– Förhoppningsvis kan vi bidra med en pusselbit till en bättre tillvaro för kvinnor som varit utsatta under sin barndom, säger Hrafnhildur Gunnarsdóttir, forskare med koppling till Göteborgs universitet, som ledare för projektet AWARE – En studie om kvinnor utsatta för övergrepp som barn, deras livserfarenheter och möjliga skyddsfaktorer, och till Högskolan Väst, där hon är lektor i vårdvetenskap.
En betydande del av de personer som utsätts för misshandel i barndomen anpassar sig positivt i vuxenlivet trots motgångar, det vill säga visar motståndskraft. Den forskning som finns kring utveckling av motståndskraft har till största delen fokuserat på utvecklingen under barndomen, forskning kring vad som bidrar till skapar och förbättrar denna motståndskraft i vuxen ålder är begränsad.
– Eftersom flickor och kvinnor är överrepresenterade som offer för våld inom familjen är det viktigt att förstå motståndskraft hos vuxna kvinnor och därför har vi valt att studera just kvinnor i denna studie, säger Hrafnhildur Gunnarsdóttir.
En inre process
Studien, publicerad i tidskriften Frontiers in Public Health, omfattade intervjuer med 22 kvinnor i Sverige med erfarenheter av övergrepp eller försummelse i barndomen. Resultaten visade att upplevelsen av att inte bara överleva utan faktiskt må bra i vuxen ålder trots allvarliga övergrepp i barndomen beskrevs som en ständigt pågående process.
Denna process, vilken bestod av ett inre förlopp som var nära sammanflätad med kvinnornas övriga livssituation och sociala relationer, bestod av fyra dimensioner; att skapa och upprätthålla kontroll i livet, att använda sig av sina inre resurser, att omge sig med betydelsefulla människor, samt att uppnå acceptans.
När det gäller den delen som handlar om kontroll i livet så kan man exemplifiera det med att kvinnorna till exempel gjorde strategiska val i livet avseende utbildning, familjebildande och val av meningsskapande aktiviteter.
Det framkom också tydligt att de aktivt bearbetade det som hänt genom olika dialoger, till exempel med professionella, andra viktiga personer och/eller sig själva samt att de gjorde en aktiv gränsdragning där de väljer bort det som tar energi och väljer det som ger energi.
Visar hur samhället kan stödja
Att använda sig av sina inre resurser kan innebära att man omfamnar glädje i livet och engagerar sig i aktiviteter som ger glädje, att man frigör sin inre styrka och definierar ansvar för saker som hänt.
– Vi menar att studien kan bidra till att klargöra några olika möjligheter för hur samhället kan stödja unga kvinnor med liknande erfarenheter som kvinnorna i studien så att de kan få stöd för att själva skapa sig en framtid där de inte bara (över)lever utan även kan må bra, säger Hrafnhildur Gunnarsdóttir.
Forskarna menar också att det krävs en förståelse i samhället för att kvinnor inte gör den här resan själva utan tillgång till stödjande insatser, lättillgängliga med låga trösklar, som behöver finnas i varierande former. De samhällsinstanser som möter unga kvinnor såsom elevhälsan, ungdomsmottagningar, mödravården med mera behöver ha förmågor att fånga upp de kvinnor som bär på svåra erfarenheter, våga fråga, så att det skall bli naturligt och inte skamligt att prata om sina erfarenheter.
– Att vara motståndskraftig är inte bara något man ÄR av sig själv utan motståndskraften skapas, frigörs i ett samspel mellan de inre resurserna och de yttre omständigheterna. Det samhället kan göra är att se till att de yttre omständigheterna möjliggör för kvinnor att förstärka och dra nytta av sina inre resurser, säger Hrafnhildur Gunnarsdóttir.
Titel: To Live, Not Only Survive—An Ongoing Endeavor: Resilience of Adult Swedish Women Abused as Children
Projektsida: AWARE - En studie om kvinnor utsatta för övergrepp som barn, deras livserfarenheter och möjliga skyddsfaktorer
