Från Nobelbanketten till AI-seminarium på Handelshögskolan

Simon Johnson landar i Göteborg för ett seminarium på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet bara dagar efter prisutdelningen och Nobelmiddagen. Vädret i Göteborg, mulet och regnigt, får honom att känna sig som hemma. Simon Johnson är född i engelska Sheffield, och det var i Oxford och Manchester han påbörjade sin akademiska bana innan han flyttade till USA för att disputera Massachusetts Institute of Technology (MIT), där han nu är professor.

Simon Johnson mottog årets ekonomipris till Alfred Nobels minne tillsammans med forskarkollegorna Daron Acemoglu och James A. Robinson. De fick priset för sina insikter kring länders välstånd, där en viktig förklaring är skillnader i länders institutioner, som demokrati och äganderätt – olikheter som kan spåras tillbaka till kolonialtiden. Deras ekonomiska forskning har ett tydligt historiskt perspektiv.

Historieintresset avgörande för Simon Johnson 

I Trollesalen, ett ljust mötesrum på Handelshögskolan med utsikt över Göteborg, möter Simon Johnson upp representanter från Göteborgs universitet och Chalmers för en intervju. Det är en utåtriktad nobelpristagare som kommer in genom dörren. Med sprudlande energi berättar han om det historieintresse som varit avgörande för hans akademiska karriär.

– Jag har alltid varit intresserad av historia, men mina föräldrar sa att jag inte kunde försörja mig på det utan ville att jag skulle ha ett mer stabilt jobb. Då tänkte jag att ekonomi var bättre. Jag har också alltid gillat matematik, så det blev naturligt att kombinera de här två ämnena, säger Johnson.

Ett intresse som skulle leda fram till det största erkännande som går att få inom vetenskap – men också till många nya möten. Under Nobelmiddagen passade Johnson bland annat på att diskutera teknikutvecklingen med energi- och näringsminister Ebba Busch.

– Jag fick under dessa tre och en halv timme tillfälle att samtala om kärnkraft och ekonomiska policyer med henne, fast på ett sätt som gjorde att alla kände sig bekväma, säger han och skrattar.

Simon Johnsons familj var också inbjudna till middagen och de beskrev den som ”något från Disney”, vilket han håller med om. Han konstaterar också att det finns en strikt tidspress – så snart kungen är klar med sin middag började borden att dukas av.

Fullsatt sal på Handelshögskolan

Men tillbaka till dagen i Göteborg. Medan himlen blir blåare under intervjun förbereds lunchen på Handelshögskolan tillsammans med fakultetsmedlemmar, bland annat Handelshögskolans dekan Måns Söderbom och Ola Olsson, professor i nationalekonomi och Simon Johnsons värd under besöket. Det är också Måns Söderbom som presenterar Nobelpristagaren vid det öppna seminariet på lördagseftermiddagen på Handelshögskolan. 

Seminariet handlar inte om den prisbelönta forskningen som Simon Johnson tilldelats ekonomipriset för, utan om hans senaste forskning kring AI och teknologi. Där undersöker Johnson hur teknologiska förändringar kan påverka ekonomisk utveckling. 

För även om AI kan ha en djupt omdanande effekt på ekonomin är resultatet långt ifrån givet. Det är just hur samhället väljer att hantera och reglera teknologin som kommer att avgöra om AI skapar enormt välstånd eller fördjupar de ojämlikheter som redan finns, menar han.

– Tech-optimisterna ser AI som djupt omvandlande, något som kommer att utvidga människans förmågor så mycket att väldigt få kommer behöva arbeta. Det kommer att finnas enormt välstånd, ett överflöd av resurser, och vi kan alla göra något roligare med våra liv. Tech-pessimisterna ser däremot hur AI kommer att förstöra många fullt fungerande jobb och förstöra människors liv. Sociala medier kanske blir ännu mer förödande än de redan har varit, säger Simon Johnson från scenen i Malmstensalen där hans presentation projiceras på en storskärm bakom honom.

A-forskning har andra tidsramar 

En presentation som snabbt kan komma att förändras – snabbare än någon av hans tidigare forskningspresentationer. Simon Johnsons Nobelprisbelönade forskning skrevs för nästan 25 år sedan, men samma tidsram kommer inte fungera för forskning kring AI.

– Ett av problemen med att skriva en bok om ett ämne som är så fascinerande som detta är tidsfördröjningen i modern publicering. Mellan sista ordet du skriver i boken och dess publicering tar det nio månader. Nio månader är en evighet inom AI.

Text: Jessica Oscarsson