Flera tumörer utan släktskap uppstår samtidigt i tunntarmen

Neuroendokrin cancer i tunntarmen är en förhållandevis ovanlig cancerform, som drabbar några hundra personer i Sverige varje år. Samtidigt är det den vanligaste formen av cancer i tunntarmen. Sjukdomen kallas också SI-NET, efter engelskans Small intestine neuroendocrine tumor. Eftersom det är en långsamt växande cancerform kan patienter leva länge med sjukdomen.

Konkret klinisk fråga

– När vi opererar bort neuroendokrina tumörer i tunntarmen hittar vi ofta många tumörer på samma ställe, vilket är ovanligt. Ingen annan cancersjukdom ser ut riktigt på det sättet. Cancerformen är också ovanlig på det sättet att kända drivande mutationer i stort sett saknas, säger Erik Elias, kirurg inom endokrin kirurgi på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och disputerad forskare vid Göteborgs universitet.

Han vände sig till Erik Larsson Lekholm, professor i bioinformatik vid Göteborgs universitet, för att de tillsammans skulle söka svar på frågan hur tumörklustren bildas. De konstaterar att deras samarbete i hög grad präglas av ett translationellt arbetssätt, där bioinformatiska analyser i forskningsfronten applicerats på en konkret fråga från den kliniska vardagen.

Forskarna började med att kartlägga kompletta genomsekvenser från elva tumörer och metastaser funna i en och samma patient. Genom att jämföra icke-drivande genetiska förändringar (så kallade passagerarmutationer) i de olika tumörerna kunde deras släktträd kartläggas.

Överraskande svar

Resultatet var både entydigt och överraskande. Tarmtumörerna hade utvecklats oberoende av varandra. Metastaserna var däremot tydligt besläktade och kunde spåras tillbaka till en specifik tarmtumör.

– Vanligtvis tänker man sig att cancer utgår från en enda cell, där balansen i celldelningen rubbats på grund av genetiska förändringar. Tumörutvecklingen sker sedan i steg och kan i värsta fall slutligen leda till metastatisk cancer, som kan sprida sig både lokalt och till andra platser i kroppen. Här har den processen satts igång inte bara en gång, utan flera gånger i samma vävnad, säger Erik Larsson Lekholm som menar att fyndet slår upp dörren till ett nytt forskningsfält:

– Hur kan det egentligen kan bli så här? Hur kan flera olika celler på ungefär samma plats i kroppen samtidigt utveckla liknande canceregenskaper, dessutom utan uppenbara drivande mutationer? Vår hypotes är att det kan ha skett en förändring i den miljö där cellerna finns, och vi har påbörjat arbete för att undersöka det närmare.

Stor klinisk betydelse

Efter det första överraskande resultatet upprepades helgenomsekvenseringen på tumörer, metastaser och blod från ytterligare tio patienter, delvis med hjälp av material från en lokal biobank som byggts upp under många år genom ett samarbete mellan endokrinkirurgen och patologen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Arman Ardalan, postdoktor inom bioinformatik i Erik Larsson Lekholms grupp, har gjort ett stort arbete med dataanalysen.

Alla tumörer måste bort

Förutom fyndet att tumörerna uppstått oberoende av varandra ger studien en annan förvånande insikt: ofta ger inte bara en, utan flera av dessa tumörer upphov till metastaser. För kirurgen Erik Elias har upptäckten stor klinisk relevans:

– Den här studien visar hur viktigt det är att vi tar bort alla tumörer i tarmen. Inom den kirurgiska vården behöver vi diskutera om vi ska ha större marginaler vid operationen, det vill säga operera bort mer tarm för att bli säkrare på att vi fått bort samtliga tarmtumörer. Det fullt möjligt att de sena återfall i sjukdomen som vi tyvärr ibland ser kan förebyggas genom en sådan åtgärd och detta skulle förstås ha stor betydelse för den enskilda patienten.

Titel: Independent somatic evolution underlies clustered neuroendocrine tumors in the human small intestine