden som jag granskade genom en kritisk läsning ur ett kast-subalternt perspektiv. Detta hjälpte mig att nyansera mina forskningsfrågor och min fokus. 

Därefter åkte jag till två Dalit*-byar nära staden Midnapore i Västbengalen, Indien, för att göra fältarbete genom film. Mitt fokus var att se till att arbetet var etiskt och metodiskt snarare än att bara samla in muntliga berättelser. Jag samarbetade med två lokala konstnärer som själva befann sig i en underordnad position i kasthierarkin. I arbetet med filmen började jag ifrågasätta hur "etnografiska bevis" fungerade i och genom film. Jag bestämde mig för att hålla en improviserad workshop tillsammans med en Dalitisk performancekonstnär - ett tillfälle som också filmades.  

Sammanfattningsvis är min forskning i grunden en metodologisk utforskning som utvecklas genom ett flexibelt tillvägagångssätt där man omprövar och finjusterar metoder och strategier under processens gång. 
* Dalit är har historiskt tillhört den lägsta kasten i det hinduiska kastsystemet och har ofta behandlats som "oberörbara". På grund av sitt utanförskap kallas de också kastlösa men gruppen själva använder sig av ordet Dalit. 

Vad är din slutsats? Och hur relaterar filmerna till din avhandling? 
Ett visst mått av (o)möjligheter kastar skuggor över ett forskningsprojekt som detta. Även om vi erkänner att det finns en historisk lucka när det gäller kopplingar mellan kast och hungersnöden, hur fyller vi den här luckan? Är det ens möjligt?  Med utgång i tidigare nämnda dilemman föreslår jag i min forskning ett skifte från att "återupptäcka" historier till vad jag kallar "negotiated imagination," vilket innebär att skapa en kontinuerlig dialog med de som tillhör kastunderordnade grupper och låta dem vara aktiva och kreativa deltagare i processen. De blir därmed inte bara föremål för berättelserna utan får en roll i att forma och bära dessa berättelser på ett sätt som känns respektfullt och rättvist. Inom min forskning argumenterar jag för att detta är möjligt när vi använder oss av iterativa, samarbetsinriktade och ny-utforskande processer. 

I denna forskning är filmpraktik inte bara en viktig metod, utan också ett medium för att visa upp resultatet. Tillsammans med publicerade artiklar utgör fem filmer, eller kanske snarare fem filmexperiment, min avhandling. Varje filmexperiment var inriktade på att testa etiska, metodologiska och estetiska föreställningar i mitt försök att sätta kast-subalternas upplevelser av hungersnöden i centrum. Ibland är dessa filmer en ren dokumentation av kreativa och samarbetsinriktade processer och metoder, men målet har samtidigt varit att filmerna ska kunna fungera som självständiga visuella upplevelser i sig (utan stöd i den skriftliga avhandlingen). 

Bild

Vad kommer du att göra efter disputationen, kommer du att fortsätta forska? 
Jag har arbetat deltid som adjunkt på HDK-Valand sedan den första september. Men jag kommer även att fortsätta att forska och är just nu aktiv inom ett nytt projekt; Just heat, som kommer att pågå ett år. Jag planerar också att ansöka till Vetenskapsrådet om bidrag för ett nytt, större projekt inom en snar framtid.  
 
Ladda ner och läs avhandlingen Cuts and Continuities: Caste-subaltern imaginations of the Bengal famine of 1943 här. Avhandlingen är publicerad på engelska och disputationen sker på engelska.