Forskarnas favoriter till Nobelpriset i litteratur
Salman Rushdie, Sofi Oksanen och Ngũgĩ wa Thiong'o – det är några av namnen som nämns när forskare vid Institutionen för språk och litteraturer tippar vinnaren av Nobelpriset i litteratur 2022. De svarar också på frågan om vem de tycker borde vinna det prestigefyllda priset. På torsdag klockan 13.00 får vi reda på vem det blir.
FRÅGA 1: Vem tror du tilldelas Nobelpriset i litteratur i år?
FRÅGA 2: Vem tycker du borde tilldelas priset i år?
Maria Olaussen, professor i engelska med litteraturvetenskaplig inriktning
1. Den finländsk-estniska författaren Sofi Oksanen som skriver om de baltiska ländernas historia och förtryck av oliktänkande i Ryssland. Hon är en flitig debattör med ett tydligt feministiskt perspektiv. Hennes böcker är översatta till flera språk och hon har mottagit flera litterära utmärkelser.
2. Den sydafrikanska författaren Zoë Wicomb som är att betrakta som lika betydelsefull som de tidigare nobelpristagarna Nadine Gordimer och J. M. Coetzee. Hon skriver om den sydafrikanska historien från ett unikt perspektiv med en blick för samhällets komplexitet.
Paulus Tiozzo, doktorand i tyska med ett avhandlingsprojekt om Nobelpriset och den tyskspråkiga litteraturen
1. Att gissa är vanskligt när det gäller Nobelpriset eftersom valet av pristagare är ett rent lotteri som saknar logik; den avgörande faktorn är akademiledamöternas personliga preferenser och nycker. Själva urvalsprocessen styrs sen av somliga ledamöters förmåga att övertyga en majoritet av de aderton som ofta motiveras av tvivelaktiga skäl. Hursomhelst lär de välja antingen en känd eller en okänd författare som man tror tilltalar – detta är en hjärtesak för Akademien.
2. Det finns tre författare som jag av följande skäl tycker förtjänar Nobelpriset: Yang Lian, för hans sublima lyrik som estetiskt bygger en bro mellan kinesisk tradition och den västerländska modernismens finaste former och etiskt visar litteraturens gränsöverskridande kraft; Claudio Magris, för hans mästerliga prosa som förenar spänning, historia samt en skärskådande blick, i synnerhet i hans stora roman I blindo; samt William Boyd, för hans sprudlande, fantasirika berättarkonst som kännetecknas av djupt medkännande.
Britt-Marie Karlsson, universitetslektor i franska med litteraturvetenskaplig inriktning
1. Jag är inte så säker på att det blir en franskspråkig författare som får Nobelpriset i litteratur i år, men ett antal finns med bland favoriterna, som Annie Ernaux, Maryse Condé, Hélène Cixous, Pierre Michon och Michel Houellebecq. Av dessa brukar den senare, som har beskrivits som ett visionärt geni, placeras högst på listorna.
2. En personlig favorit är annars Marie NDiaye. Hon är förhållandevis ung, så kanske får hon vänta några år, men hon står redan nu för ett brett och varierat författarskap och har vunnit flera litterära priser, bland annat Goncourt-priset år 2009. NDiaye gestaltar ofta svåra och komplexa ämnen utan att döma eller förenkla. Som läsare dras man in i berättelserna, som inte sällan är mångtydiga och överlämnar åt läsaren att tolka snarare än att ge färdiga svar.
Fredrik Fällman, docent i sinologi och styrelseledamot i Svenska PEN
1. Man skulle kunna tänka sig att det blir ett ”känt” namn i år, någon som länge varit föreslagen som Ngũgĩ wa Thiong’o, Haruki Murakami eller Jamaica Kincaid. Akademien säger sig ofta inte primärt tänka på varifrån författare kommer, men det kan ändå tänkas att det spelar viss roll. Men det kan också bli Jon Fosse eller Ismail Kadare, man vet aldrig.
2. Jag skulle gärna se att Yan Lianke eller Can Xue fick priset. Yan Lianke skriver ofta med svart humor, kritiskt och gripande. Can Xue är mer experimentell med ofta surrealistiska eller absurda noveller och romaner.
Marius Hentea, professor i engelska med litteraturvetenskaplig inriktning
1. Kriget i Ukraina kan ha fått Akademien att tänka på ryska dissidenter eller ukrainare som är värda priset, någon som Lyudmila Ulitskaja. Men en tillrättavisning mot den ryska invasionen kan också komma i form av en paneuropeisk författare som Milan Kundera eller Dubravka Ugrešic eller, i en annan riktning, Claudio Magris. Den fruktansvärda attacken mot Salman Rushdie kan också ha fått Akademien att vilja hedra honom, vilket på många sätt skulle vara välförtjänt med tanke på det absoluta mästerverket Midnight’s Children (Midnattsbarnen) och för den betydelse Rushdie har haft som symbol för ett engagerat författarskap som står upp mot de röster som försöker tysta uttryck och yttrande. Jag skulle inte heller bli förvånad om den återkommande favoriten Ngũgĩ wa Thiong'o skulle vinna.
