Fördelningseffekterna är en viktig fråga för moralfilosofin
Hur bör samhället hantera inflation? Det finns inga enkla svar på den frågan men ur ett praktiskt filosofiskt sätt att se på det är det framför allt rättvisefrågan som bör diskuteras, menar Joakim Sandberg, filosofiprofessor: Vem är det som drabbas och som behöver bära bördan?
– I dagsläget är det de fattigaste, de som har minsta möjliga marginaler, som drabbas hårdast. Framför allt när det har varit på mat som prishöjningarna slagit som hårdast, säger Joakim Sandberg, professor i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet samt professor i ekonomi och finans ur ett humanistiskt perspektiv vid Rijksuniversiteit Groningen i Nederländerna.
Att exempelvis kräva att LO och löntagare ska ta ansvar genom att gå fram med lägre lönekrav, eftersom höjda löner orsakar en inflationsspiral, visar också att det är de med lägst marginaler som förväntas ta den moraliska bördan för inflationen, menar Joakim Sandberg.
– Ur ett moraliskt perspektiv kan man diskutera hur bördan bör fördelas. Är det rimligt att det är de som har det sämst ställt som ska ta den största delen?
Hur ska ansvaret fördelas?
Vems är då ansvaret, för att exempelvis se till att en barnfamilj har råd med mat när inflationen gör att priserna skenar? Är det politikernas ansvar att skapa lagar och regler som förhindrar prishöjningar, har handlarna ett moraliskt ansvar att låta bli att höja priserna trots att de själva då får lägre marginaler – eller är det kanske individen som själv bär ansvar och borde ha sett till att ha en buffert för tuffare tider?
Den kniviga filosofiska frågan när det kommer till inflation är just balansen i ansvarsfördelningen.
– Jag tror att de flesta är med på tanken att någon insats behöver göras, men det finns olika syn på exakt vad. Flera sidor i politiken är överens om att det är en gemensam utmaning och en gemensam kris. Därför pratar även ekonomer om fördelningseffekterna – hur ska den här bördan för att lösa problemet fördelas?
Hur rättviseproblemet bör lösas finns det såklart en lång rad olika uppfattningar om.
– Det finns till exempel de som tar tillfället i akt och argumenterar för en radikal omställning av det finansiella system vi har. Andra förordar en ransoneringsekonomi för miljöns skull.
Joakim Sandberg tar elstödet som nyligen betalats ut som ett exempel på hur politiker kan försöka fördela bördan.
– Men det stödet var enbart baserat på elförbrukningen, medan det samtidigt går att argumentera för att höga elpriser är ett bra incitament för att minska elförbrukningen. Det är också tveksamt ur en rättviseaspekt, att det är de som förbrukat mest som får mest pengar. Det hade till exempel varit möjligt att öka bostadstillägget eller liknande istället, så att det hade gått till dem som drabbats mest.
Etik och moral
Vem som ska bära de ökande kostnaderna är också en affärsetisk fråga.
– Vissa företag verkar inte vilja ta någon del av ansvaret utan skickar istället över det till kunderna – kanske till och med ökar sina vinstkrav. Det går att tänka sig att de skulle ta en liten del av bördan, att vi delar på ansvaret. Jag tror också att boven är att man tänker proportionerligt. Om de ska göra lika stor procentuell vinst på sina inköpspriser höjer de priset ännu mer, vilket gör att de får ännu större vinst medan det blir ännu dyrare för de fattiga. Problemet blir när det är oligopol där vi bara har några få matjättar som konkurrerar. De utnyttjar en ickefungerande marknad, säger Joakim Sandberg.
Han nämner även ett område där han inte anser att Sverige gjort tillräckligt. EU-kommissionen har föreslagit en tillfällig beskattning på övervinster för vissa företag inom energisektorn, för att pengarna ska kunna användas till välfärd. Ett tillfälligt så kallat solidaritetsbidrag i fossila sektorer, som ska baseras på övervinster som inte motsvarar någon regelbunden vinst som företagen kunde ha förväntat sig att få under normala omständigheter.
– EU har sagt att det är något medlemsstaterna bör göra, men Sverige har gått väldigt långsamt fram med det, och därmed förlorat extremt mycket välfärdspengar som istället går till energibolagens fickor, säger Joakim Sandberg.
Text: Johanna Hillgren
