Stödet för högerradikala partier och graden av affektiv polarisering ökar i västerländska demokratier. Affektiv polarisering innebär att individer identifierar sig med ett politiskt parti och samtidigt ogillar sina politiska motståndare. Även om oenighet i politiska frågor är fullt normalt i demokratier, kan känslomässigt förakt mellan grupper av väljare underminera demokratiska normer och social sammanhållning.
Luca Versteegen, doktorand i statsvetenskap, intresserar sig för vilken roll grupptillhörighet och känslor spelar för individers stöd för högerradikala partier respektive affektiv polarisering i samhället, vilket tillsammans benämns radikalt politiskt beteende. Hans huvudargument är att människors identiteter och känslor formar hur de uppfattar samhällsutvecklingen – mångfald, ekonomiska kriser, krig, pandemier – och att detta sedan motiverar dem att engagera sig i radikalt politiskt beteende.
Känsla av att inte synas och respekteras
I en av studierna intervjuade han 30 anhängare av det tyska radikala högerpartiet AfD för att undersöka hur individernas identiteter formar deras åsikter. Hans teori var att om individer ska kunna känna sig inkluderade i samhället måste de tillhöra majoritetsgruppen och samtidigt känna sig accepterade för sina grupptillhörigheter, som etnicitet eller könstillhörighet.
Resultaten visar att även om intervjupersonerna kände tillhörighet med det tyska samhället tenderade de exempelvis att känna sig obemärkta som vita människor eller män.
– Personerna uttryckte att de inte får tillräckligt med politisk, ekonomisk eller kulturell uppmärksamhet eller respekt. Om denna subjektiva upplevelse ökar stödet för den radikala högern skulle rösterna på dessa partier kunna minska om vi påminner dessa individer om de privilegier och den uppmärksamhet som vita människor eller män objektivt åtnjuter i dagens samhälle, säger Luca Versteegen.
För att kunna generalisera resultaten från intervjustudien använde han också en befolkningsrepresentativ enkätundersökning från USA. Resultaten visar att en betydande andel av vita, män och kristna upplever att de har en stark tillhörighet med majoritetssamhället, samtidigt som de känner sig bristfälligt respekterade för sin bakgrund. Dessa upplevelser kan kopplas till stöd för den radikala högerpolitikern Donald Trump.
Tillsammans med Stylianos Syropoulos, postdoktor vid Boston College, undersökte Luca Versteegen också om det är möjligt att minska stödet för radikala högerpartier i USA genom att påminna vita amerikaner om vilka egenskaper de delar med etniska minoriteter. Resultaten, baserade på en serie vinjettexperiment, visade att identitet driver stöd för radikala högerpartier och motstånd mot inkludering av minoriteter. Forskarna fann dock inga bevis för att en påminnelse om en delad identitet skulle minska vita individers negativa attityder gentemot minoriteter.
Nostalgi över den tid som flytt
I en annan studie undersökte Luca Versteegen nostalgins roll. Med hjälp av en befolkningsrepresentativ panelundersökning från Nederländerna tog han reda på vad högerradikala anhängare känner sig nostalgiska över. Han hittade inte några skillnader mellan radikala högerväljare och andra väljare när det gäller känslor av personlig nostalgi som barndom eller semester. Men radikala högerväljare tenderade att vara mer nostalgiska över hur människor och hur samhället var förr, så kallad gruppbaserad nostalgi. Känslor av gruppbaserade nostalgin visade sig också vara förknippat med lägre nöjdhet med regeringen och, i sin tur, högre stöd för radikala högerpartier. Känslor av personlig nostalgi var dock förknippat med lägre stöd för den radikala högern, troligen för att det skapar positiva känslor hos individer.
– Människor som känner att deras plats i samhället hotas av mångfald längtar efter en tid då deras grupp var mer framträdande. Känslor av nostalgi som leder människor att dra slutsatsen att samhället var bättre förr gör dem mer benägna att rösta på högerradikala partier för att på så vis försöka återställa det som de uppfattar att de har förlorat.
Olika känslor ger olika politiska beteenden
Slutligen visar Luca Versteegen hur känslor driver affektiv polarisering. Genom sina intervjuer med anhängare till AfD i Tyskland identifierade han olika strategier som individer använder för att hävda sin egen partigrupps överlägsenhet jämfört med andra partiers väljare. Exempel på strategier är att framställa den egna gruppen som oskyldig, kärleksfull, omtänksam, stolt och nostalgisk, medan den motsatta gruppen framställdes som rädd, löjlig, apatisk, likgiltig och hatisk.
– Det som är intressant är att AfD:s partianhängare inte alltid uttryckte sina egna känslor utan känslor som signalerade överlägsenheten hos den egna gruppen, och dessa känslor kan förstärkas av hur människor talar om dem. I framtiden är det därför viktigt att identifiera och förstå de specifika känslorna som kännetecknar affektiv polarisering, eftersom olika känslor kan förutsäga olika politiska beteenden.
Sammanfattningsvis visar denna avhandling att identiteter och känslor spelar roll i politiskt beteende.
– Våra identiteter och känslor formar hur vi uppfattar vår position i samhället jämfört med andra – exkluderade, underlägsna, för nära – och påverkar därmed stöd för radikala högerpartier och ökar graden av affektiv polarisering. Och även om identiteter och känslor tydligt driver dessa radikala högerbeteenden finns också lovande resultat som indikerar att identiteter och känslor kan minska dem, säger Luca Versteegen.
