Hon läser teologi med sikte på att bli präst

– Roligast hittills är att få ifrågasätta hela Bibeln.

Nina Konnebäck växte upp med två systrar, i en familj där ingen var troende.

– Min pappa har alltid – med värme, men också något slags allvar – skojat och sagt "tjejer, ni får bli vad ni vill bara ni inte blir präster och poliser".

Bild

Kände sig hemma i kyrkan

I dag är hennes ena syster polis och Nina Konnebäck själv är på god väg att bli präst. Hon började intressera sig för kyrkan redan som barn, när hennes fem år äldre syster skulle konfirmeras.

– Första gången hon skulle gå i mässan fick jag följa med. Jag var bara nio år, men blev helt tagen och ville följa med alla gånger. Jag kände mig väldigt hemma, säger Nina Konnebäck.

Pluggade till lärare

Redan som sjuttonåring visste hon att hon ville bli präst, men slog bort det – ingen i familjen höll ju på med sådant. I stället pluggade hon till lärare och jobbade på högstadiet i fyra år.

– Jag hade prästkris varje halvår, gick in på Svenska kyrkans hemsida och kollade igenom utbildningsplanen, och satt och krisade framför datorskärmen. Och krisade färdigt och jobbade på.

Systerdotterns sjukdom avgjorde

Men så hände något som gjorde att Nina Konnebäck inte kunde skjuta bort tankarna på att bli präst längre.

– För en del prästkandidater måste det hända något innan man beslutar sig. För mig var det att min systerdotter fick leukemi när hon var två år. Det innebar att saker ställdes på sin spets, jag tänkte att om jag inte gör det här nu så kommer jag aldrig att göra det.

Frågor om livets stora gåtor

Hon sökte till teologiskt kandidatprogram vid Göteborgs universitet och kom in. Systerdottern blev så småningom bättre, och Nina Konnebäck är i dag på termin sex.

Det var ganska mastigt i början, minns hon: mycket litteratur, en hel del på engelska, många nya begrepp. Djupa, filosofiska och teologiska frågor om livets stora gåtor, ett nytt språk, och så paradoxen mellan akademi och tro.

– Roligast hittills överlag är att få ifrågasätta hela Bibeln, det jag egentligen ska grunda hela mitt yrkesverksamma liv på. Till exempel frågan om Gud skapade himmel och jord. Får vi ifrågasätta det? Sådant kan en del bli nervösa för, men jag tycker bara att det är roligt, för det är så förbjudet. Hur kan vi bevisa Gud? Nej, det kan vi ju inte göra.

Olika uppfattning om Gud

Hela utbildningen på universitetet är icke-konfessionell, det vill säga utan religiösa inslag. Alla i klassen ska inte bli präster, en del ska bli till exempel teologer eller pastorer.

– Vi i klassrummet tycker väldigt olika om Gud. Vi uppfattar tro på väldigt annorlunda sätt och kommer från olika traditioner. Vi ryker inte ihop, men vi tycker olika! skrattar Nina Konnebäck.

Måste hantera livets alla skeden

I klassen är det många som har gjort som hon och arbetat med något annat innan. Själv tänker hon att det inte var meningen att hon skulle bli präst direkt efter gymnasiet, och hon är glad för det – att vara präst innebär ju att kunna hantera livets alls skeden: giftermål och lycka, men också barndöd och sorg.

– Det är ganska mycket allvar i prästyrket. Mycket glädje också, men du ska kunna begrava människor i alla åldrar. Då är det kanske bra att ha levt lite innan.

Känner ett kall

Exakt vad det är som gör att hon vill bli präst kan hon inte riktigt förklara, men det handlar om ett kall, som hon till slut inte kunde ignorera.

– När jag valde att bli lärare valde jag det själv, men de här tio åren som jag har funderat på att bli präst…Det är inte bara mitt beslut. Jag känner att det är något som drar, det är snarare Gud som vill att jag ska bli präst. Själv har jag varit ganska motsträvig. Inte velat, inte tagit steget, knappt pratat om min tro. Sedan när jag väl var där var det bara att hoppa. Jag kände att om jag inte gör det här nu kommer det vara en del av mig som aldrig blir riktigt hel.

Redan antagen som prästkandidat

Efter utbildningen på universitetet väntar en utbildning i Svenska kyrkans regi – det pastorala året – för Nina Konnebäck och de andra i klassen som vill bli präster. Dit sker en separat antagning vid sidan av utbildningen på universitetet.

Nina Konnebäck är redan antagen som prästkandidat i Göteborgs stift. Och när hon väl bestämde sig, har hon inte tvivlat en enda gång.

– Tvivlet var innan jag sökte hit, då var det ett jättetvivel, det var väldigt jobbigt. Att mejla prästrekryteraren och säga "hej, jag tror att jag vill bli präst" – det kändes nästan som en komma ut-process. Men väl här har jag inte tvekat en enda gång. Snarare är jag otålig att bli klar eftersom jag har väntat så länge.