Från Amazonas regnskog till Världskulturmuseets samlingar
Vid Institutionen för historiska studier pågår ett forskningsprojekt med att digitalisera samlingar på Världskulturmuseet i samarbete med ursprungsbefolkningar från Amazonas regnskog.
På Världskulturmuseet finns en omfattande samling av föremål från Brasiliens ursprungsbefolkningar. 2018 brann Brasiliens Nationalmuseum och då väcktes idén om ”Digital repatriation” av samlingarna. Det innebär att tillgängliggöra information digitalt, så att de folkgrupper som föremålen tillhört kan ta del av dessa och även påverka hur deras kulturarv presenteras digitalt.
– Fyra ursprungsbefolkningar ingår just nu i forskningsprojektet; Waiwai, Palikur, Munduruku och Ticuna. Representanter för varje grupp ska komma till Göteborg för att undersöka samlingarna, säger Cinthya Lana, forskare och antropolog.
– De kommer bidra med sitt perspektiv och sina berättelser om föremålen och hur de använts.
Båt från regnskogen
Forskningsprojektet drivs av Göteborgs universitet i samarbete med Världskulturmuseet. Nyligen kom den första gruppen från Amazonas, Waiwai. Efter en lång resa från regnskogen till Sverige fick de se de över 100 år gamla föremålen som tillhör deras kulturarv.
– Många av föremålen tillverkas än idag, berättar Joao Kaiuri, talesperson för Waiwai.
Ett exempel är den huvudprydnad som Eliane Woxixaki, ledare för the Waiwai women’s association, tagit med sig på resan. Den är gjort av gula fjädrar och i samlingen finns en nästan exakt likadan prydnad. Gruppen använder huvudbonader dels när de representerar folkgruppen i officiella sammanhang men även när de firar.
För Waiwai är det viktigt att få ordning på samlingen ur flera aspekter. Föremålen samlades in 1925, under kolonialismen och informationen om föremålen är bristfällig, minst sagt.
Skickar foton
Därför behöver föremålen dokumenteras med hjälp av de äldre inom Waiwai som fortfarande är i livet och kan berätta. Waiwai vill även skapa ett eget museum i samarbete med andra grupper som levde i Amazonas.
– Som samhället som kallas Quilombolas som utgjordes av förslavade människor som rymt och kom att leva nära oss i regnskogen, säger Joao Kaiuri. Vi vill även berätta deras historia på vårt museum.
Idag flyttar många av Waiwai-gruppens yngre till städerna för att utbilda sig och tappar då historien om sitt folk. Därför är det viktigt att det finns ett museum med kunskapen bevarad inför framtiden.
Under besöket på Världskulturmuseet skickar de bilder på samlingen till de äldre i Amazonas via mobiltelefonerna för att få reda på mer om föremålen. Förutom att dokumentera samlingen med korrekt information, ska föremål scannas in och 3D printas ute i byarna i Amazonas. Vilket kommer göra det möjligt för ursprungsbefolkningen att se, läsa och uppdatera informationen om föremålen online.
Internet och solceller
Waiwai lever i ungefär 40 byar längs gränsen mellan Brasilien och Guyana, i nordöstra Amazonas. Under senare år har ny teknologi blivit viktigt för dem.
– Digitaliseringen betyder mycket för vårt folk. Den har gjort det möjligt för oss att kommunicera effektivt. Speciellt under Covid-19 pandemin har vi effektivt kunnat få ut information till hela vår befolkning.
Waiwais ledare, Eliseu Robrigues da Silva, är också med till Göteborg. Han har jobbat hårt för att det ska finnas internet i varje by och att alla har mobiltelefoner.
– Nu jobbar vi för att få solpaneler till alla byar så vi inte behöver vara beroende av olja för att ha elektricitet. Det är också viktigt för oss som ursprungsbefolkning att vi snabbt kan kontakta varandra i byarna, till exempel om någon olagligt invaderar vårt landområde eller om det händer en olyckshändelse och vi behöver mobilisera.
Brand i Nationalmuseet
Att ta sig till Europa och besöka de museer som har samlingar av deras kulturarv är inte så lätt för representanter för ursprungsbefolkningar i Brasilien.
– Dels är avståndet till Europa långt för oss. Vi har rest i åtta dagar för att komma till Göteborg. Först flera dagar med båt på floden för att komma till staden Santarém, sedan 35 timmar med flyg. Det andra problemet är språket, säger Joao Kaiuri.
De pratar portugisiska samt waiwai-språket och är beroende av att någon kan översätta åt dem.
Världskulturmuseet har en av världens största samling av arkeologiska och etnografiska föremål från Brasilien med 11.500 föremål. Efter branden i Brasiliens Nationalmuseum har intresset för samlingen ökat både bland allmänheten och forskare. Men samlingen har inte undersökts i någon större utsträckning tidigare.
Utbytesstudenter till projektet
Till och börja med vänder man sig till fyra ursprungsbefolkningar i projektet.
– Palikur, Ticuna, Munduruki och Waiwai är så att säga ”pilot” men förhoppning är att vi kan göra detta arbete med fler grupper på sikt, säger Cinthya Lana. Cinthya Lana är antropolog och forskare vid Institutionen för historiska studier och är själv från Brasilien.
– Nästa år hoppas vi kunna välkomna en annan grupp ursprungsbefolkning, Ticuna, som är den största i Brasilien. En dröm skulle så klart vara att få hit representanter från alla folkgruppen som det finns samlingar från här på Världskulturmuseet.
Universitetet hoppas också kunna anlita fyra utbytesstudenter inom ramen för Erasmus + efter årsskiftet, en från varje grupp, för att jobba i forskningsprojektet.
Text: Cecilia Sjöberg
Forskningsprojektet, Digital Repatriation of Amazonian Cultural Heritage, finansieras av Vetenskapsrådet (2021-2025). Förutom Cinthya Lana, är forskarna Lilian Rebellato och Adriana Munoz, intendent vid Världskulturmuseet, kopplade till projektet.
- Forskningsprojektet pågår vid Historiska studier, Göteborgs universitet och Världskulturmuseet är samarbetspartner.
- Syftet med projektet är också att skapa ett ramverk för digitalt delande av kulturarvssamlingar från museet till ursprungsbefolkningar. Projektet hoppas hitta en metod och praktik som är användbar även för andra samlingar.