2. Den ungerske författaren Laszlo Krasznahorkai skulle vara ett underbart val. Hans arbete är intensivt konstnärligt och engagerat, men samtidigt roligt och briljant. Det finns en sprudlande verbal virtuositet i var och en av hans meningar som kan slingra sig över sidor och sedan explodera i en blixt av briljans. Romaner som The Melancholy of Resistance (Motståndets melankoli) eller Baron Wenckheim’s Homecoming är stora, djärva verk som belönar läsaren och tar den samtida litteraturen till nya höjder. Andra värdiga vinnare skulle vara den rumänska författaren Mircea Cartarescu, en av uppfinnarna av den absurda berättelsen, och Annie Ernaux, den franska författaren vars arbete är i en helt annan riktning; hårda, mejslade berättelser om svåra barndomar, sexism, aborter och klass. Bland författare som skriver på engelska värderar jag den amerikanska författaren Marilynne Robinson, den brittiska författaren Rachel Cusk och den irländska författaren John Banville högt.
Andrea Castro, professor i spanska med litteraturvetenskaplig inriktning
1. Jag kan helt enkelt inte gissa. Möjligheterna är många och min förmåga som individ för begränsad. Jag läser mycket, men mitt fokus de senaste 20 åren har legat huvudsakligen på spanskamerikansk och svensk litteratur. Det är inget snävt fokus, men det är ändå för snävt för att kunna komma med en kvalificerad gissning. Men jag tänker att Akademien vill vigda sina vyer och därför kan det hända att de i år väljer att lyfta fram ett språk eller ett land som inte brukar uppmärksammas i nobelprissammanhang.
2. Här nämner jag två författare som jag uppskattar som läsare och som jag tänker mig skulle bli värdiga pristagare:
Den första är schweiziskan Fleur Jaeggy som skriver på italienska. Jag älskar hennes egensinniga mörka berättelser med gotiska och fantastiska inslag, otroligt tätt och vackert språk, formuleringar som etsar sig in i kroppen och ett vasst och kyligt sätt att närma sig relationer, ensamhet, tystnaden.
Den andre är en argentinsk författare som dyker upp ibland bland de tippade författarna, César Aira. Han arbetar i en absurdistisk och dadaistisk tradition och använder sig av en stor repertoar av populärkultur. Och så vill jag nämna min kandidat för tidigare år som sorgligt nog gick bort i våras. Mexikanska Gloria Gervitz var en fantastisk poet som skrev Migrationer, en långdikt som levde och andades och förändrades under 40 års tid. En föränderlig text om livet, som inte är annat än ständig förändring.
Svetlana Polsky, universitetslektor i ryska med litteraturvetenskaplig inriktning
1 och 2. Jag tror och hoppas att Nobelpriset i litteratur 2022 tilldelas Salman Rushdie för hans livslånga mästerliga litterära gärning samt hans personliga integritet och mod som han har uppvisat under de senaste drygt trettio åren trots de personliga umbäranden har fått utstå. Jag hoppas också att svenska Nobelkommittén uppvisar mod nog att fatta ett sådant beslut.
Anna Forné, professor i spanska med litteraturvetenskaplig inriktning
1. Möjligtvis (förhoppningsvis) vill Svenska Akademien göra ett ställningstagande, det kan vara i förhållande till det geopolitiska läget, klimatkrisen eller det ständigt ökande antalet människor på flykt i världen. Syrien, Ukraina ligger oss nära geografiskt, men jag tänker också på områden och befolkningar i "the Global South" som är utsatta för extraktivt våld. Där finns många intressanta författarröster. Jag har inget namn och det beror främst på att dessa röster från det globala syd inte cirkulerar i större utsträckning. Många publiceras och läses som etnografiska vittnesmål, tänker tex. på La chute du ciel av Davi Kopenawa. Han är nog ingen kandidat. Annars tycker jag att det finns otroligt många fantastiska ”yngre" kvinnliga författare i Latinamerika, tex. Mariana Travacio, Samanta Schweblin, Rita Indiana, Mariana Enríquez, Fernanda Trías, Fernanda Melchor med flera. Tiden får utvisa om de kommer att uppmärksammas även av Svenska Akademien.
2. Diamela Eltit är ett namn som jag kommer att tänka på. Jag är inte specialist på henne och har inte ens läst alla hennes romaner. Hon är en chilensk författare (född 1947) med ett författarskap som är estetiskt nydanande samtidigt som hennes texter gör skillnad i det sociopolitiska landskapet.
Sammanställd av Janna Roosch